Hej Heling- mammut!

Intressant tanke du kommer med här. Dessa tankar har även cirkulerat inom mig tidigare.

Men nu mer så tror jag faktiskt inte att det är det viktiga.

Det kan vara intressant att se sin släkthistoria, men jag tror inte att den formar oss till de vi är eller vill vara.

Det käns för mig som yttre faktorer som egentligen inte har direkt med det inre livet och växandet att göra.

Möjligtvis så kan det ju ge en ökad förståelse för de psykologiska aspekterna. Om vi har turen att få veta mera om de som gick före oss och kanske se sambanden över hur det blev som det blev.

För att rota sig och känna sig rotad, så tror jag det är viktigt att lära känna sig själv, sina "bra" och sina "dåliga" sidor och acceptera dem.

För när vi gör det så står vi stadigt när det stormar runt omkring oss.

Det var lite om mina morgon tankar i detta stora ämne.

# Heling-mammut jag liknar ofta oss människor vid ett träd, rötterna = att vi är rotade och står stadigt när det stormar i vårt liv= grenarna på trädet, vi har mycket att lära oss av trädet som växer och sträcker sig mot skyn.

Tror att släktforskning betyder mycket för en del, har fått för mig det kan kännas tryggt för många att veta sina rötter.

Min gubbe är väldigt intresserad av släktforskning medans jag är mera måttligt intresserad men det kan vara intressant många gånger.

Jag är nog inne på det Rore skriver att hitta sig själv och leva i nuet känns viktigare för mig just nu.

Tack för era tankar. Jag tänker nog att det kan vara bra att veta sitt ursprung och hur generationer före mig levt - ex mina mor och farföräldrar - för att jag ska få mer förståelse för generationen under dem, alltså mina föräldrars generation. Det ger ju även en viss förklaring alt. förståelse för mig själv och varför jag gör vissa val i mitt liv. Även om det mesta finns inom mig själv så blir man ju även formad - och jag tänker att det kanske är lättare att se vad som är "format" och vad som är "jag" om man kan följa en kedja bakåt. Jag tror att det är lättare att jobba med sig själv om man kan lägga bort sånt som egentligen inte är mitt utan "tillrättalagda" beteenden eller mönster som kanske tillkom pga de levnadsförhållanden som rådde då men inte råder nu.

Vad tänker ni om det? Jag kanske är helt ute och cyklar, jag är fortfarande inte på det klara med mig själv utan utforskar och utforskar mer och mer.

#3 Jag tror du har helt rätt i det du skriver Healing-mammut, det tror jag också har stor betydelse för att förstå sina egna val.

Själv har jag varit noga med att berätta för mina döttrar om mig själv så de skall förstå både sig själva och mig bättre……och det gäller ju även mina föräldrar osv.

Nu tror jag att vi förstår varandra bättre hur vi tänker (menar).

Tack för du fick igång mina tankar, kan vara lite trög ibland!

#3

Åh nej! Jag tycker inte alls att du är ute och cyklar i dina funderingar. Det finns viktiga ledtrådar som kan visa riktningen,, tror jag i alla fall.

Ja, allt det där som "man" lärt sig genom andras erfarenheter,från det att "man" är liten, som långsamt bakats in i den egna personligheten/ uppfattningen, om saker och ting, som "man" kanske aldrig någonsin har ifrågasatt

hos sig själv.

Pluss allt det där som vi tolkar in i olika omständigheter osv.

Kanske rent av att "man" finner förklaringar till vissa beteenden, saker som gjort ont och som skapat hinder inombords i relationer,, både bakåt och frammåt i tiden,,,, Om du förstår hur jag menar?

Känner att jag är lite luddig här

Jag har släktforskat en hel del. Har helt enkelt velat veta hur mina förfäder hade det, var och hur de bodde, hur många barn de hade osv.

Jag kan se ett mönster i historien. Genom det har jag fått förståelse för vissa saker i mina mor o farföräldrars liv, i mina föräldrars liv och till en viss del i mitt eget och mina tidigare val i livet.

Men det har inget med min grundtrygghet att göra. Den har jag "skaffat" mig själv.

I rotchakrat skapas vår grund och våra vanor. Så ett väl balanserat rotchakra är a och o för vår trygghet i vår fysiska kropp.

Vilken intressant och viktig tråd!

Tack Healing-mammut för att du tar upp dina tankar om det här , och Rore, Indiania och Gunilla ni inspirerar också till ytterligare tankeslingor.

