Krille och jag
Det var en ren tillfällighet att jag har min nymfkakadua sittande här hos mig. En tillfällighet som ger mig mycket energi och lycka i mitt mörka liv.
Vi har dock ett problem, han vill inte komma ut ur buren eller gå upp på min hand. Kan någon här leda sig till varför?
Eftersom vi är nya med varandra vill jag lära känna honom på rätt sätt och inte mota oss fram vill jag ta repa på så mycket jag kan! Stort tack på förhand om någon kan hjälpa oss.
Varma lyckohälsningar! / Krille och jag!
![[GunillaF]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Hej och välkommen Varulvskaninen.
Vilken fin fågel och vän du har. Den behöver nog tid på sig innan det är dax att komma och sitta i din hand.
Kanske du kan låta dörren till han bur vara öppen och låta den komma ut i sin egen takt.
Lägg lite mat till den en bit utanför buren så han blir sugen att ta sig dit, sedan mat lite längre från buren och längre och längre. Till sist kan du lägga mat bredvid din hand och final blir det med mat i din hand och förhopningsvis kommer den att sätta sig försiktigt på den och äta.
Men ta en dag i taget så den vinner ditt förtroende successivt.
Jag hoppas du får fler tips och råd.
Lycka till 
Jag håller med Gunilla helt och hållet!
Papegojor känner sig tryggast i sin bur i början. Låt Krille ta in och vänja sig i lugn och ro. Han känner sig inte hemma och trygg ännu. Men han kommer ut ganska snart.
Locka sedan med nå't gott, en äpplebit eller annat.
Men händer/armar/(främmande) människor kan verka lite skrämmande i början, så när han kommer ut, försök inte få upp honom på handen/armen på en gång. Utan låt honom vänja sig vid att vara utanför buren tills han blir trygg där först.
Han ser ut för att vara en riktig liten go'ing! Jag har själv haft två nymfparakiter och de kan vara hur kul som helst! De är gärna lite busiga och har humor! :)) Den ena levde i 18 år, vilket är mycket för den sortens papegoja. Jag har levt med pappisar sedan jag var fem år - men har bara en papegoja kvar nu.
Lycka till med din nya vän!
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Tack för era svar! Ärligt talat, om jag skulle leva mig in i hans situation så skulle jag också vara lite osäker!
Han har dock lite problem när det kommer till att vara med andra fåglar eller artfränder. Han blir aggressiv, plågar dem och blir skygg. Innan han fick sin "kompis" var han ett riktigt charmtroll lovade hans ägare.
Han är också väldigt lik min pojkvän på sättet; Han gillar bara en slags godis och är otroligt kräsen! Haha!
Håller helt med övriga här. Om du har stort tålamod så kommer han snart att vara din vän för resten av livet. Han kommer sitta på din axel och tjattra i ditt öra och dra i ditt hår.
Starta ny diskussion