mmm, som ljuv musik låter det i mina öron, sinnesron i nuet .

Ja frodig, i de orden vilar både öron och själ,, när jag Är där..

Satt precis och läste igenom texten igen och insåg att självförverkligandet sker i nuet. I det medvetna nuet.

(Ord är ju ord och många gånger så landar de lite olika inom mig i alla fall.)

Där det gäller för mig att bli medveten om automatiken som jag så ofta trillar in i.

Och om automatiken får styra så är jag ju omedveten om nuet. och gör som jag alltid brukar göra, utan att tänka/känna eller ens reflektera förrän långt senare.

Det handlar inte om att jag ska göra stor dåd, eller bli nått stor slaget och överprettansiöst.

Det handlar bara om att bli medveten om mig själv och verklighets göra mig, för mig själv!

För min egen skull.

Det är nog bland det svåraste som finns - att leva i och ta vara på nuet. Försöker verkligen, men kommer ideligen på mig med att planera framtiden ……..

Ja du Läslusen!

Hjärnan springer gärna lätt i väg med en. Känner igen det. Men bara medvetenheten inom en ser det, så kan vi ju stanna upp, ta ett ande tag eller två och börja om igen..

Finurligt konstruerat! Men samtidigt frustrerande, eftersom det sker om och om igen,, och många av oss har ett dömande förhållningssätt till oss själva.

Istället för att se denna aha upplevelse som ett misslyckande, så kan vi faktiskt försöka lära oss att känna tacksamhet, när den visar sig.

För det är ju när den visar sig som vi kan ta klivet åt sidan,

in i Nuet Igen!!

Så sant Rore. Försöker att leva i nuet och se möjligheterna. Det är inte alltid så enkelt, men det känns positivare om ni förstår vad jag menar ……

Jag läser dina ord Rore och tänker: att förverkliga sig själv. Vem är jag? Vem vill jag vara? Vem kommer jag att bli?

För i den där kampen som pågår i mig - för att hitta svaren på dessa frågor har jag upptäckt att jag måste våga vara ego. För att kunna ta hand om mig själv måste jag se till mig själv.

Inte ego - som läskigt självupptagen och trampa på andra för att må bra. Absolut inte. Utan säga nej! Inget jag är van vid, att vara ego alltså men har kommit så långt att jag förstår att jag måste.

Vem jag sedan är/blir, vilken Lena som kommer ut? Det vet ingen ännu. Vet  bara att arbetet har börjat. Är långt ifrån klar.

Det finns inga rätt eller fel säger du också. Nä, vi skapar ju dem själva och Nuet, tja det finns ju inget annat än nuet men svårt att vara i det. Därmed svårt att finna sinnesron emellanåt.

Gillar när du skriver ner dina tankar för det skapar nytt i mig och det vill jag. Det behöver jag. Alltså behövs du!

Kram till er alla goa vänner

Goa Lena! Tack!

Vilka fina tankeslingor ni delar med er av. Dom faller fint på plats i mig också!

Lenjon!

Ego, att vara ego och att förstå missuppfattningen om ego, Det är ett jätte kliv i sitt egna växande.

För pricis (som jag i alla fall tolkar din text) just detta att våga ta sig det utrymmet är oerhört påfrestande och läskigt i sig.

Men det är ju först när vi ser och vågar göra det *irl* som det faktiskt sker saker både i oss själva, men även i andra.

För det tror jag handlar mycket om att markera gränser. Så det blir som ringar på vattnet, som sprider sig vidare och ger en möjlighet att bolla tillbaka, sånt som egentligen inte tillhör det egna varandet.

Det kan ju bli turbolent i början av dessa processer, men med tiden när "man" är beslutsam, så ger det oanade resultat.

Tack Rore…då fortsätter jag på den inslagna vägen av ego….och ser på ringarna som bildas av mitt eget inre växande…

Märker ju hur bra jag nu kan må i det här så är det så här jag ska ha det för tillfället.

kram

Kramar tillbaka