Andina vilken underbar bild av samhörighet. Det lilla barnet söker kontakt, kanske vill ha lite värme och trygghet.Jag blir alldeles varm av bilden!

Tänker på bilden från BB på min yngsta dotter, hon höll mitt pekfinger på det fotot, jag blir så nostalgisk så för mig får bilden betydelsen mor och barn och stark samhörighet.

Skulle kunna skriva hur länge som helst om denna fina bilden men detta får räcka.

Tack för fint initiativ att tolka bilder Andina!

Skriv hur länge som helst, Indiania!  Det är ju just det som är meningen, att vi ska inspirera varandra…

Vad mysigt att den triggade igång lite minnesbilder i dig också! De, minnena, är minst lika viktiga (om inte mer) för hur vi 'läser' bilder!

Jag återkommer också senare med mina känslor och reaktioner på bilden (har lite annat pyssel jag måste ta tag i först).

Hon har hittat något annat att hålla sig kvar i här på jorden, , istället föt navelsträngen. Jag ser en gudomlig kontakt. . Jag förnimmer även mina egna barns första kontakt, vid förlossningen. När den lilla svala handen griper tag om livet. Sen ser jag även min mors gamla hand som håller om försiktigt, vid första mötet, med lilla barnbarnet. Väcker många fina minnen till liv.

Kärlek, moderskänslor och samhörighet. Underbar bild!

Vad kul att ni 'läser' bilden också!

Min första reaktion var också bandet mellan mor och barn - det starka, outtalade och kärleksfulla. En kommunikation utan ord.

Jag ser två människor som ska lära känna varandra.

Ömhet, närhet, den viktiga fysiska kontakten - som ger mer ickefysisk kontakt.

Se'n kom lite andra känslor upp också, som behovet av att ha någon att hålla i, beroendet, rädsla för att tappa taget…

Plötsligt så var den vuxnes finger inte mamman utan farmodern… Och en sorgesam känsla kröp upp. Från farmoderns sida. Farmodern som inte längre har sin modersroll och längtan tillbaks till den tiden då hon själv var mor till sin lilla nyfödda. Farmoderns "övergivna känsla" p g a att hennes modersroll övergått till något annat - som inte ger samma närhet och kommunikation… som den hon hade med sin son. 
Farmodern som ser att hennes liv förändras när nya generationer föds till världen… Hon ser dessutom insiktsfullt på gamla minnen…

Jag ser Kärlek och jag ser nostalgi och längtan. Även i era inlägg.

Men som sagt, jag ser en sorg också!

Och allt jag ser - finns på något sätt inom mig själv, känslor och minnen och tankegångar. Bilden lyfter 'bara' fram dessa känslor. Får jag bilder från 'andra' (vid t ex kanalisering eller healing) så är det samma sak som sker. Jag har en 'resonansbotten' i mig som uppfattar något i dessa bilder - mitt undermedvetna jag känner alltså igen någonting som den "svarar" på.

Jag känner sån kärlek, sån samhörighet när jag ser på bilden.

Sådan igenkännelse sedan jag som barn höll om mina föräldrars, mor -och farföräldrars finger. När mina barn höll om mitt och när nu mina barnbarn håller om mitt finger.

En samhörighet som ingen kan ta från oss - vad som än händer.

ÅÅÅÅh!!! Vill bara gråta av lycka när jag ser bilden och tänker på dagen då jag (vi ) fick vår son  så man exploderar av kärlek och lycka. Det är det där som gör livet värt att leva 

Det ord som dök upp hos mig är "tillit"

:) Härliga associationer och lika härliga minnen ni får till bilden! 

Men vad händer inom er om ni tittar på den nu - när jag har lagt på lite färg? Är det samma känslor, minnen och associationer som dyker upp??? Eller kommer nya och andra saker upp för era inre?

Längtan dök upp nu…

Samma känslor, inga förändringar

Första bilden: Jag känner en vuxens nyfikna intresse för kontakt och barnets totala tillit i varandet.

Andra bilden: Konstigt men här kände jag att den vuxna inte är lika nyfiken och intresserad utan mer lugn!

