Å fy vad sorgligt. Det gör ont i hjärtat när ens bäste vän lider och mår dåligt. Det är det allra värsta med att vara djurägare, att man tvingas bestämma över när någon annan ska somna in. Tyvärr måste man, innan det är riktigt illa. Det är verkligen urjobbigt.

Tänk också på att det är du som har mest ont av det hela, hästen tar det på ett annat vis. För en häst så är det inget konstigt med att få gå vidare till nästa liv, där finns en ny uppgift som väntar.

Jag tog bort en älskad gammal vän för några år sedan. En lipizzaner på 26 år. Han hade lite svårt att hålla hullet. Det gick åt enormt mycket tid och arbete och var mycket kostsamt att hålla honom rund och fin. Min älskade gamla vita sagohäst som jag kunde rida utan grimma eller träns och sadel i skogen. Han var ändå pigg och glad och fullt ridbar till sista dagen, jag var ute på en lång runda i skogen sista kvällen. Han har alltid varit fruktansvärt svårlastad, vid några tillfällen vi har fått lasta hästen så har han kastat sig och varit så stressad att svetten runnit i floder redan efter nån minut, men den dagen gick han rätt upp på bilen av sig själv. Han såg självsäker ut och stod så lugnt och tittade på oss.

Han förmedlade något slags farväl till mina barn, särskilt den ena dottern som var bara tre och inte förstod vad som skulle hända. Hon såg bilen försvinna och sa "Hejdå." Sen grät hon floder. "Borta. Nu är han borta." Sen har hon haft honom på besök i drömmen några gånger. Nästan precis på årsdagen efter att han skickades så vaknade hon mitt i natten och berättade lyckligt att hästen hade varit här. Jag tror han fungerar som hennes följeslagare, de hade en jättefin kontakt trots att hon bara var tre år.

Förlåt lite utanför ämnet, jag kan inte svara på om det finns alternativa metoder att få din häst frisk. Skickar styrka och energi till dig att själv avgöra det som känns bäst. Hoppas min historia ger lite tröst.

3rixon - Jag förstår hur ont det ska göra i ditt hjärta med det beskedet. Du har fått ett väldigt fint svar från SannaHolmgren och jag kan bara hålla med att ibland måste vi ta beslut som vi inte vill, för våra vänners bästa.

Så länge du känner att din vän inte lider eller mår dåligt, gör då livet så gott det bara går för henne. Jag vet inte heller några alternativa metoder för djur - men kanske dyker det upp någon som vet lite mer om den saken.

Under tiden sänder jag din Vän så mycket healing jag kan, i små doser lite då och då. Och önskar er ett stort Lycka till!
Styrkekramar till dig också!

#1 Ja det är verkligen hemskt.. Men saken är ju den att hon mår bra i övrigt, hon utstrålar lycka. Hon är precis som vanligt förutom att hon har ont i sina ben vid ansträngning. Annars äter hon som vanligt, kommer fram med spetsade öron och vill mysa, jävlas och busar med allt och alla och är pigg och framåt.

Så vad jag tänker göra är att försöka lindra besvären, hon säger nog ifrån själv när hon tycker det är dags. Det känns inte rätt att avliva en sådan lycklig individ. Jag har sett fullt friska hästar som inte alls haft den där gnistan som hon har.

Usch vilken hemsk historia, tårarna trycker bakom ögonen.

Tack så mycket.

#2 Det är sant.. men som sagt tror jag hon säger ifrån själv när det är dags..

Det ska jag göra, hon får bara ha det gott och bli borskämd och slippa alla krav.

Tack, vad snällt av dig!