Skönt att du slapp vara ilsken idag och visst är det skönt att be om förlåtelse.

Sov så gott nu och i morgon är en ny dag!

Kram!

Visst är det skönt att skriva av sig Lenjon! Hoppas du sover gott i natt!

Kram

Förstår att det inte kändes så lätt eller bra men vad starkt att be om ursäkt och be universum hjälpa! Universum är sällan trög med svar, hoppas du får erfara det på goda sätt. Du sover nog gott ännu, hoppas du vaknar pigg och utvilad. Varm kram!

Godmorgon här Lenjon när du vaknat och kommer in här !

Sömn är en bra "medicin" för en massa saker, så jag hoppas du fått några djupavslappnade timmar.

Jag var rätt så arg av mig när jag var yngre, av små och stora orsaker som travades på varandra och gjorde mig till en urladdningsmekkapär.

Det var inte roligt och det kändes otryggt att gå omkring i den.

Men nu är det ju så fantastiskt ordnat i Vårt Makalösa Universum att allt går att förändra, så även jag har det visat sig .

Jag vill ge dig en stor dos hopp och förtröstan Lenjon , med visionen om målet för din inre syn när du djupt andas in och fyller din kropp varje dag, kommer du också att hitta styrkan till läkning och jämnmod.

Det känns gott att du ber Universum om hjälp i din önskan !

Tack alla ni…och god morgon

Jag har sovit som en stock, drömt massor som handlar om min gräsliga ilska i veckan…skulle väl bearbetas kan jag tro.

Dagligen #4 ber jag om universums hjälp…det skulle inte gå annars. Jag är iaf tacksam över att jag är medveten om att ilskan till viss del var  befogad men också att den blev för stor.

Jag är inte personen som blir "skogstokig" längre. Därför det sliter för mycket och leder sällan till något gott. Har genom åren lärt mig att  betrakta personer som man kanske känner aversion mot på ett eller annat sätt. MEN - som jag sagt innan. Den betraktelsen får inte bli på bekostnad av att någon annan trycker ner en fullständigt och trampar på mig.

Har avvaktat länge i tron att den andre personen skulle vakna upp och inse. Jag förlät då jag visste varför. Och så förlät jag igen då jag dagligen såg hur dåligt den här människan mådde. Men till slut gick det inte längre - nu får det vara nock! Och personen vaknade upp också - men först när jag blev arg som ett vulkanutbrott. Ändå har jag dåligt samvete för att jag blev så arg. För den ilskna känslan tog ju liksom inte slut och jag var så arg att jag inte ens tänkte på att be universum om hjälp att ta bort den. Jag fortsatte ge ilskan näring.

Jag förlåter det jag fått utstå - det är märkligt men gudomligt sägs det. Varför har jag då så svårt att förlåta mig själv för att jag brusar upp som en orkanvind?

Inte konstigt att man är trött!

Nu blev det här ett långt svar! Oj!

Kram på er allesammans

Känner igen tankar och känslor här!

Jag är en tyst iakttagare till att börja med när jag möter människor.

Känner jag sen av orättvisa, tendens till översitteri med mera, kärlekslösa människor då j*****r tänder jag till som ett vulkanutbrott
Behöver vara mer samlad i vissa situationer, men försöker jobba vidare på det…

Har varit utarbetad i några omgångar, så man blir mer rädd om sig och slösar inte energin på något onödigt.

#5 Nä, nog blir man trött av sånt .

Du förmedlar verkligen hur du arbetar med att få saker och ting att bli bra och att du har en styrka som hjälper dig - tillsammans med universum - och att det också ger resultat.

Så i det ljuset önskar jag dig vila och lugn och ro nu i helgen. Och nästa vecka är en ny vecka med nya möjligheter.

en kram till dig också 

Vulkanutbrotten måste ju få komma till tals ibland, när det kokar för mycket i det inre. Och kanske är det så att man borde pysa ut lite oftare - för att det inte ska bli som 'utbrott'.

Jag tycker också att du gör ett bra jobb, Lenjon - du jobbar med självmedvetenhet, vilket är A och O för att man ska förstå sig själv och andra och för att kunna förlåta sig själv.

Där tror jag också, vi har en nyckel, att kunna förlåta oss själva när vi sagt eller gjort det vi inte borde ha gjort. Och framför allt så tror jag många av oss behöver förstå och respektera och acceptera oss själva.