Återkommer när jag har mera tid vid datorn 

Det jag kan avläsa från era inlägg är alltså att ni inte anser att det riktigt hör ihop, men att släktforskningen mer är ett viktigt intresse /sidospår eller? Att rotchakrat grundas på annat.

Men om jag vill ha ett balanserat rotchakra borde egentligen inte allt spela in där? Jag menar om jag ifrågasätter det mesta både ifråga om rötter, barndom, nuet och framtiden - borde inte alla slutsatser på nåt sätt liksom hamna där för att utgöra en stadig grundtrygghet att bygga vidare på? För visst är väl tanken att det är därifrån som resten utgår? Att rotchakrat avgör hur man "tacklar" nästa chakras obalanser?

Solen skiner här idag så nu är det ut och "plocka i trädgården" - ha en underbar dag :)

#8 Healing-mammut!

Nu är jag ingen expert på Chakror över huvudtaget eller hur det fungerar i sin helhet, så att jag kan gå in i djupare diskussioner när det gäller detta.

Men jag tänker som så, att allt sökande behöver börja någonstans.  Hos var och en av oss.

Ingen väg är fel

Ingen väg är bättre eller sämre. De är bara olika.

Det finns information och budskap som vi samlar på oss vilken sökväg vi än börjar med.

Det jag tror är viktigt i sammanhanget, är att faktiskt börja där det käns mest rätt för en själv,

och samtidigt våga sig på att ärligt titta på sig själv och sina egna tankar,känslor och reaktioner.

I det vi möter här i livet.

För precis som du säger så bakas det in många dolda saker i oss från barnsben, (vi formas) Sånt som vi tagit för givet och inte närmare ifrågasatt., eftersom det redan funnits där.

Jag vill bara säga att jag inte alls tycker att du är ute och cyklar, Healing-mammut - och ingen annan av er andra heller.

Skulle vilja skriva mycket - men hinner bara med korta snabba visiter just nu… Men nu så, nu har jag lagt ett tassavtryck - och kan följa tråden! ;)

Äsch jag krånglar kanske till det för mycket… det är en av grejerna jag behöver jobba på - att släppa saker och inte fundera för mycket.

Nu är jag så fokuserad på att det är "min tur" och jag har bestämt mig för att det verkligen är så och att jag ska löpa hela linan ut för att jag förtjänar att må bra! Men det tokiga är att jag märker att jag snöar in på att fundera mer på HUR istället för ATT om du förstår vad jag menar. Det är ju såklart som du säger att det spelar ingen roll i vilken ände man börjar - det är ju ett bra råd jag själv också skulle kunna ge till någon….kanske skulle säga det till mig själv och se vad som händer??

Nä nu ska jag inte tänka mer idag iallafall utan bara vara :)

Tack - ni är ett bra bollplank

#11 Det är nog ungefär som om fem personer skulle göra iordning en trerätters middag och ha gäster.

Jag tror inte att alla börjar med samma förberedelser, kokar o steker i samma ordning, kryddar lite olika, dukningen varierar osv. Men i slutänden så är maten klar att ätas och allt blir ganska lika hos alla.

Konstig koppling jag har, hoppas du förstår hur jag menar.

Åh, jag vill hinna läsa allt ni skriver här, det är ju jätteintressant det här ju.

Men va sjutton, kan man inte dela timmarna så dom blir dubbelt så många 

Men va så säker, jag kommer med här snart

#11

Det rådet brukar jag ge till mig själv emellan åt också.

Många gånger så är vi så upptagna med tänkandet att vi inte ens är medveten om att vi gör det.

Bara det att komma på att "man" fastnat i tankarna Är faktiskt ett riktigt framsteg.

Det är bra konstigt att ingen av oss fått Nobelpriset!!!

Det är så härligt med tankar, rätt vad det är så har en tanke delat sig så många gånger att det blivit en hel kedja….och vips så var det man började tänka på bara en öppning och så har man dragit iväg lååångt bort. För det är ju så - ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet! Och när tankarna snurrat på ett tag så poppar det upp någon liten insikt - och det är väl då det är läge att sluta tänka ett tag och bara ta in det man kommit fram till. Resten får vänta. Problemet är väl bara att man (läs: jag) blir så ivrig att det är svårt att stanna.

Tyvärr Frodig - även om man skulle kunna dela timmarna så skulle de nog rätt snabbt fyllas av dubbelt så mycket och då är det ju plus minus noll..liksom

Vet du Gunilla - jag förstår på pricken vad du menar. Det finns många vägar till slutdestinationen :)

Natti natti alla kloka

#15  Natti natti kloka healing-mammut och alla andra kloka healers!