![[Navahowolf]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Förlåtelse-Helande
Oj nu var det svårt med en rubrik för nu sitter jag i funderingar åt alla möjliga håll och har gjort sen i går och vill dela dom tankarna med er härinne.
Ordet förlåtelse är ju väldigt svårt, vart går gränsen och hur mycket ska man tåla att en människa gör för att kunna förlåta ?svår fråga det här.
Men att kunna förlåta är ju också helande,att släppa sin egen bitterhet mot en annan människa oavsett vad den gjort men det kan ju sitta ruskigt långt inne det vet vi ju allihop.
Om någon handlar fel mot mig så har jag fått lära den svåra vägen att det handlar om en persons eget mående och behöver inte bero på mig.
Det kan vara fysisk sjukdom det kan vara psykiskt,orsak finns alltid bakom till varför man handlar fel mot andra.
Själv har jag vart bitter och nu i efterhand ser jag att den sjukdom jag bär på tog all min energi mer än jag insåg innan jag fick medicin.En sjukdom som totalt bryter ner kroppen och slutar med död om man inte behandlar den.En fysisk åkomma som även sliter psykiskt på en människa.
Nu först efter en tids medicinering som jag är så enormt emot ser jag min egen bitterhet att det bottnade hos mig och inte alla andra omkring mig.
Fick en otrevlig upplevelse med en bekant som svek mig kollosalt och kunde inte finna minsta förlåtelse mot henne men nu idag när jag själv mår bra fysiskt då kan mitt inre förlåta och bitterheten har släppt.
Visst jag kommer inte att umgås med henne eller någonsin lita på men för mitt eget välbefinnande måste jag finna det i mitt hjärta att förlåta för att inte bli bitter.
Vi retar alla upp oss på mångt och mycket och nu med min egen resa och erfarenhet har jag lärt mig att istället för att reta upp mig undvika såna som drar ner och dränerar mig på energi.
Varför ska jag dras med i andras bitterhet det sliter ju bara och tär på mig.Absolut ska man ha åsikter och medkänsla för så många orättvisor som det finns i vår värld men frågan är hur mycket på sin egen bekostnad.
Vi är bara enkla själar med känslor som blir sårad av vad andra kan göra mot oss och jag tror mycket är vunnet om vi kan förlåta oss själva, kan vi det får vi en helt annan inre balans för ofta dömer vi oss på tok för hårt och då tar det betydligt hårdare vad andra gör mot oss medvetet eller omedvetet.
Jag känner idag en sån oerhörd befrielse i att ha kunnat förlåta mig själv för dom misstag jag gjort under mitt liv,misstag kommer jag garanterat att göra igen men att kunna förlåta sig själv,kunna tillåta att få börja om hur många gånger som helst i sitt liv då får man en helt ny syn på andra som beter sig illa gentemot oss.
Det är otroligt läkande och helande att få släppa på bitterhet och nu i efterhand ser jag hur bitter jag var men mitt i värsta sjukdomstiden såg jag inte klart och var vrong på många sätt både mot mig själv och andra.
Här sitter jag och svamlar en massa men vad jag vill få sagt är att våga förlåta dig själv,tillåt dig att börja om oavsett vad som hänt i ditt liv.Är du en person som lätt dömer dig själv så sluta upp genast med att slå på dig ge dig hellre chansen att släppa gammalt och gå vidare.Det är så lätt att fastna i gamla hjulspår och döma sig själv men det går att bryta det ekorrhjulet och tillåta sig att bli förlåten och må bra.
Det är inget fel i att ge sig själv kärlek och inom healing har vi ju fått lära oss att först ge till oss själva för att kunna ge till andra.Mår jag illa så kan jag inte ge det jag skulle vilja ge till andra.
Att må bra själv först är A och O sen kan vi ge helhjärtat till andra.Ingen lätt uppgift att förlåta sig själv eller lära sig älska sig själv men det går om än det är en stor konst.
Nu har jag svamlat klart och sänder alla ljusa tankar både i min och i eran väg,ge dig själv den helande kraften att få må bra för det är vi så väl värda 
Tack för dina kloka tankar och ord avahowolf. Jag håller med dig till punkt och pricka!
Om vi förlåter oss själva, älskar oss själva - så blir det enklare att möta medvadrarna.
Tack själv Gunilla och så sant som du skriver det blir enklare att möta medvandrarna.