Att säga vad man tycker och anser - är inte fel, tvärtom! Likaväl som att alla andra har den 'rätten' så har jag själv samma rätt. Men vi är ofta rädda för att säga vår åsikt om den går emot den andres. Men, egentligen, varför det? Har jag fått säga min åsikt, mina tankar, mina känslor, så vet personerna omkring mig var jag står. Och det är bra! Oavsett om vi har olika åsikter eller inte. Blir någon sur på min åsikt - så får de väl bli det, förhoppningsvis kommer de till respekt så småningom i alla fall.

Har nog inte varit så mycket vulkan över huvud taget - men när väl utbrottet uppstod, då blev det storutbrott… ;)

Nej, nu bubblar jag iväg…. ska ta på mig tumvantar en stund nu, så tangentbordet får va' ifred!

#8 Jag håller med dig fullständig Andina…men den här gången gick det för långt. Men fick inte ens möjligheten att säga min åsikt utan jag tog bara emot. Såg att det är inte ens lönt att försöka då personen i fråga hade satt upp en mur kring sig och jag nådde inte in. Tänkte att den får rasa först innan…

Men den rasade visst inte utan att jag satte ner foten och sa att nu banne är det bra! Jag skulle med facit i handen satt ner den foten tidigare, kanske. Inte säkert att personen varit mottaglig då. Men fy vad det sliter på mig. Och man kommer aldrig undan sig själv.

Så nu sitter jag här med mig själv och brottas med alla tankar och känslor som är som ett enda virrvarr. Även om jag är väl medveten om att ingen människa ska behöva ta skit. Konstruktiv kritik är något helt annat. Men när andra mår dåligt kan man inte lägga det och skylla det på andra.

Men jag tänkte att elakheter slår alltid tillbaka på en själv så därför väntade jag på ett uppvaknande från den personens sida. Inte sjutton trodde jag att det var jag som skulle få den personen att fatta. Trodde inte att det låg på mig. För nu mår jag ju skit för att jag var/blev så hiskiligt förbannad och en ilska som suttit i alldeles för länge.

Jag känner att det "pyr" lite ännu. Inte riktigt släckt den men det dåliga samvetet vinner. Retar mig på ett sätt att jag inte kunde "behärska mig" Man känner sig som en liten lort!

Behöver nog affirmationer om att jag duger, att jag är bra som jag är och att universum inte straffar mig alltför hårt för mina mörka tankar och ord.

Men tänker inte ge ilskan mer näring

Kram

Lejonet. Får jag lov att rekomendera en sväng in på youtube, sök på Kelly Howell och prova hennes meditationer ex self healing meditation, faith, universal mind och secret meditations. Jag har lyssnat på någon av hennes meditationer varje kväll innan jag somnar sedan i somras och känner att saker verkligen händer saker med ens inre. Jag som aldrig trott mig vara någon alls har börjat se att jag visst _är_ någon, att jag har egenskaper och sidor som både provat och i yrket uppskattas av såväl elever som vuxna på arbetsplatser jag är. Och jag själv känner mig hel- värd att vara till och ta plats. Istället som förut be om ursäkt för att jag finns och älta allt hit och dit tills jag blev tokig.

Ibland krävs det att man sätter ner foten! För att få respekt, eller åtminstone 'acceptans' från andra - men framför allt för att visa sig själv respekt! Här går min gräns för hur mycket du får trampa på mig! Det är att visa sig själv respekt.

Ibland måste foten stampas ner, ibland räcker det med att man sätter fram foten lite bara… ;)

Så - få inte dåligt samvete för det. Har du sagt dumma/elaka saker i ilsskans iver, så är det det du ska be om ursäkt för. 
Kan tro att personen nu vet ungefär var din gräns går. Låt honom/henne muttra och puttra ett litet tag nu - när man flyttar fram sina gränser och inte längre tar det man inte ska behöva ta, så knorras det ofta. "De" vill ju ha 'en' där de är vana att ha 'en'. Men det gör inget, det är inte farligt att de knorrar.

Jag är också övertygad om att Universum/Högre makter inte straffar dig! Den enda som straffar dig är du själv! Så - inse att du jobbar på att visa dig själv respekt och därigenom få respekt utifrån och ibland behövs det ett rungande NEJ!

Du är ju bra och du duger - och det vet du själv också, innerst inne, och det är ju precis det du kämpar för att få andra att förstå! Så håll kvar vid den insikten - men tryck inte till dig med hårda ord om dig själv!

Mörka tankar och ord, lyses upp av insikter och förlåtelse. Förlåt dig själv - och för kunna att förlåta dig själv måste du kunna ge dig själv förståelse! Förstå och krama om den lilla flickan i dig! Ge henne den kärlek som hon behöver och längtar efter! 

#10 Ja du får rekommendera så klart. Du vet ju att jag suger åt mig allt allt allt…Tack! Ska självklart prova detta!

#11- Tack!

kramar