Säger de att de gör gott bara för att få beröm??? Det var det värsta…

Jag har aldrig hört att någon har den intentionen. Eller så vill jag inte höra och stänger för…

Vet du; Jag tror inte att "gåvan" (förstå mig rätt, hittar inte något annat ord) att få vara kanal för healing skulle vara kvar så värst länge hos de/de som är healer om syftet var så egoistiskt.

Jag känner sån tillfredställelse av att få vara kanalen och att mina "klienter" mår bättre, finner en öppning i sina problem osv att jag tycker det räcker. Men jag tycker det är bra att få feedback så jag får veta hur det kändes för klienten. Får jag inte det så vet jag inte om jag gjort rätt i mitt utövande.

Tack Gunilla för ett bra svar! Det fick mig genast att känna mig lättare till mods.

#2 Jag var lite orolig om jag förstått dig rätt….

Kan bara instämma med Gunilla och har inte tänkt på det som du skriver i TS men nog tror jag det finns några i vår värld oavsett vilken form av hjälp dom ger/gör som gör det i egosistiska syften tyvärr men jag tror också att det vi sänder ut kommer trefalt tillbaka.

Så är man hjälpsam av egoistiska skäl då slår det tillbaka på en själv förr eller senare.

Sen är det alltid glädjande om man får respons men det är inte den jag är ute efter om jag vill hjälpa någon exempelvis med healing utan för att få dela med mig till andra av ren underbar energi eller hjälpa på andra sätt 

Att få beröm matar inte vårt ego, att få beröm gör att vi växer som människor och därmed kan ge ännu mer av oss själva. Det blir som en win-win situation: jag hjälper någon, får positiv respons på det jag gör och så kan jag lägga det till mitt "förråd" som jag kan ta av när någon behöver min hjälp. Jag ser inget fel i det resonemanget alls. Däremot håller jag med om att man inte kan hjälpa någon av egoistiska skäl - det håller inte i längden.

#0 Maria Katarina!

Nu har jag inte läst de övriga kommentarerna, för att inte tappa bort min egen tankegång.

Jag tror att de flesta människor vill hjälpa och vill göra gott. Men jag tror också att vi många gånger går vilse i vår välmening.

För de gånger vi inte lyckas eller kan hjälpa. När vår intention inte når fram, eller om vi får kritik/ personen i fråga fortfarande känner missnöje.

Hur känner vi oss då?

Kanske inte alla känner sig misslyckade, men många av oss får ett svidande sting inombords.

Och det tror jag beror på att vi någonstans vill få uppskattning.

Och jag tror också att det är denna drivkraft som får många människor att bränna ut sig.

För vad är egentligen att vara snäll? VAd är att göra gott?

Är det att alltid stryka medhårs. Att alltid hålla med och att ta parti för någon?

JAg har alltid varit en hjälpare. Jag har alltid varit väldigt bra på att ta hand om andra och andras problem.

Men jag har varit usel på att ta hand om mig själv.

För mig handlade snällhet tidigare om att jag ville hjälpa, jag kastade mig in i "ta hand om" och jag tog på mig saker som jag inte kände någon tillfredställelse i.

JAg höll på att bli riktigt bitter där ett tag.

Idag handlar mitt hjälpande om att faktiskt inte gå in och ta över, utan mer om att lyssna och kanske ge nått råd om jga kan.

Men jag lämnar över beslutet och agerande till den det berör.

Men som sagt jag tror att vi alla vill gott men att våra förutsättningar och tankar om att vara snäll och god skiljer sig åt.

Tack för din fråga!

Kram

Jag fastnade för något du skrev Rore: För vad är egentligen att vara snäll? VAd är att göra gott? Är det att alltid stryka medhårs. Att alltid hålla med och att ta parti för någon?

Det kan ju vara precis tvärtom - att vara snäll/god eller att göra gott betyder inte att personen vi hjälper uppskattar våra handlingar eller ord i just den stunden. Men det kan vara hjälp mer långsiktigt. Vi är ju tex inte snälla eller goda om vi låter bli att tvinga i våra barn medicin om de är sjuka och är i behov av tex en illasmakande antibiotika eller vad det nu kan vara. Men vi gör det ändå - av godhet. Vi kan ta den smällen det "kostar oss" för att våra barn ska må bättre. De förstår inte våra handlingar, vilket gör denna handling till en osjälvisk handling.

Jag försöker att hålla berömmet / uppskattningen på en nivå där den gagnar mig. Man kan ju fråga sig själv varför blev jag glad över den uppskattningen? Behövde jag den för min egen skulle eller blev jag verkligen glad över att ha kunna  hjälpa den personen?

Ett tips är att då och då göra små positiva handlingar utan att tala om för någon att det är du som är avsändaren. Den karamellen kan du suga på själv, och känna dig stolt över att du fått beröm (även om det bara är du själv som vet att berömmet är riktat till dig).

Hoppas ni förstår hur jag menar. Lite som hemligt positivt uppsåt 

Jo då Healing-mammut! Jag tror nog att jag förstår vad du menar.

Jag gör det inte för att få beröm eller så, enbart för att hjälpa människor. Jag vill inte heller ta betalt för det, men man känner en del som absolut tycker att jag ska göra det. Men det är inte därför man vill hjälpa.

Sen om man ska jobba med det på heltid förstås, då måste man ju klara sig själv också.

Vilken intressant diskussion det blev, tack för alla era svar!