Inatt när jag låg vaken en stund, kom jag att tänka på bilden. Då kom sången, röd och gul och vit och svart, gör det samma har han sagt. Jesus älskar alla barnen på vår jord.

Vem vi än är så kan vi sträcka fram en hjälpande, trygg  och stöttande hand

Oavsett hudfärg existerar kärleken.

Intressant, eller hur, att bara lite färgändringar kan "locka fram" lite till eller lite annat!?!

Själv fick jag känslan av att vuxenhanden plötsligt tillhörde en man. Och jag fick också, precis som du, Jord, en annan känsla av lugn och stabilitet. Och orden "Across the Nations" poppade upp.

Tack alla för era reflektioner! 

#0

Bilden väckte först bara minnen om mina egna barns födelse och kärleken som det väckte i mig.

Denna bilden sedd uitifrån bebisen, som utstrålar den villkorslösa tilliten.

Liten, ny och oförmögen att se eller känna livets taggar. Fri från misstro, utan värdering. Fri i sitt egna varande,oskyddad och oskyldig och oförstörd.

Vuxen:

Osynliga trådar som knyter an i de inre strängarna inombords. Vetskapen om hur världen ter sig, smärtor som ska mötas,, vill beskydda, vill ta hand om.

Ansvar, tillgivenhet och rädsla.

Och  från det inersta viskar vetskapen att: Dig vill jag göra allt jag någonsin kan för.

Härliga associationer från dig också Rore!  

Visst är det väl härligt när man inser att en enda bild kan framkalla så mycket känslor, tankar och minnen?! Och hur olika de kan vara. 
Och bara en liten justering av en bild kan få fram ännu fler associationer.

Det är också därför jag anser att t ex ett Drömlexicon är helt onödigt. Eftersom vi alltid associerar/tolkar bilder utifrån våra egna perspektiv, våra erfarenheter, vårt inre. Att våra tolkningar alltid är personliga.

Jag lägger ut en ny bild att öva på, så får vi se om ni får några känslor ikring den också.

Vi behöver inte alltid se med våra ögon det vi kan känna genom beröring. Att vara trygg i att någon finns där  - nära - när det behövs. Ett givande och tagande där vi möts gång på gång i olika behov. Olika behov som skiftar med åren. Kärlek, närhet, glädje, sorg, näring, stöttning, uppmuntran, tillit …

En dag ska vi släppa taget, men känslan som byggdes upp, där och då, kommer förhoppningsvis alltid finnas med.

När jag ser andra bilden stöder det bara ännu mer min första känsla. Vi behöver inte alltid se med våra ögon det vi kan känna genom beröring..

Första bilden gjorde mig först ledsen. och jag vet varför. För mig betyder det saknad.
Men den saknaden har ändå kunnats förändras och jag har kunnat ge utan att ha fått det jag behövt.

Den andra bilden får mig att tänka på "Att ta del av någon annans kultur och ge av det man kan själv"

Kunde skriva mycket mer, men stannar här

jag känner likadant på båda bildena. fingret är inte barnets mamma.

och det är kallt.

vill gråta.

Spännande med era associationer. Och man ser ändå att i de flesta dyker 'lite mer' upp med den andra bilden.

Du fick rejält starka känslor med bilderna, Skymningsaga!

I denna tråd ser man tydligt hur olika en bild kan uppfattas och hur olika känslor som plockas upp ur ens inre. Trygghet, kärlek, gränsöverskridande, sorg, osäkerhet o s v.

Jag ser våra tolkningar och associationer av bilder och drömmar som små 'spegelreflektioner' från vårt inre. Som små spegelskärvor som glimtar till ibland…

Det konstiga är att (tror jag iaf) fler än jag kände att just det fingret inte hörde ihop med bebisen. Sedan kände jag inte att det var "ont" eller fel, men det fattades ett riktigt känslomässigt band. Kanske det var det som en del uppfattade som sorg?

En reflektion bara..

Ja, Elpida. Så kan det nog vara! En saknad (det känslomässiga bandet som saknas) är ju för det mesta förknippat med just sorg… En god reflektion!