Hur känns det att ge healing?
Jag hoppas inte det är en knäpp fråga, men jag undrar om ni som healar inte blir trötta efteråt?
Jag skulle väldigt gärna ta emot vid tillfälle, men vet inte om jag är mottaglig….
Efter en healing kan jag känna mig väldigt pigg och alert - och lite senare kan en slags "trötthet" komma, men ändå inte en "riktig trötthet", egentligen mer avslappnad. Oftast känner jag av "tröttheten" när jag jobbat med någon som mår väldigt dåligt - och då är det egentligen den personen som jag känner av, mer än att det är min egen trötthet.
Däremot om man försöker ge av sin egen energi, istället för att kanalisera healingenergi (från kosmos, andevärlden, guider, Gud, den högre kraften - eller vad man nu väljer att benämna det som), d v s "bara" vara en "kanal" - så blir man oftast trött. Inte så konstigt, eftersom man ger av sin egen energi… som man själv behöver. Det är också något som många gör, särskilt i början - ger av sin egen energi och kraft. (Usch vad dåligt jag förklarar… jag hoppas att det går att förstå något sånär i alla fall…)
Så, det kan vara bra att lära skilja på att ge av sig själv och vara en 'kanal'.
Så tänker jag…
Du är säkert mottaglig för healing också, det är vi alla. Däremot kan vi ibland, omedvetet, kämpa emot ibland, och då kan healingen ta lite sämre. Så det är bra att bestämma en tid så att man kan förbereda sig genom att slappna av en stund innan och ställa in sig på att ta emot healingen. Jag upplever att många tar emot healing lättare när de sover - eftersom man då slappnar av och "öppnar upp" automatiskt.
Och du, det finns inga knäppa frågor! 
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
tack, du förklarade riktigt bra! Men hur visste du att du kunde ge healing?
Jag vet inte om jag 'visste' det nå'n gång, men ända se'n jag var liten ville jag lägga händerna på eller ovanför någon eller mig själv för att "läka det som gjorde ont". Det bara 'var' så. Så hela min uppväxt visste jag att jag ville pyssla med healing. Och det är ju inte förrän efter att man övat ett tag som man börjar förstå och tro på att man "kan".
Dessutom resonerar jag som så, att alla kan! Se'n gäller det att öva och prova sig fram för att "komma in i det", öppna upp, hitta tekniker som passar en och framför allt för att få bättre självtillit.

Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
jag tror att det sitter nån sorts blockering för mig, som gör att jag inte kan ta till mig alla känslor och energier som helar en människa, och den vill jag få bort.. har provat olika metoder men ingen har nått ända fram. Jag är i en lite krävande situation och behöver bli lite klarare och starkare inombords..
Jag är ju lite nybörjare på det här med healing i ordets rätta bemärkelse , däremot har jag alltid varit väldigt mycket "fysisk" och omedvetet kännt att det varit bra att tex krama någon eller lägga en hand på någons arm eller så. Har egentligen inte funderat så mycket över varför det skulle varit bra utan bara kännt att jag velat göra på det ena eller det andra viset. Men jag har inte förmågan att styra - dvs koppla upp mig mot andra - som så många unberbara healers på denna sajt kan. Jag är grymt avis, men hoppas att det kommer till mig när jag är redo för det. I väntan på det så jobbar jag med min egen personliga utveckling och surfar runt här inne på healing i fokus och njuter av andras lärdomar och erfarenheter :) för det finns det gott om här!!!
Jag tror som Andina att alla kan ta emot, men av olika orsaker så kanske det tar lite tid innan man kommer innanför "skalet" eller vad man nu vill kalla motståndet. Tålamod och viljan att förändra kanske man kan kalla motståndet, jag vet inte.
Ha en underbar onsdag kram på er