Vill du veta varför din kropp inte självläker och vad du kan göra åt det?

Mitt namn är Kent Asp. Förändringen i mitt liv inträffade en varm sommardag 2003 mitt i en lunchrast i början av augusti. Fram till den dagen hade jag byggt upp en världsbild som i mångt och mycket baserade sig på kunskap inhämtad från det som inträffade i min omgivning. Jag var som en levande tvättsvamp som hela tiden sög i mig mer och mer information och hela tiden sorterade in den i mitt medvetande. Jag upplevde mig som en kringvandrande databas som saknade en programvara som kunde hjälpa mig att på ett logiskt sätt sortera all den information jag sparat ihop under så många år. Jag saknade helt enkelt ett intelligent program som på ett logiskt sätt kunde binda samman alla lösa knutar och på ett enkelt sätt presentera helheten för mig på ett begripligt sätt.

Det program som jag hela tiden upprepade vara att inte såra andra människor. Jag hade helt enkelt fått lära mig att inte trampa andra människor på tårna och jag hade därför förstått att det bästa sättet att göra detta på därför var att inte såra utan istället likt en kamelont hela tiden anpassa sig efter situationen som dök upp. Givetvis förstod jag inte då att den jag sårade allra mest var mig själv. Den insikten saknade jag eftersom jag inte fått lära mig hur ett sådant liv fungerade. Jag hade istället fått lära mig ett synnerligen vanligt sätt att se på livet och det gick ut på att inte trampa andra människor på tårna.

När jag kliver in i bokhandeln den där varma sommardagen i augusti är jag ännu inte medveten om den omvälvande förändring som är på gång att äga rum. Om bara några minuter kommer mitt liv att aldrig mer vara sig likt.

Jag går slentrianmässigt in i Blids bokhandel och befinner mig plötsligt framför en bokhylla när jag ser boken hon berättade om för ett antal år sedan. Hon heter Sara och hon berättade om en bok för mig som jag kanske skulle läsa nån gång i framtiden. Hon presenterade bokens titel för mig och jag ville inte såra henne så jag höll masken som jag var så inövad på och tackade henne för tipset. Bakom min fasad hånskrattade jag. Skulle jag läsa en bok som heter "Samtal med Gud"? Hon måste ha en skruv lös tänkte jag fortfarande hånleendes bakom min fasad men på ytan log jag artigt och smuttade på min öl när vi stod där samlade i ett gäng och fortsatte samtalet på Banken som är en restaurang och ett populärt inneställe i min hemstad Falun.

Där står boken hon talade om för några år sedan. Min hjärna drog igång på alla cylindrarna. Nu ska vi se, samtal med gud, jo tjena tänkte jag. Hur skulle det gå till? Min välorganiserade hjärna hittade ingen information om att detta ens skulle kunna vara möjligt att genomföra. Därför använda jag mig av min kunskap för att istället driva med det jag inte förstod mig på. Samtala med gud, hmm. Jag fick en brilliant idé. Nu ska jag bevisa att gud inte existerar. Jag tänkte snabbt ut hur det hela skulle gå till och planen var följande. Jag skulle ta boken i min hand och utan att titta slumpmässigt slå upp en sida i boken. Jag skulle därefter sätta mitt finger på ett styck på höger sida och därefter läsa texten. Den information jag ville få fram var att jag ville bli överbevisad om att gud existerade. Efter att jag tänkt ytterligare någon sekund kommer den än mer brillianta idén fram som är att jag bara ska läsa en mening. Det finns inte en chans i världen att gud på en mening skulle kunna övertyga mig om att han existerade. Jag tar ett steg fram och greppar boken. Utan att titta öppnar jag upp en sida och sätter pekfinger någonstans på höger sida i närheten av mitt. Jag tittar på texten och läser någonting i stil med. "Det är ingen slump att du läser det här." Jag blir iskall inombords och vet inte hur fort jag ska slå igen boken och därefter bege mig ut ur butiken på ett för omgivningen omärkbart sätt. Jag gillar inte att dra på mig uppmärksamhet och den fart jag sätter nästan springandes ut ur butiken förändras raskt i ett lite med hastigt promenadtempo när jag därefter omedelbart återvänder till min arbetsplats. Den dagen åt jag ingen lunch. Dagen efter köper jag boken. Elva dagar senare har jag läst ut alla tre böckerna i serien.

