Pirrningar
När jag var liten kände jag ofta att det liksom killade/pirrade mysigt uppe på huvudet, och ibland även i nacken. I samband med detta kände jag mig lugn. Jag kom att tänka på det nu när jag tagit tag i det här med meditation. Vet inte varför? Jag berättade detta hemma och eftersom det inte upphörde så fick jag gå till skolsyster och hon sa att jag hade en hjärnretning. Men det borde väl inte kännas bra eller?
Sedan försvann det efter ett tag - vet inte om det var efter något år eller så, var så länge sen.
En tankesnurra bara som dök upp i mitt huvud.
Jag tror det var något som skolsyster sa för hon inte föstod vad det var. Tycker det där "killet" i hårbotten mer var att du var uppkopplad, hade kontakt med andevärlden.
Kram
" Var nära naturen - var när dig själv "
Jo Indiana, jag har lite tänkt så själv (men inte riktigt vågat) men eftersom jag inte hade någon att bolla med och man trodde att det var en sk åkomma alltså ett fel så "försvann det" efter ett tag ju. Det var i samband (några år efter kanske) när mamma och pappa skiljde sig. Kanske behövde jag stöd av någon/något då för jag tog det väldigt hårt i form av skuldkänslor mm har jag fått höra efteråt.
kram kram
#2 Ja jag tror precis som du att du fick hjälp då när du behövde det!
Du ser du hade svaret själv! 
Kram
" Var nära naturen - var när dig själv "
Jag tror också att du hade besök från andra sidan, någon som ville skänka lite tröst och uppmuntran
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Kan bara hålla med ovanstående kommerntarer! Det är 'mysigt' när det pirrar! ;)
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Håller också med ovanstående kommentarer. Det är lite pirrigt när det pirrar.
Vilken fin hjälp du fick, Healing-mammut.
Om du skulle ta och meditera och be den som gav dig lugnet och pirret då, att komma tillbaka kanske .
Tack ni fantastiska!!
Men varför får inte barn vara som de är kan man ju undra…Varför måste vissa saker tas bort eller kvävas för att de inte faller inom ramarna?? Jag hade nog haft väldigt stor hjälp av detta om jag visste vad det var och att det var ok och inte setts som konstigt eller onormalt. Nu har jag varit utan hjälp och mått inte så bra flera decennier i onödan och jobbar fortfarande på följderna av den sagda skilsmässan.
Men samtidigt är jag otroligt tacksam att jag äntligen trotsat det "gamla" jag lärt mig och ändå sökt mig till det som ger mig ro - såsom meditation, healing och tro på skogen/naturen kan göra.
Det är så otroligt skönt att höra er uppmuntran att jag ska tro på mig själv och att svaren oftast redan finns där. Såååå skönt!! Det stärker mig bara ännu mer i vissheten om att jag är på rätt spår - och jag hoppas att ni falla örstår hur mycket ni kan betyda när man kommer in utifrån till detta forum och får värme överalltifrån. Guld värt!
Tusen kramar till er
Det är som när man tex kör bil och känner att någon stryker en över håret. Har ofta hänt.
Jag som är lite tankspridd känner att jag ibland får lite extra omsorg och hjälp. Jag har ofta tänkt att jag måste lyssna på detta då det är viktigt tillsammans med min bilkörning. Jag är inte ett dugg duktigare i min bilkörning egentligen, ingen änglavakt som tar bort allt det farliga, men en extra hjälp som påminner mig om att jag bör vara uppmärksam har räddat flera obehagliga situationer.
Starta ny diskussion