Ang healing
Hej alla underbara
Jag undrar om man ka ge healing till någon som inte riktigt vill / kan ändra sitt liv men som så väl skulle behöva hur mycket hjälp på traven som helst? En person som är en riktig "tjurskalle" och lägger sin energi på att säga "det är ingen idé, det går ändå inte" eller "jag visste att det inte skulle gå". Förstår ni hur jag menar? Energin är missriktad och sätter käppar i hjulen om och om igen - visar sig bla i immunologisk sjukdom och låg självkänsla.
Jag har emellanåt omedvetet "kopplat upp mig" på honom (för det är min son) och tagit över en del av hans jobbiga, men jag vet inte hur jag dels ska bli av med det jag fått över till mig och dels hur jag ska gå vidare med honom när han inte riktigt vill hjälpa sig själv. Jag har inte riktigt fattat ännu att jag nog har lite möjligheter att hjälpa människor genom mig själv.
Tacksam för hjälp och rådgivning!
Tittar in som hastigast och blir "kort-kort".
För det första - nej, aldrig ge healing till någon som inte själv vill och "godkänt" det. Enligt mig är det 'heligt'!
1, Om man ger healing till någon som inte vet om det - personen kan känna av healingenergierna men inte förstå vad det är… t ex många kan bli yrsliga och snurriga. Och förstår de inte vad det är, så kan de tro att det är nå't fel med dem. Jag har mött många som känt energierna och blivit rädda att de själva har hjärtinfarkt eller annat fel i kroppen. Är de mitt uppe i något, jobb eller bilkörning t ex, så finns det också risk för att det påverkar. Jag har själv fått oväntad healing o "energikoncentration" utan att ha godkänt det, och känt av en del av hur det kan kännas, vid flera tillfällen. Jag hade turen att förstå vad som pågick, men många har det inte. Så det kan bli väldigt överrumplande!
2. Om någon säger "Nej tack", av vilken orsak som helst - så anser jag att den bästa 'healing' jag kan ge då är, att just respektera personens ställningstagande! Visa respekt.
Vad du kan göra är att fråga din son om du får träna Healing på honom. Är han väldigt skeptisk och 'anti' så kanske han säger nej - och då måste du respektera det. Men kanske är han såpass "öppen" att han tycker att det är ok om du tränar - även fast han inte tror på't… då kanske du får ett "ja, okej då"!
Så om du vill kan du alltså be att få öva - och det kanske han går med på. Då gör han dig en tjänst - och kanske känns det bättre för honom?
Men du "måste" få ett godkännande från honom i så fall. Och framför allt respektera hans eget val.
3. Vad du annars kan göra är att be "Högre makter" (hur du nu benämner det; Guider, Änglar, Gud, o s v) om hjälp till din son och själv sända honom mycket Kärlek, kärleksfulla tankar och känslor.
Respekt = Kärlek! Healing = Kärlek! Kärlek = Healing! 
Så ser jag på det hela… 
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Precis som Andina har jag fått healing utan att vetat om det. Det höll på att riktigt gå åt skogen. Jag var ute och körde bil och blev alldeles snurrig, yr och konstig. Som tur var, var jag nästan framme där jag skulle och klev ur bilen. Annars kunde det ha tagit en ände med förskräckelse.
Healing är starka energier.
Jag sänder aldrig till någon som inte gett klartecken till healingen och tidpunkt.
Förlåt jag var nog lite otydlig i min formulering. Det är inte så att han är emot healing eller andra behandlingar. Han har inte sagt ifrån om jag velat "massera eller värma ryggen" som han kallar det, och därigenom tankat upp honom lite. Men han är ovillig att själv delta i att påverka hans liv - hans negativa tankegånger snärjer honom. Han tar inte riktigt ansvar för sitt eget välbefinnande, han förstår inte att han kan välja att påverka sitt liv i positiv riktning utan han ser sig själv som ett "offer" och skyller det mesta som händer på annat och andra. Jag vet inte om det här låter konstigt men det är som att han nästan vill tycka synd om sig själv och därför inte vill ändra sitt liv trots att han säger att han vill det och jag har hjälpt honom så många gånger. Han både är öppen och stängd på samma gång - och söker ständigt bekräftelse. Han förstår inte vilka krafter det finns i att själv erövra sitt liv och se till att det går åt det håll man själv vill.