Det tar mig ett och ett halvt år innan jag förstått innebörden i boken på ett för mig begripligt sätt. Boken förklarar att den verklighet jag levat i enbart är en verklighet som jag själv skapat och den plattform jag använt mig av när jag byggt upp mig värld inte på något sätt varit en stabil sådan. Jag levde i en verklighet där jag fått lära mig att rätt och fel existerade och att vissa har det bättre medans andra har det sämre. Det var den verkligheten jag levt med tills jag läste boken och då insåg att separation är orsaken till varför jag skapat den världsbilden.

I boken läser jag och desto längre in i boken jag kommer desto mer förundra blir jag över att det inte existerar någon som har mer rätt än någon annan. Jag läser och läser sida efter sida men jag hittar inga konflikter som friktionerar mot varandra. Jag tänker att det var konstigt. Jag har aldrig läst en bok eller för den delen sett ett tv-program eller läst en tidning där friktion inte existerar. Jag börjar fingranska varje mening i boken och dammsuger den efter en friktionsupplevelse. Sen dyker den då upp. Jag visste det, USA är bättre än Sovjetunionen. Jag fortsätter läsa och efter några sidor kan jag inte släppa tanken. På bara ett ställe i boken är någonting bättre än någonting annat. Jag läser några meningar till sedan bläddrar jag tillbaka och läser texten igen. Jo, jag hade rätt Sovjetunionen är bättre än USA. Skönt, då kan jag fortsätta mitt liv. Jag fortsätter läsa men någonting är fel. Sa jag inte tvärtom nyss, jag har inte blandat ihop det hela. Jag vet att jag sa att USA var bäst, sen läser jag igen och plötsligt är Sovjetunionen bäst. Jag bläddrar snabbt tillbaka och läser texten en tredje gång och finner att ingen är bättre än den andra. Det var alltså jag som under loppet av några minuter förändrade min egen uppfattning om hur verkligheten såg ut.

Boken har stark inverkan på mitt liv och ligger i mitt undermedvetande och gör sitt jobb under dessa arton månader. Jag bad om bevis och jag fick det. Jag programmerar sakta om mitt medvetande tanke för tanke och släpper de tankar som inte längre gagnar mig när jag framöver väljer att leva ett mer balanserat liv. Men tanken på hur detta ens är möjligt slutar aldrig att nöta inuti mitt huvud. Jag börjar därför genomsöka marknaden efter information om hur denna upplevelse jag haft ens är möjligt att få. Jag läser alltinga jag kommer över, jag googla massor på internet och läser trådar i forum. Jag går på föreläsningar och jag går på kurser och jag provar på mängder med olika behandlingar men ingen kan svara mig på frågan om hur detta är möjligt. Jag upplever den värld jag dras in i som allting annat än vetenskapligt orienterad och jag börjar fundera på om det kanske är läge att ta reda på hur detta faktiskt är möjligt att förstå.

Tanken dyker upp flera år efter att jag börjat söka efter svaret på frågan som ingen lyckas besvara. Och frågan är hur är detta möjligt? Hur kan två sanningar vara sanna samtidigt? Jag förstår det helt enkelt inte. Bägge talar sanning. Det är en omöjlig matematiskt ekvation och jag fortsätter att klia mig i huvudet. Mitt problem är dock att jag inte ger mig i första taget. Vill jag verkligen få svar på någonting är jag beredd att göra i det närmaste allt tills svaret framträder. Min envishet är enorm och jag ägnar all min lediga tid till att dyka djupare in i detta så omfattande ämne. Åren går och jag börjar inse att det inte alls är omöjligt att två sanningar kan vara sanna. Det handlar egentligen bara om perspektiv. Jag upptäcker svaret på min fråga och svaret är att det är när perspektivet vidgas tillräckligt mycket som svaret uppenbarar sig.