Alla med och motgångar,alla misstag eller felsteg kan om vi tillåter bygga upp och stärka oss på vägen om vi lär oss att förlåta.Vilket vapen vi har till välmående om man tänker efter men vi gör så lätt tvärtom och då kommer svaghet när vi istället skulle kunna bygga upp en enorm styrka och balans av våra lärdomar och erfarenheter
Tack säger jag också, Navahowolf! För sanna ord o tankar!
Att kunna förlåta är verkligen healing - för den som förlåter och den som blir förlåten! Ett förlåt måste komma inifrån hjärtat, annars är det 'bara' en tanke. Hjärtats förlåt = Healing.
Och, ooh så viktigt, att kunna förlåta sig själv! Det första steget att ur hjärtat kunna förlåta även andra.
Härligt "svammel" vi får ta del av! 
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Jättefint skrivet, Navahowolf! Också av egen erfarenhet kan det ju tyvärr ta lååång tid innan man är redo att hitta "kärnan" hos sig själv som hindrar att man kan börja förlåta sig själv. Det är tur att våra guider har tålamod med oss.
Håller med dig helt och hållet och en eloge till att du är så öppen och på ett vackert och enkelt sätt lämnar ut dig till viss del.
Detta med relationer är ej alltid så lätt och har man blivit sviken så är det ju ej konstigt om man får och känner en sorg som kommer att gå igenom en process som ej alltid är på ett "vuxet" sätt där man först ser hur det kan få en att växa.
Det kan ju ta olika tid för en att acceptera situationen som den var/är för att följa med i processens gång med förlåtelse, uppvaknanden, lärdomar osv.
Betydelse för processens gång är ju också hur länge det pågått, vilka är det som är inblandade och helt klart är det ju att har man blivit sviken av en man haft och känt tillit, förtroende, och litat helt och fullt på så blir det ju oftast kanske en aning mer dramatiskt, omoget och känsloladdat på ett sätt som om det är "vem som helst" då kan det ju vara lättare att skaka av det och se på det mer realistiskt och rationellt. Det kan ju bli aningen chockartat "man blivit lurad utan att förstå och insett det. Därefter bitterhet och andra känslor kanske mer då riktade mot sig själv över att man varit så dum och ej insett och förstått något.
Skönt är det då man kommit ur det med att inse acceptera förlåta osv.
:)
Tack själva för era kloka underbara tankar.Ingen lätt uppgift ordet förlåta både mot sig själv och andra men en befrielse när man väl lärt sig.
Sen kommer alltid snedstegen och man lätt faller tillbaka men har man börjat tror jag att det blir lättare för varje gång.
Kram på er fina
Tack för att du delar med dej av dina tankar till oss alla!
Själv är jag sådan att jag dömmer mig själv hårdare än andra men jag jobbar på det och bitvis blir det bättre och bättre.
Kram till dej med
Tack Navahowolt! Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg.
Jag har alltid kunnat förlåta andra men har varit sträng mot mig själv, men medan åren gått så har jag också lärt mig att förlåta och älska mig själv.
Kan jag älska mig själv så kan jag ju också ge kärlek till min nästa på ett mer naturligt och lättare sätt.
Det finns upplevelser jag haft som kunnat göra mig bitter men jag vägrar att ha bitterheten i mitt liv den bara förgiftar mig själv och andra.
Håller med dig Navahowolf att förlåta är det mest helande som finns, att ge och ta emot kärlek på villkorslöst är väl det finaste man kan göra mot andra och mot oss själva.
Kramar om dig!
" Var nära naturen - var när dig själv "
Tack själv Tin-Tin och det är ju så lätt att döma sig själv.Lättare än att inte konstigt nog.Varför det är så kan man ju undra och förhoppningsvis lär man sig att vara snäll med sig själv.
Kom faktiskt på mig nu på morgonen med att döma mig för en bagatell men slog om så gott det gick,lätt är det inte men jag har bestämt mig för att lära den läxan hur många gånger jag än trillar dit :-)
Kram tillbaka
Satt och skrev medans du publicerade ditt inlägg ser jag Indiania och så sant att bitterheten förgiftar både oss själva och andra så kan man släppa är nog mycket vunnet.
Ser det här som en utmaning,ska klara av om det så blir det sista jag gör för den här biten känns oerhört viktigt just nu,en del i min egen andliga utveckling och jag hoppas så många vill göra detta för både sig och andra.
Kramen till dig också
Starta ny diskussion