Hoppas ni får en klarare bild av vad jag menar nu. Det jag funderar över är om JAG kan hjälpa honom att vilja ta mer ansvar för sin livsväg eller om han själv måste öppna för att vilja ändra sina val. Jag skulle inte få ett nej av honom om jag frågade om jag fick träna lite healing på honom, men "tar det" om han inte är villig till förändringar utan bara vill ta emot själva helandet men efteråt inte göra nåt av förutsättningarna.
Han har varit på behandling hos en massör som även jobbar med KBT och tyckt att det var bra, men han tog liksom bara emot behandlingen men bidrog inte med något själv. Fråga gärna om ni tycker det låter konstigt det jag skriver.
Jag vill så gärna hjälpa honom komma över hans hinder så att han kan få en ljusare bana. Men känner mig maktlös.
Tack för er tid - kram på er
Han kanske har funnit ett "bra" sätt att få uppmärksamhet på?! Förstå mig rätt nu! Jag menar…. han har en sån invand roll i sitt beteende och det brukar kännas tryggt och bra. Det blir ju hans personlighet. Det enda sätt han känner till.
Många gånger så har jag stött på människor som säger sig vilja ha healing och de har gått på en väldig massa andra olika behandlingar för sina krämpor, men jag undrar med vissa om det inte kan vara så att de egentligen inte vill bli kvitt sina besvär för; "Vem är de då"?!
Det kanske låter uppkäftigt av mig att skriva så, men jag tror som sagt att i många fall så är det så.
Det går inte att säga till andra att de ska ändra sig. Kanske du och andra i hans omgivning får lov att ändra ert beteende mot honom? Kanske han ska ta mer ansvar för sitt liv? Men det beror ju på hur gammal han är och hur stort ansvar han kan axla. Men lite i taget borde väl gå?!
Jag vet som fyrabarnsmamma att det är svårt, fruktansvärt svårt att släppa taget. Och det är svårt att se att barnen inte behöver en som de gjort tidigare, men se det som en seger varje eget beslut och framsteg han tar. Det är vårt ansvar som förälder att släppa taget - trots att det tar emot

Uppmuntra till ansvar och att han tar egna beslut, beröm honom hur konstiga hans beslut än är i dina ögon ( om det inte är farliga beslut vill säga). Låt honom göra fel och sedan ta kosekvenserna av det. Det är av det man lär sig och som man växer av.
Jag förstår precis hur du menar Gunilla - tyvärr måste jag väl säga. För det betyder ju som sagt att jag inte kan påverka honom i rätt riktning, utan det är ju som du säger han själv som måste lära sig att ta ansvar och vilja se en förändring. Men det är också som du säger fruktansvärt svårt att släppa taget när man ser att han inte går i rätt riktning. Han är 18 nu och vi har jobbat med detta så länge jag kan minnas, dock utan märkbara resultat. Kanske det är jag som behöver se verkligheten som den är. Men som sagt, lätt är det inte! Han är en sån fin person att jag verkligen skulle unna honom att få hitta sig själv, och se vilken härlig personlighet han har.
Ja du, vem har sagt att det är livet är enkelt…? Det är inte så att jag inte vill släppa taget (nästan tvärtom så tycker jag det är dags för honom att stå på egna ben) utan det är mer så att jag ser att han inte mår bra och vill gärna hjälpa honom att släppa sitt "skräp" och lita till sig själv och forma sin framtid så som han vill ha den.
Men är det verkningslöst att försöka hjälpa honom tex genom healing om han bara slurpar i sig själva healingen men ändå inte gör nåt åt sin situation.
Hur har de kännts när du gett healing till de personer du nämner - de som du tror egentligen inte vill ha förändring? Tror du att det hjälpt dem något ändå?
#5 De jag gett healing till och jag förstått att de i själva verket innerst inne kanske inte vill bli bra, har haft en lidring "för stunden". Skulle de bli symtomfria så måste de bygga upp en ny främmande personlighet. De måste skaffa nya samtalsämnen osv.
Man måste komma åt själva kärnan/roten till varför ett beteende, en krämpa osv finns.
Jag brukar "gå igenom" mina klienters chakran innan jag ger healing. Jag märker då var eller vad det är som "felas". Börjar därför med att balansera upp/rätta till chakrana innan jag skickar healing. Om man inte balanserar före så kan inte energierna flöda fritt i kroppen.
Men som sagt, vill inte klienten må bättre innerst inne, så "lindrar" det bara för stunden.