Jag förstår att den linjära vetenskapen som vi idag använder oss av för att förstå verklighen bygger på den bild vänster hjärnhalva ger oss.

Jag förstår att det även existerar en parallell bild som även den hela tiden matas till oss och som kommer till oss från höger hjärnhalva.

Vår hjärna förser oss således hela tiden med två parallella perspektiv av vad det är som sker. Att vi sedan som mänsklig ras valt att enbart ta hänsyn till den bild vänster hjärnhalva presenterar för oss när vi bygger upp den bild som vi kallar för verklighet är givetvis varken rätt eller fel. Det är helt enkelt ett val vi gjort.

Styrkan i det valet ligger i att vi kan förändra oss. Vi har en fri vilja som vi kan använda oss av. Vill vi fortsätta att se världen som vänster hjärnhalva uppfattar den eller vill vi även börja använda oss av det perspektiv även höger hjärnhalva hela tiden matar oss med?

Det jag hittills har upptäckt och som är möjligt att göra med den kunskap som såväl vänster som höger hjärnhalva hela tiden matar oss med är följande. Jag kan se detta eftersom jag läst mig att se verkligheten med bägge mina hjärnhalvors perspektiv.

En kropp som befinner sig i balans är konstant frisk. En kropp som hela tiden befinner sig i balans befinner sig även i god harmoni i såväl vänster som höger hjärnhalva. Det skapas helt enkelt inte speciellt mycket friktion i den personens liv.

En person vars liv istället består av friktion där friktion betyder behovet av att hävda sig gentemot andra personer passivt och eller aktivt kan med tiden utveckla diverse olika symptom i sin kropp. Dessa symptom kan med tiden utveckla sig till det vi kallar för sjukdomar. En sjukdom är därför avsaknaden av balans.

Den sjukvård som idag bedrivs använder sig av exempelvis medicinering eller samtal för att i kroppen skapa balans. Om behandlingen som ges är positiv tillfrisknar patienten. Det som ställer till det för den västerländska medicinen är följande. Den är beroende av att på ett vetenskapligt bevisbart sätt utföra sitt arbete.

Som jag tidigare beskrev är den vetenskapliga bubblan uppbyggd kring hur verkligheten observeras när den presenteras från vänster hjärnhalvas perspektiv. Det betyder att dagens sjukvård inte får ta hänsyn till de egenskaper höger hjärnhalva erbjuder eftersom dessa inte går att vetenskapligt bevisa. Det kommer framöver även fortsättningsvis att fortsätta vara så och detta kommer att fortgå till den vetenskap vi idag använder oss av börjar inse att det kanske ligger någonting i detta som jag här ovan försöker beskriva.

Som jag har förstått det hela ligger även svaret till den för vetenskapen hittills obesvarade frågan på varför dagens formler inte matchar kvantfysikens verklighet. Skulle det kanske kunna vara så att kvantfysiken är det perspektiv som representeras av höger hjärnhalvas verklighetsuppfattning? En hjärnhalva som när den används inte är beroende av det tid och rymd perspektiv som vänster hjärnhalvas perspektivuppfattning är låst till?

Förstå vad som blir möjligt att uppnå när bägge dessa perspektiv länkas samman. Då existerar inte den felande länken eftersom den aldrig varit bruten, bara inte ännu observerbar från ett något begränsat perspektiv.

Det lilla jag hittills förstått av vad det är som är möjligt att uppnå när bägge dessa perspektiv används i harmoni med varandra är att det går att hjälpa en person som i sin kropp bär på en obalans och som med tiden omvandlats till en sjukdom. Det går att hjälpa en sådan person åter till ett friskt tillstånd. Detta är möjligt att uppnå utan medicinering eftersom man när man hjälper en person på det här sättet istället använder sig av personens egna kropp som läkningsinstrument. Detta sätt att hjälpa människor på bygger därför på personens egen vilja att bli frisk.