Hej Fia och alla andra!

Jag känner nog att många människor är mer skeptiska än positiva i dagsläget. Visst finns det en del som är väldigt öppna och som vill prata om det men också många som inte förstår vad energi är. Visst det är ett svårt ord att förklara kan jag tycka om man inte vet någonting men jag tror också att folk är jätterädda för att klassas som konstiga eller liknande. Det beror nog också på vilka värderingar man har plus hur man är uppväxt. Kanske lite en generationsfråga, yngre människor upplever jag nog som lite mer öppna en äldre. Detta för att samhället inte är så hårt hållet längre. Vad vet jag…

Mvh LisaL

Jag pratar nästan aldrig om detta utanför familjen.
Om det kommer på tal i något sammanhang kan jag nämna mitt intresse inte annars.
Därför är jag så tacksam över att ha detta focus, det har öppnat mig enormt och stärkt mig själv. Tack!
Jag själv är väldigt bra på att tona ner mig själv men det har jag alltid gjort och det är något jag arbetar med.
Jag förminskar mig, inte bara när det gäller det andliga, utan även arbetsmässigt, jag är uppfödd under Jantelagens vingar.
Däremot så gör jag allt idag för att arbeta bort detta.

Må så gott
Hellas

DET BEROR JU HELT PÅ VEM SOM MAN PRATAR MED. BESÖKTE TIDIGARE EN FRIKYRKA OCH DÄR KAN MAN INTE ENS NÄMNA NÅGONTING DYLIKT. MÅNGA BLIR RÄDDA SOM NI SÄGER, FÖR ATT DOM INTE HAR KUNSKAP OM DET, DET FRÄMMANDE ÄR SKRÄMMANDE SOM BEKANT.

SEDAN SÅ KAN DET JU VARA SÅ ATT MAN ATTRAHERAR LIKASINNADE, ATT MAN LIKSOM STRÅLAR UT DET SOM MAN HAR INOMBORDS, ATT MAN GÅR OMKRING OCH ÄR VÄLDIGT ÖPPEN FÖR MÄNNISKOR.

Det med kunskap håller jag med dig om, många vet för lite. Och som du säger Lightseeker, omedvetet kanske man strålar ut det man har inombords. sen tror jag många inte vågar öppna sig och prata om det, dom är nog rädda att inte få respons…

För 15 år sen vågade jag aldrig säga till någon om det jag sysslar med men idag är det annorlunda. När någon frågar mig vad jag arbetar med så svarar jag: -jag jobbar som medium, jag har inte träffat på någon som varit negativ mot det, tvärtom så blir dom oftast glada och nyfikna så det blir en del frågor att svara på. En gång blev jag stoppad av en reporter som skulle fråga mig en del saker, han började med att fråga vad jag heter, var jag bor och vad jag arbetar med, det blev samtal kring mitt arbete istället för hans andra frågor, sen kom han hem till mig och gjorde ett repotage till tidningen =)
En annan gång så hade det inträffat ett inbrott i affären som låg intill min bostad, 2 kriminalpoliser kommer och ska ställa frågor om det jag har sett. Den ena utbrister: -Men det är ju du som är med på tv! varav den andra blir nyfiken så det slutar med att vi sitter och pratar om olösta mordfall i 2 timmar, när dom skulle gå frågade jag vilka frågor dom hade till mig i deras ärende. Snacka om att vi skrattade där i hallen, vi fick sätta oss en stund igen och gå genom deras frågor som tog 15 minuter =)

Jag har många fler liknande händelser att berätta så jag tycker det är så befriande att det är så öppet och mer accepterat idag än det var för bara några år sedan.

Jag tror att det upplevs olika beroende i vilken umgängeskrets, eller yrkeskategori det diskuteras. Det finns väldigt många som är öppna, men de som kommer med besvär och som har blockeringar ( smärtor el, andra åkommor) kanske inte har det flödet för att kunna eller våga se anledningar till sin sjukdom eller sitt sjukdomstillstånd. Jag tror ju att alla åkommer och sjukdomar ligger emotionellt i oss. Sen finns det ju dom som är väldigt öppna för det och som blir väldigt hjälpta av just sin egen självhealing tex..Finns även flera som har fått sin mediala utveckling för att de ska förstå just de som har mycket smärtor.

Jag håller helt med dig Elisabeth.. Då jag började med en liten grupp för 20 år sen så ville man inte berätta ng för NÅGON… man ansågs knäpp och helt färdig för det gula (dvs Psyket).. Jag är så oerhört tacksam för att det är öppet och att personer ändå förstår samtidigt som de kan vara lite skraja.

Ja,, Jag är övertygad om att detta bara är början.. det viktigaste för mig är dock att det inte blir en massproduktion av medium, för då tror jag att det kan bli väldigt fel. Vi ska ju alla utvecklas inom vår egen medialitet, och det kan väldigt många duktiga medium hjälpa oss med. Men då är det också viktigt själv att känna.. ***Ska jag arbeta med det för att hjälpa andra fram i deras utveckling, eller är det tillräckligt att jag själv har förändrats och skapat balansen inom mig själv och i min egen identitet…..****  Ja det är en fråga man kan ställa sig..

Varma kramar MariaJ:-)

Vill inte låta som nån rikscyniker, men sen new age-hysterin dog ut & folk intresserade sig för aktier & poker istället, är det svårt att tala om detta med icke-likasinnade. Alla är vi andliga, heter det ju. Ja, men att prata om det är som att vilja diskutera sina toalettvanor: det är privat. Men vill jag kritisera till exempel fundamental religion, då hittar jag folk som vill säga sitt samt visa att de håller med.

Tur ställen som detta finns här ute på nätet :)

Tack Skogskraft för din respons…och det är jätteroligt att du trivs här.. Alltid härligt med positva människor som vill dela med sig av sina åsikter.. Tack MariaJ:-)