Kan andra ta min energi???
Jag är med på ett annat forum där det har diskuterats "energitjuvar". Hur kan andra stjäla min energi? Kan det vara så att jag tillåter andra att ta min energi? Har det att göra med mina egna gränser eller tankar?
Väldigt nyfiken på era svar.
G
Jag tror inte att man tillåter att någon annan ska ta energin från en, om man är känslig o öppen så har man också lättare för att ta in andra människors energier och då får man skydda sig genom att tänka sig att man har ett äggskal eller något liknande runt omkring sig. Hoppas att du blev nöjd med svaret?
Hej! Jag håller med Soffe, men jag tror att om en annan är väldigt negativ till allt, att det kan påverka att man själv känner sig ganska uttömd på sin egen energi.
#2
Håller med om det sista du skrev där, har varit med om det själv och det kan vara väldigt jobbigt, man vet inte riktigt heller hur man ska bete sig i en sådan situation
Men där har jag även lärt mig, att om det kommer in någon som jag känner av har mycket negativt att komma med, brukar jag försöka att skicka positiva tankar till dom. går det så går det.
När jag upplever att andra tar min energi så är det personer som tar för mycket plats , breder ut sig och inte tar hänsyn till andra.Som hela tiden ska stå i centrum och synas och höras mest och aldrig ger något tillbaka.Tala om jag och mitt och inte ens bryr sig om den man talar till.
Personer som däremot ger energi är folk som får andra att skratta, må bra , tar plats men samtidigt bjuder in andra att också ta plats, ger av sig själva och bryr sig om sin omgivning.
Men ibland kan man typ bara känna att man töms på energi utan att man varit i närheten av någon person som kan tänkas ta ens energi.
Då kan man undra varför, jag kan tex ibland bli väldigt irriterad tom. arg fast jag är helt ensam och inte har någon anledning, sen försvinner det lika fort som det kom.Detsamma gäller , glädje,sorg,ångest mm
Vad kan det bero på ??? kan det vara så att man känner av någon andes energier från när den levde ??? för andra människor kan det ju inte vara om man är helt ensam ??? eller ??
ja man kan känna av en andes energier från när den levde, andar brukar ge både känslor som dem känner då dem kommer o hälsar på, om det är ex. en nära anhörig eller känslor från innan dem gick bort, när dem levde
Tack för intressanta svar och jag har funderat och reflekterat.
Jag tror inte någon tar min energi medvetet. Jag tror att det har och göra med mina egna tankar om den andre personen och mig själv. Om jag är medveten om det…Jag kan bli irriterad på en annan och då förlorar jag själv kraft. Om jag känner dessa negativa energier av att personen ger skuld och skam så är det väl mina egna tankar om mig själv…att jag håller med och tar in den andres neg enrgier och plötsligt så har det blivit mitt omedvetet….Blev det klyddigt nu?
Har jag varit slapp med att sätta gränser till min son upplever jag det som att jag blir tom på energi. Han blir rebell när han känner att jag är tveksam och cirkeln är igång.
Jag upplever förvirring när inte min verklighet är som jag vill ha det. Skall kanske prova med att om jag älskar verkligheten som den är blir allt frid.
Vad tror ni om detta? Handlar det bara om energier eller kan det också vara hur vi tänker och hur vi säger saker verbalt? Går det hand i hand…..Menar att sätta tydliga gränser för mig själv, att jag kan välja?
JAg är nyfiken och jag är såååå glad för alla svar…

#7
Tankar är också en form av energier så du är inne på rätt spår. Genom de tankar vi har om oss själva och omvärlden sänder vi ut signaler som omgivningen svarar upp på. Mycket förenklat kan man säga att dina tankar återspeglas av din omgivning eller det du ger ut får du tillbaka.

Mina tankar om denna tråden är absolut att andra kan ta energi, men då accepterar vi det. Vetskapen om att någon person påverkar en väldigt mycket, gör också att man töms. Låt inte någon påverka dig till att ge så mycket, så du själv tappar energin. Jag tror att detta med energitjuvar är ett fenomen som vi alla någon gång råkat ut för.
Umgås med personer som förstår dig, och som du känner dig tillfreds med. Om du måste träffa personer som du vet tar på dig,,,så skydda dig först innan du går dit. Om du skulle uppleva minsta lilla känsla av enegitjuv, så vänd på det och tänk…vad kan jag göra för att hjälpa denna personen ?
Jag kan göra det eller det,,men min energi får personen inte ta. Om du då försöker att ge av det du kan, men personen ändå fortsätter, så hade ialla fall jag valt att inte ha ett umgänge med den personen just nu.
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

#7 Jag är med i din tankegång och håller mycket med dig. Om du reagerar på någon annan mad negativa tankar och blir själv tex irriterad då skapar detta en känsla i dig som du har inom dig som kanske behövs lyftas fram och bearbetas.
Jag tror inte att någon tar din energi medvetet. Men människor som är väldigt nere i sina egna energier kan ta av dina om dom är starkare.
Hoppas du förstår som jag menar.
Mvh LisaL
Om du måste träffa personer som du vet tar på dig,,,så skydda dig först innan du går dit.
Hur gör jag för att skydda mig innan jag går dit? Är det som soffe skrev innan att jag skall skydda mig som ett ägg skal…
kanske behövs lyftas fram och bearbetas. Ja det tror jag också, har kämpat att få bort mina irritationer men jag ser det som att det är något i mig som jag kanske inte accepterar. Hur gör jag då?
Tack för allt ni är så goa och jag är evigt tacksam skall ni veta

#11 Föreställ dig att du har som ett beskyddande äggskal kring dig och när eventuella energier närmar sig så studsar dem tillbaka med en helande kraft.
Elisabeth
Medarbetare på Övernaturligt iFokus, Sajtvärd på Gravid iFokus

# 11
Det finns många mer eller mindre bra metoder att skydda sig ifrån "energitjuvar" men om du har som mål att helt slippa påverkas av andra människors energier så är du inne på rätt spår.
För att hitta det som du letar efter kan du börja med att notera dina tankar vid de tillfällen då du upplever att någon annan stjäl din energi. De tankarna är nyckeln till din egen uppfattning av dig själv.

