Själv är jag uppväxt i en trygg tillvaro, med många "vänner" omkring mig, men jag kan ändå förstå din känsla, för den har funnits hos mig vid många tillfällen att jag har många med ändå ingen. Många vill inte lära känna en från insidan, vem är jag ?? Många är så fokuserade på sig och sina känslor och behov att dom glömmer sina vänner eller att lära känna dom som finns omkring sig. Är man vänner måste man både ge och ta, inte utnyttja. Det krävs faktiskt ganska mycket för att lära känna varandra, och jag själv har märkt att många inte vill lära känna, det är bäst så, att bara vara ytliga. Jag kan ha jobbat med människor i 10 år, men ingen KÄNNER mig. För er som är mediala kan det inte vara lätt att lita på människor, vill dom vara min vän eller bara få information. Men man märker nog ganska fort vad personen är ute efter. Förstår oxå att det måste vara svårt att ta till sig nya människor och ge dom en chans, man kan ju aldrig veta om det är äkta eller ej. Många kramar Fia

En annan sak som jag tycker är viktig med att vara vänner, som jag glömde att skriva är det viktigaste av allt. Att om alla lär sig att LYSSNA på sina vänner istället  för att bara mata oss själva med våra egna tankar och behov, att om vi alla bara för en stund lyssnar på sin vän, skulle vi lära oss så mycket om oss själva oxå, det är ett lätt sätt att lära känna sin vän men även sig själv. Att bestämma sig för att idag ska jag bara lyssna, utan att värdera det som sägs.. Kram Fia

Jag känner absolut igen mig… Det var en tung läxa att lära sig -att det inte var självklart att folk ville vara vän med mig för MIN skull och inte för vad jag kan erbjuda. Jag har flera gånger fått reaktionen "men det där kan du väl fixa själv" när jag bett om hjälp eller stöd.. Det är inte självklart att man kan fixa sig själv bara för att man kan hjälpa någon annan.

Däremot måste jag säga att idag, som vuxen, har jag lärt mig att se vad folk är ute efter och blir mer sällan besviken. De vänner jag har (få men naggande goda) betyder oändligt mycket!!

kram jeanette

Jag håller med om att de vänner man idag har omkring sig, och som man har knutit riktiga band med, är för mig oumbärliga. Där är det seriös och ärlig vänskap, och dom betyder oerhört mycket för mig.

Vänligen MariaJ:-)

Det är hemskt att inga vänner ha.

Visst är det hemskt att inga vänner ha. När jag läste dina rader så blev jag väldigt ledsen. Är det så att du känner dig ensam ?

Kram MariaJ:-)

Jag har varit den som inte har haft så många vänner omkring mig. Genom åren så har jag förlorat mina vänner genom att dom har flyttat och man har glidit isär. Idag har jag ingen vän att ringa eller ha roligt med. På min arbetsplats så har alla killar eller familjen att umgås med. Jag träffar också måga människor genom kurser mm, men det är ingen som vill lära känna mig och vill umgås med mig. Ibland känner jag mig ensamast i hela världen och då vill jag krypa ur mitt skinn. Det har gått så långt att jag skäms över hur min situation är. Dom på jobbet skulle aldrig tro om jag berättade det för dom för dom ser en sprallig, glad, positiv, framåt tjej i mig.  Har kommit till en punkt i mitt liv att jag vill ha in människor vill inte ha det så här längre. Förstår inte varför det är så här, är människor rädda för mig eller vad kan detta bero på???

Visst är äkta vänner guld värt, fick i går en gåva från min vän, en underbar ängel som håller en vit duva i sina händer, som om hon kan läsa mina tankar. Många kramar till min underbara vän.

              Hej Opal!

Känner med dig, du som verkar vara en mycket ödmjuk tjej. Ingen ska behöva vara utan vänner tycker jag. Hoppas verkligen du finner en vän som vill känna just dig och hela dig. Och inte ska du skämmas, det är alla som har gott miste om att känna dig på djupet. det finns en vän för alla.Många kramar till dig/ Fia

Jo…."alla" tror att jag har fullt med vänner, är värsta sociala personen….(är sjukskriven) Har lite svårt att "hushålla med min energi…tror jag…..osv…

Bekanta finns det gott om men de riktiga vännerna är få men utvalda och värda sin vikt i guld.

Så sant som det är sagt