![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Lite morgon tankar.
Visst är det ändå ganska ironiskt att vi människor, många av oss iallafall. Har så himla svårt att ta till oss av vår egna intuition och vägledning.
Svaren flyter upp inom oss och egentligen så vet vi många gånger vad det är som vi faktiskt behöver göra. För att må bättre/ känna oss nöjda med oss själva och kanske framför allt slippa störa oss på varandra.
Men det steget hoppas många gånger över och vi söker bekräftelsen utifrån andras värderingar och normer och det tar oss ännu längre bort från självet som i sin tur protesterar och gör att vi känner oss mer eller mindre sjuka.
Och ändå, så kan det kännas både svårt och snudd på oöverstigbart att följa dessa förnimbara impulser. Bara för att vi inte har tillit till självet inom oss. Rädda för att göra fel i andra människors ögon.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag håller med dig rore.
Tänk om vi skulle ta och sluta bry oss i vad andra tycker och tänker om oss!
Ja, Rore, det är så sant!
Och så 'dumt' att vi inte vågar följa det "rätta" som vi känner och hör inom oss. Vi hör och 'vet' hur vi borde agera och reagera. Men ofta så följer ekon av andras tankar och åsikter - och vi agerar på dem istället för vår egen känsla.
Under vår uppväxt får vi lära oss att "andra vet bättre", det börjar med föräldrarna, se'n lärarna i skolan, se'n cheferna på jobbet och "lagens långa arm" i olika sammanhang.
På den vägen möter vi också barn, elever, arbetskamrater och vänner som (undermedvetet) vill ha samma "auktoritet" och "värde" och därför framför sina åsikter, tankar och värderingar på ett så'nt sätt som vi känner igen från vår uppväxt - och vi reagerar instinktivt på den 'tonen' de signalerar och agerar därefter… genom att kompromissa bort oss själva. Vi har "köpt" att "andra vet bättre" - och därför att "vi vet sämre" - som en värdesättning på oss själva som satt sig som en instinkt inom oss.
(Uj, vad kryptiskt jag skriver… men så tillknycklad är jag i min hjärna… Jag förstår om ingen förstår…)
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
Håller fullständigt med om det du skriver Rore, jag har många gånger svårt att ta till mig känslan som känns rätt…..Vi har sån`t behov att bli bekräftade.
Tänker att andra vet bättre och det ligger nog långt tillbaka detta så som du skriver Andina, det följer oss hela livet.
Låt oss våga lita på vår inre tilltro så kanske man är ett steg på väg! 
" Var nära naturen - var när dig själv "
Håller också med. Men jag har blivit mycket bättre på senare år att våga stå upp för mig själv och tro mer på mig själv. Fast jag är väldigt konflikträdd och det är det som hindrar mig många gånger att säga först vad jag tycker och tänker.
Synd att det är så, men jag är ändå glad att jag har kommit såpass långt som jag ändå har idag.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#2
Inte ett dugg kryptiskt eller svårt att förstå Andina. Jag förstår vad du menar och visst är det så.
#3
Våga prova känna tilliten och ständigt utmana sig själv,, Ja det borde ta oss (mig) åt rätt håll,, eller åt det håll som jag vill;) Detta kan jag se som ett Ett livslångt åtagande,, för det tar ju aldrig slut
och aldrig tycks jag bli färdig, Ja för hur skulle livet se ut då??
. Det är inte lätt alla gånger, men jag vill inte vara för utan det heller.
#4
Majlar! Vi kan bara vara där vi är och komma vidare därifrån i den takt (vi själva väljer,,) tänkte jag skriva, men ibland undrar jag om vi väljer alla gånger.. Vad vet jag?
Jag är också glad att jag kommit hit där jag är idag
Även om jag knotar och gnäller när livet käns extra jobbigt eller svårhanterligt,,
Starta ny diskussion