Healing önskas, här kommer min historia:

Jag var det enda barnet tills jag blev fem. då blev jag mer och mer utstött av min familj, men ingen lyssnade på mig. dom sa bara att det var nått som bara kändes så när man får ett litet syskon. men så som det var ska det inte vara. hon fick mina saker och jag fick bo i en liten skrubb. dom slog mig om jag gjorde fel. Jag blev lätt rädd för folk, och så fort nån räcker upp handen kastar jag mig undan, detta är reflexer som fortfarande sitter kvar.

folk skrek ofta åt mig, och jag visste inte vad som var fel, så jag drog mig undan, ville sällan vara med på olika ställen.. därför blev jag mobbad i skolan ibland. jag var nu van vid att folk slog mig, och sökte mig mot hästarna.. jag var nästan jämt i stallet, för där var jag omtyckt. i skolan träffade jag en kompis, lika knäpp och konstig som jag. hemma blev det värre, mamma och pappa bråkade, jag blev slagen både hemma och i skolan.. jag började skära mig, slå mig själv och liknande.

jag började mellanstadiet, började vara mer med dom andra och sånt, slutade bli slagen i skolan.. men det blev mer problem ändå. Jag hade panik nästan överallt, fick en lärare som rent utav hatade mig, kallade mig horunge, fetto, ful och allt möjligt. hon nöp mig och sånt, så jag hade blåmärken.

tog mig ur femman med nöd och näppe. började sexan, där blev det värre igen. killar som playade, och tja sånna normala saker.. blev fortfaranade slagen hemma och sånt, men hade vant mig. började tröstäta och sådant. började våga säga ifrån, bråkade ofta med lärare och elever. bråk i stan, slagsmål och sånt. blev mycket krångel, så skärde mig och sånt
sen hände en förjävlig sak.. min bästavän dog. trodde aldrig jag skulle överleva det. skärde mig så blodet rann, började röka, dricka och ja.. jag tog nån spruta.. jag gick ofta på tågrälsen, och blev påkörd av en bil en gång, då jag bara gick rätt ut i vägen för att jag ville inte vara kvar.. jag hade(har) underbara lärare, mycket tack vare dom jag klarade mig undan sos.

jag sörjde ofta, och det var nära att jag tog livet flera gånger.. det enda som håller mig kvar är kaninerna. för äntligen, kunde jag nånting, jag kunde vara stolt över nånting, därför jag gärna !"skryter", för att det är det enda jag kan visa är bra.

Jag har en utsida som är så jävla falsk, alltså inte falsk så, utan att jag är inte alls den glada, självsäkra, spralliga människan som jag verkar. och det är därför jag har stora tröjor med långarmat, för jag har blivit kallad tjock, och det räckte, och jag vill inte visa alla mina ärr..

idag sitter jag fortfarande i den sitsen, nära att ta livet, ofta ledsen och skär mig. ofta i slagsmål och sådant. blir dock inte slagen så mycket hemma längre..

vore underbart om någon kunde skicka en healing, skulle betyda mycket!, runt 21:45?
tack på förhand!