Ett rop efter naturens lugnande inverkan. Där masken för den yttre verkligheten och världen faller av.

Jag tolkar bilden som att hon lessnat på spelet som pågår runt omkring, stress konkurrans och många ångest fyllda dagar efter det moderna samhällets hetsjakt.

Utbränd men på väg tillbaka

Hon struntar i omgivningens tolkning,, hon går in i sig själv och följer sin inre längtan efter naturens helande krafter.

Härlig bild som skänker hopp om en ny tid och ny inspiration.

Pust, vad skönt!

Det finns alltid en plats dit man kan gå för att få lugn och ro. Så känner jag med den bilden!

Jag känner att hon behöver vila och hon bryr sig inte om vart hon har lagt sig. Jag känner både befrielse och lite svårmod när jag tittar på bilden, det går också att tolka att hon gett upp ( för tillfället i alla fall ) Hon har bara kastat sig ner på marken just där hon befinner sig.

Att ge upp var första tanken, men det är nog bara för att jag själv har det så jobbigt nu. Annars fick jag också en känsla av frihet med bilden..

att ha kämpat länge & vara nära målet (staden) i detta fall. Hon kanske har vandrat länge, så ser hon sitt slutmål & bara lägger sig ner & vilar ;)

Får inte den sköna känsla som jag helst hade velat. Blir rädd för att det ska komma en bil som kör på henne.
Staden bakom gör sitt för att bilden inte känns lugn för min del.

Jag blir också rädd! Jag ser ett lik  känns inte alls bra! Mest för att detta inte är en normal plats att ligga och sola och ha det skönt på, då blir känslan mer olustig. Att hon är ditslängd 

Jag får lite mixade känslor av denna bild.

Dels den disiga staden i bakgrunden ger mig känsla av dålig (miljöförstörd) luft och människan som söker sig till naturen. Samtidigt som naturen ligger alldeles intill och luften säkert inte är så mycket renare.
Och så vägen… när som helst susar en eller annan förbi…

Jag får också känslan av en kvinna som är trött av sitt arbete och söker sig ut från stadens brus för en lugn stund.
Och så vägen…

Jag fick också lite samma känsla som du, Plutopellis, någon som blivit misshandlad, dödad - och sedan 'dumpad' utmed vägen…

Känslan av bilden är inte god för mig! Trots att det kan verka som att kvinnan pustar ut och njuter - men den ger inga så'na vibbar egentligen (i mig).

Utslagen, utbränd, tröttnat på storsdadslivet, moderniseringen och den sjuka stressen. Ett första steg att lämna och lifta därifrån.
Färgerna som lyfter i framsidan på bilden skvallrar om hopp om ett friare liv och en friare framtid efter det som känns ganska tungt och livlöst just nu.

Äntligen en grön oas att vila och njuta en stund.

Man ser ju stadens bilgaser som hänger över staden längre bort, och hon fick gå en lång väg för att hitta lite grönt gräs och syre att dra in långt ner i lungorna. Nu ligger hon där en stund och tar igen sig.

Om det ser ut så här då, ger det andra känslor och tankar?

Samma tankar och känslor som jag hade i #2

Samma tankar och känslor fast ännu ett steg på väg mot harmoni…

Jösses vad hon ser ensam ut. Fast det kanske är det hon vill. Vara själv lugnet.

Lämnad av någon men slår ut armarna av lycka för att äntligen vara fri. "Nu får jag vara den jag är" Båda bilderna sa samma sak för mig :)

Den här bilden känns aningen bättre, men "utlämnad" är ett ord jag får till mig.

Det stora grönområdet gör att min känsla är att hon känner sig ensam.

Denna bilden känns mycket bättre, hon njuter av sin frihet och fridfullhet i naturensa grönska.Hon njuter verkligen!

"Äntligen!" och "Luft!" är orden som kommer till mig. Pustar ut och känner sig fri!