Vi reste med Inlandsbanan
Jag har förflyttat mig långsamt i sommar och sett mer av vårt inland än jag gjort på länge.
Med Inlandsbanan rör man sig inte för att komma från A till B utan för att njuta av att Resan är Målet.
Tack alla entusiaster som trott på Inlandsbanans överlevnad och som kämpat genom åren så att den finns kvar
.
Ni som inte åkt med den kan verkligen ha en riktig pärla till upplevelse kvar att njuta av.
Vi tog oss till Mora Strand, jag och min väninna som också är en nyfiken själ. Och i och med att vi klev ombord på Inlandsbanans rälsbuss så var det bara att slappna av och lägga stressen kvar på perongen
.
En guid och en lokförare lotsar oss resenärer upp efter spåret. Ibland stannade vi för att alla skulle kunna fotografera nått särskilt vackert, eller så kunde vi ta en gemensam promenad till något spännande bortefter stigen från banvallen och inöver skogen.
Vi var verkligen en härlig blandning av resenärer i alla åldrar och i olika konstelationer. Det har varit ett sant nöje att samtala med så många olika människor under färden, och att också kunna sitta tyst och bara vara i sina egna tankar.
Jag har många fina minnen från vår resa, och den största av dom alla är det som händer i själen när vi förflyttar oss och byter miljö.
Jag är mycket uppfylld av vad som är "meningen" med att resa, eller vad vi faktiskt "får ut av" att göra det. Så här vill det formulera sig i mig.
En ny plats ger oss bilder på näthinnan, kanske ett foto i kameran, några ord som byts, en dialekt som känns ny osv.
Det är sånt som vi kanske beskriver när vi får frågan "Vad har du gjort i sommar då?"
Och ändå, vad vore dessa nya intryck om dom inte vandrade vidare in i vår själ och skapade utrymme för sig där.
I själen gör dom nya intrycken den verkliga resan, det är där dom blir till känslor, glada skratt, förvåning, förundran.
Eller sorgsenhet, tårar, saknad.
Därför är det i grunden inte det viktigaste att vi reser hit och dit eller titt som tätt.
Resan kan vara den invanda promenaden utanför knuten, eller bilfärden till jobbet. Samtalet med kassören på affären, eller barnets ord vid sandlådan.
Det lilla är alltid stort nog.

Vad fint du beskriver din resa, Frodig - både den inre och den 'yttre' resan!
Jag har hört så mycket gott om denna bana - så någon gång måste jag naturligtvis också sätta mig på tåget och ta in alla upplevelser utmed resans gång.
Jag har också haft mycket funderingar på detta med resande hos oss människor. Vad drivkraften som får oss att vilja resa omkring är.
Och jag håller med dig - det är de inre upplevelserna som är den riktiga resan!
Själv håller jag mig hemma - dels är det knepigt att hitta djurvakt, dels älskar jag att vara hemma och dels reser jag mest i 'Bortom'… Det var länge se'n jag reste iväg nå'nstans nu. Men en vacker dag så sitter jag nog där på tåget!
Tack, Frodig, för din reseskildring! 
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Tack frodig, så fint och sant dina tankar kom på pränt.
/ Skogshumblan
Medarbetare på tarot och healing.
"I am not what happens to me, I am what I choose to be" Carl Jung.
Frodigt så fint du berättar om din resa och visst är det härligt med alla minnen och utbyte med att träffa nya människor.
Du skriver så levande och fint och jag blir sugen att göra denna resan någon gång i framtiden.
Tack för din berättelse och kram till dig! 
" Var nära naturen - var när dig själv "
Jag förstår att du haft en härlig resa genom vårt vackra land o landskap!
Åååå vad härligt du haft det och jag bor ju inte långt från Mora en knapp timme dit men tror du jag åkt inlandsbanan än icke fast jag pratat om det i så många år 
Men den är vacker och en upplevelse så nån gång ska det väl bli av.Härliga bilder Frodig och tack som dela med dig.
Hörrni,en forumträff och åka inlandsbanan vore väl kul 
Det låter som du gjort en härlig resa Frodig. Både på det yttre och inre planet.
Härligt att läsa och visst är det just det "lilla" här i livet, som får oss att tappa andan och och växa.
Tack för att du delar
#8 Då var du bara 6 mil från mig!!!
Hur långt upp åkte du?
#7 ja det var en fin resa Rore, och jag är glad att jag kan dela med mig av mina intryck till er här på Healing.
Det känns som att resan inte är över ännu, bara liksom påbörjad. Framför allt det den yttre resan gör med det inre. Rörelsen är fortfarande igång.
Min väninna som var med tycker att dom fysiska platserna kändes nygamla fastän hon inte varit där förut. Och det väcker ju mycket till liv t.ex.
Gunilla, jag visste att du fanns nånstans där i krokarna, så jag tänkte allt på dig
.
Vi hade planerat att resa med fjällbussarna in i Sarek men båten som trafikerar där var trasig så vi får ta det en annan gång. Nu vände vi vid Vindelälvens strand.
Tänk, jag blir så lycklig över att den är oreglerad och att inga dammar och kraftvärk har byggts iden.
Visst är den vacker
.
Mmm sagolik
Jag behövde resa bort från min invanda miljö för att verkligen få bekräftelse på att jag förändrats.
Jag tyckte mig känna att jag är starkare och helare nu mot för några år sedan.
Därför var det lämpligt att jag och mitt resesällskap delade på oss några dagar och gjorde olika saker.
Nu fick jag verkligen möta nya människor, nya miljöer, och tackla situationerna på egen hand. Inte så märkvärdigt kanske, men precis den lilla skillnaden som behövdes för att jag skulle hinna känna skillnaden.
Inom mig finns ett lugn och en trygghet, och min känsla är att det är vissheten om det som är pusselbiten jag behöver för att fortsätta min resa.
Vilhelmina där jag landade på egen hand har en Kyrkstad som är så vacker.
.