#11
Du skriver att du kan ha irretationer som du tror att du är, och det kan jag nog våga mig på att säga att det inte är. Det finns ingen som ska behöva triggas igång på något och bli irreterad, för om man har en obalans så reagerar man med dessa negativa känslor. Känn in vad du reagerade på och lyft fram det och känn in varför du reagerade som du gjored. det finns en orsak till det.
Vi är ju här på jorden för att vi ska genomgå prövningar i olika känslor. Om du tittar dig omkring så finns det människor som är bittra, arga, ledsan, sorgsna, glada, pigga, upplyftande, har humor osv…alla dessa människor går ju också igenom olika känslomässiga faser. Orden har vi skapat på jorden, men känslan ligger kvar i kropp, själ och ande.
Vi är här för att klara ut att vara sk, rena. Att våga titta på oss själva och andra med kärlek, förståelse, ödmjukhet för då mår vi bäst i vår själ och enligt min mening så är vi på rätt väg.
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Oj så komplicerat det blev nu…jag förstår ej vad du menar Maria. Att jag har obalans och det är inte det jag tror det är. Hur gör jag dpå för att ta bort dessa irritationer? Jag har provat att känna in och frågar mig varför. Det jag kommer fram till är att jag ser mig själv i den andre då. Eller att det inte går som jag vill….så svårt.
Hur gör jag för att få balans? Skall jag gå till någon för att klura ut detta?
HAr släppt en hel del annat men har ännu en lång väg att gå som jag ser det …Var nog en mening med att komma hit här också. 
Tack för svaren.

"Energitjuvar, i familjen, i relationen och på jobbet" av Ingalill Roos beskriver vad detta handlar om på ett lättfattligt sätt. Finns även som pocket.

#15..
Ja. jag tror att allt har en mening, oavsett vad man går igenom.
Det var inte meningen att göra det komplicerat för dig. Kort och gott så menar jag att man reagerar oftast kraftigt med negativa känslor som påverkar en, om man har en obalans. När något neativt triggas igång i kroppen så är det ju inte positivt för stunden, men det kan bli en positiv effekt av det till slut. Att känna igen sig i någon annan persons beteende eller en personlighet, ska ju inte vara upprörande eller irreterande. Eller ?
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör

#16 Tack Perla för tipset. Kan säkert vara en läsvärd bok !
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Nu förstår jag Maria, det är väl det som är vägen till att hitta sitt autentiska jag. Jag har en bra sida om detta men det handlar inte om energier utan våra tankar. Osanna tankar hela tiden…
Jag tackar för svar och tips, det är väldigt intressant för mig att höra
Är det inga här inne som reagerar på någon som jag gör ibland? Eller är jag på fel forum…
Hej på dig! Klart du inte är på fel forum. Visst känner man igen sig i vissa delar, och du är nog absolut inte ensam om detta. Det var mer för ett tag sedan, tycker själv att jag kan till viss del hantera det bättre nu, och stärkts med mig själv, men vissa dagar kommer det tillbaka, man har dålig balans, vissa dagar kan jag märka att jag blir lätt hetsig och då tappar jag energin totalt, och behöver bli påmind.Mvh Fia

#19
Klart att vi alla kan vara irreterade eller reagera för saker. Det viktigaste är ju då att man kan tänka ….varför reagerar jag som jag gör ? Varför denna irretation eller ilska. Du är absolut inte ensam, vi är vanliga människor allihopa och måste reagera på händelser omkring oss.. Det är ju det vi lär oss något av.
Du är INTE på fel forum snälla du, vi är så glada att ha dig som medlem här på healing. :-)
Vänligen MariaJ:-)
Carpe Diem
Maria Johnsson
Reikimaster/lärare, kursledare och mässarrangör
Jag förstår, trodde att alla här inne var redan på en nivå av att ej reagera längre på andra.
Därför undrade jag om jag var rätt…annars hade jag nog känt mig ensam HAHA…
Jag är helt med att vi behöver reflektera och lyssna inåt. Men ack så svårt ibland att se ALLA känslor som vi ofta blandar ihop, beroende på vad vi sett/lärt i vår uppväxt.
#22 Hejsan!
Jag har läst vad ni skrivit och jag förstår vad du menar med irritation. Jag känner igen mig i vissa situationer när man blir lätt irriterad. Oftast är det när jag är stressad över något som irritationens känsla ersätter känslan av att inte vara tillräckligatt hinna med allt. Men jag tror också att vår uppfostran kan ligga till grund för dessa känslor, som då ligger mycket djupare än bara en reaktion.
Det blev lite snurrigt kanske! Mvh/ Åsa