Så fint du skriver om ditt fadderbarn och så fint att han fick just dig till fadder.

Visst kan man fästa sig vid människor trots att man aldrig träffat dem live. Det tycker jag mig märka då och då nuförtiden när man "träffar" så många på olika sajter där man "talar" med medlemmar så gott som varje dag.

Han är en stilig ung man och så roligt att se genom åren hur städat och ordentligt det vart kring honom och vilken fantastisk barnbymamma dom haft.

Visst är det så att man kan fästa sig,det märker jag med mina åtskilliga av och påhopp från i fokus,några av er saknar man helt enkelt och det blir väl detsamma med Isaac fast vi inte haft daglig "kontakt".

Wolfheike vad gott det kändes att läsa om ditt fadderbarn, vad fint att få följa honom i så många år, vilken känsla för dig.

Han kan vara glad att ha en så go fadder som han har i dig. Det var fina kort!

Kram till dig!

Nämen nu blir jag ju generad för alla fina ord Gunilla och Indiania  för mig är det viktigt att kunna hjälpa andra och vad bättre är än att bli fadder till både gammal som ung där hjälpen verkligen behövs .Man önskar bara man kunde göra mer.

Kramen på er fina med människor 

Tack för att du delar med dig av detta och tycker detta med fadder barn är ett fantastsikt sätt att hjälpa mäniskor på.

Lasse

Uhuhu..blir tårögd, och så glaaad! Underbart, det var/är din pojk det. Och, jag hoppas verkligen att ni kan ha en fortsattkontakt

På mitt förra jobb, så gick vi ihop för ett fadderbarn i Tibet. Kändes fint. Har funderat på att göra det igen, fast själv.

Heike, jag blir riktigt rörd över din fina relation och dina känslor för din Isaac. Hoppas så att ni kan ses och hålla kontakten framöver!

# 5 Jamen visst är det och kan man ska man ge en hjälpande hand.Brukar försöka sätta mig in i tanken i deras situation och då ser man hur lyckligt lottad man verkligen är med mat,kläder och tak över huvudet.

# 6 Underbart att ni gick ihop och stöttade det ger så oerhört mycket, mer än man tror.

# 7 Ja tänk om man kunde få rumpen ur vagnen och åka dit,vilket underbart möte det skulle bli.

Va fint att du berättar, du inspirerar nog många här att göra likadant.

Och att du får foton är ju bevis på att just ditt barn har det så bra som det kan.

Hoppas det går bra för honom nu, då han ska stå på egna ben.

Kram

Jag håller alla tummar för att hans framtid blir bra och visst blir man inspirerad,minns jag själv blev inspirerad av en som var fadder och så hoppade jag på det tåget först med Isaac och sen två familjer i Navajo.

Kram tillbaka Majlar.

Vad fint att läsa om detta, Tack för att du delar , och tack för att du givit AV DITT HJÄRTA ut till världen

Tack fina szirius om än svaret kommer lite sent från mig 

Ger av vårt hjärta tror jag alla vi gör på vårt eget vis 

Vad varmt och gott du skriver om 'din pojk', Wolfheike! Isaac har haft en väldans tur ändå, som haft en fadder med så mycket hjärta och värme! 
Det kommer att gå väldigt bra för honom framöver, Livet har nog lärt honom vad som är viktigt!

Jag hoppas att du kan fortsätta att följa honom även nu i fortsättningen! För kärlek finns inga avstånd! ;)

*

Jag hade ett fadderbarn också, från att han var 1,5 år tills han blev 18 då han skulle stå på egna ben. Ja, det var 'svårt' att "släppa taget" efter så många år. Jag har, tyvärr, varit dålig på att upprätthålla kontakten sedan han lämnade barnbyn (SOS Barnbyar) Sudan - men jag har tillit till att han har det bra. Han blev också en varm, glad och "välartad" pojke under sina år på barnbyn. Och vid 18-års ålder hade han beslutat sig för att bli polis och på den vägen gick han vidare.

Vad härligt att höra Andina och det verkar som om det går bra för dom flesta barnen som tillhört en sos barnby.Sånt värmer och man ser att allt går rätt och bra till.Helt underbart