Nu säger jag inte att det alltid är så, men det finns sådana fall.
Hmm…tror att jag förstår. Kanske bäst att jag inte håller på och trixar med honom då eftersom jag inte kan det här med healing "på riktigt" utan bara gjort saker på känn bara för att det kännts som en bra idé. Jag vill ju inte förvärra nåt genom att inte kunna det här med att balansera chakran mm. Jag har bara precis nyligt kommit på att jag alltid gjort nåt som inte riktigt alla gör, men jag är ju i era ögon sett en nybörjare på healing - men jag vill verkligen förstå vad som händer och så!!
Om jag skulle få med honom på båten - vet du någon i Stockholmstrakten som vi skulle kunna kontakta?
#7 Healing är ren kärlek till en annan individ och det är aldrig fel.
Fortsätt du att ge din son kärleksfulla tankar. 
Titta i vårt länkregister om du ser någon du "faller för". Annars så finns det healers som sänder på distans och det fungerar utmärkt bra det med. Det fungerar även att "scanna av" och balansera chakran på distans.
Länkarkivet hittar du längst uppe i listen på vår sida.

Jag håller helt och hållet med Andina och Gunnila man ger aldrig healing till ngn utan dennes medgi´vande oc´h som gunilla säger så är det kraftiga energier och det kan gå illa om man har otur,
Men ser det även som ett personligt övergrepp att ge o få healing från ngn som inte gett sitt tillstånd till detta eftersom man får upp information om personens hälsa och inre mående.
Men att ge healing till en skeptiker o som inte tror på det när den gett sin tillåtelse till det är inga problem.
Precis som med all healing kan man som healer aldrig garantera ngn hjälp elller ngn effekt.
Men att personen är skeptisk eller inte tror på det har ingen betydelse för flera år sedan på ett annat forum så var det en persom från skeptiker rörelsen som hade en obotlig reumatisk sjukdom och hade väldigt ont.
Så fick ett mail att personen inte trodde på detta men hade så jobbigt att den tog alla chanser som gick.
Jag gav personen healing och personen maialde mig efter ngn vecka att det bara var rena humbugen för den hade inte blivit bättre.
Snarare tvärtom så hade det blivit värre dirket efter Healingen så personen var fortfarande väldigt skeptisk.
Jag hörde inget mer av denna personen fören efter 6-9 månader efteråt och fick då ett långt mail om att efter han skickat förra mailet så hade smärtan avtagit för att sedan helt försvinna nu hade han varit på sin årliga hälso koll där man tagit blodprov för att bedömma medicineringen.
Men blodprovet var negativt och visade inte på ngn sjukdom nu hade han tagit om proverna 3 gånger och alla blodprov visade på samma sak och läkaren sa att han aldrig hört talas om ngn i hela världen där sjukdomen hade försvunnit så läkaren hade varit väldigt konfunderad.
Denna skeptiker var nu inte alls skeptisk utan snarae lyrisk över resultatet.
Så visst hjälper healing även för dom som inte tror på det.
Lasse
Oj, Lasse - vilken solskenshistoria :) Man blir ju lycklig och hoppfull på samma gång!
Jag pratade med sonen igår och frågade om jag fick "tränings-heala" honom och det fick jag. Han är ju van vid mina idéer och tyckte inte att det var konstigt alls. Fick tag på en bok av Helen Gamborg (tror jag) som verkar bra. Vad lustigt det är med kunskap, ju mer man lär sig desto mer inser man hur lite man vet!!? Slurp säger det så vill man bara ha mer :) Måtte man aldrig bli mätt!!
En fråga till - jag har förstått att det går att läka ut sjukdomar. men om man har en förvärvad skada (jag har en whiplash) kan man läka en sån eller riktar en healer in sig på att lindra? Kan det vara min whiplashskada som liksom "stör mig" och gör att jag tar över andras smärta?
Tack för er tid - sköt om er :)

#10 Jag vill säga att healing får man bara se som en lindring och ett komplement till annan vård.
Botande är inget vi kan garantera och inte heller alltid det blir ett botande.
När det sker ett botande för det sker i bland ja då får man se det som en bonus.
Men när jag ger Healing så går jag med tanken att hjälpa personen om det blir ngn lindring eller om det blir ett botande ja det styr inte jag över.
Men samtidigt vill jag säga så finns det ingen som kan garantera ett botande inte ens sjukhus vården kan garantera ett botande var det en gäller.
Lasse