En kronisk sjuk healer.
Hej på er !
Känner mig lite sårbar idag och vill egentligen bara dela med mig av mina funderingar, ni får gärna kommentera och reflektera.
Kanske kan någon t.om ha nytta av dem
Jag har haft crohns sjukdom sedan jag var 15 år, är nu 49.
Jag är även healer sedan många år tillbaka och hade till början svårt att få det att gå ihop ! Hur kan jag som har en kronisk sjukdom vara healer, ändå är det en naturlig del av mig.
Långt innan jag gick någon utbildning eller kom i kontakt med healing så använde jag mig av healing omedvetet, det har jag förstått i efterhand. När jag låg inne på sjukhuset så fick jag för mig att jag skulle tänka att jag hade en sol i magen t.ex. Det fanns inga gränser för min fantasi, då jag hade ett litet barn hemma som väntade på sin mamma.
Jag halverade ofta sjukhustiden och mina sår läkte ovanligt fort, läkarna sa vid något tillfälle att jag var livskraftig. Idag vet jag att det var healing.
Det tog däremot lång tid för mig att lära mig förebygga mina skov. Jag hade svårt att acceptera att jag som var så ung inte orkade lika mycket som mina jämnåriga, jag ville klara av mer än jag orkade och hade dessutom svårt att sätta gränser och säga nej.
Jag var duktig, snäll och samarbetsvillig men jag kritiserade ständigt mig själv och kände skuld över att inte räcka till.
Allt vändes upp och ned när en väninna med samma sjukdom dog, jag insåg att jag måste ta ansvar för min hälsa.
Jag bestämde mig för att acceptera mig själv som jag var, mina gränser, mina tillkortakommanden. Jag lärde mig att säga nej, jag accepterade kortare arbetstid och att ta reda på vad jag ville och behövde. Det resulterade i att jag blev symtomfri men bara om jag lyssnade inåt och var sann mot mig själv. Så fort jag var oärlig eller stressade så varnade magen mig.
Ungefär där kom healingen in i mitt liv på ett medvetet sätt. Jag hade tidigare sett min kropp som en motståndare..jag var arg på att den ställde till det för mig. Jag hade ingen kontroll över den.
Vid ett tillfälle frågade jag min kropp - Varför gör du så här ? Döm om min förvåning när jag fick svar !!!
Genom att lyssna på svaren jag fått under åren som gått har jag fått må bra. Det plus att jag respekterat mig själv.
Jag ger aldrig healing om jag mår dåligt eller är ur balans men jag upplever ibland att min sjukdom lärt mig mycket som jag har glädje av när jag hjälper andra, jag tycker healing är så mycket, att se och bekräfta någon t.ex är mycket helande.
Jag försöker undvika att hamna i offerfällan och se till vad min sjukdom har lärt mig och göra det bästa av situationen.
Den har lärt mig mycket men jag kan säga att jag var inte den jag trodde jag var och jag ville inte ha det jag trodde jag ville ha !
Nu när allt lugnat ner sig och det kändes som jag var i mål, så har tarmarna börjat göra gångar s.k fistlar, de har nu gått in i flera organ
och något måste göras snart. Om några veckor.
Jag frågade kroppen för första gången på länge varför? Jag som lärt mig att lyssna trodde jag.
Svaret var - Du behöver kunskapen.
Jag litar på att allt är som det ska och följer bara med, jag ska få kunskap…. vilken vet jag inte än. Vadå kontroll
tankar tänkta av fri
Tack, Fri, för dina fina tankar och insikter!
Det är stort att du insåg att du ska lyssna med din kropp för att få svar! Det är inte ofta vi tänker i de banorna - men visst är det så att våra fysiska kroppar "vet" och manifesterar det vi har inom oss. Och det är ju så härligt att du får bekräftelse genom att dina symptom lättar när du faktiskt lyssnar till det du får till dig.
Många gånger är det också så, att vi behöver åka på lite smärta för att ens börja lyssna inåt. Smärta, fysisk eller känslomässig, vänder vår uppmärksamhet inåt, så har vi inte lyssnat förr, så gör vi det då.
Kunskap, d v s egna erfarenheter som lyfter vår förmåga till förståelse och empati är nog A och O för en healer.
Du skriver så fint om hur du tänker och fungerar. Jättehärlig läsning.
Tänk vilken tillit du har fått till Livet, genom din resa!
Lycka till också med dina nya symptom, fistlarna! Jag tror Livet ser till att du får de åtgärdade också!
Allting är möjligt tills det är bevisat som omöjligt - och till och med då är det omöjliga
kanske bara omöjligt än så länge." /Pearl Buck ♥· Medarbetare på Healing
![[rore]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#0
Oj vilken resa du har har gjort och fortfarande gör. Men så är det ju med livet. En resa!
Känner igen det där att inte vilja lyssna till kroppen och det var svårt att vara ärlig och sann gentemot mig själv, tidigare i livet.
Olika är de skikt som ska berarbetas innan insikten når in i medvetandet. I alla fall var det så för mig.
Det tycks vara så finurligt uträknat allting, bara vårt "ego" som spjärnar emot och vill göra på sitt sätt.
Innan vi verkligen förstår att vi är mer än vårt ego, mer än vad våra seende ögon någonsin kan ta in.
Tack för din berättelse om din resa!
Blir varm av ditt budskap.
Lycka till
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack för era svar ! En gång i tiden var jag så mån om att vara alla till lags, att duga. Min dåliga självkänsla drev mig alltid till att ta ansvar för allt och alla, jag kom alltid sist. Jag tror att det var därför jag blev sjuk.
Min sjukdom har fått mig att ändra uppfattning om mig själv……. för visst bär vi med oss en bild av oss själva som är till stor del pålagd av omgivningen. Min var att jag var snäll och hjälpsam, ja även känslig………. Den stämmer fortfarande till stor del men jag var inte bara det och det var väldigt svårt för mig att stå upp för att jag även var bestämd och hade en stark vilja. I sjukvården kom jag genast på kant med läkarna om behandlingar som kändes fel, jag hade en stark intuition för vad som var bra för mig och inte.
Men jag var konflikträdd och den rädslan kanske jag aldrig blivit av med om jag inte konfronterats med situationer som var så viktiga att jag inte kunde blunda.På darrande ben har livet ställt mig öga mot öga med såna situationer och det har till slut lärt mig att jag kan lita på mig själv.
Ja Andina, jag behövde nog lite smärta för att komma in på rätt väg….en och annan tegelsten faktiskt !
rore, jag håller med dig om att vårat ego står i vägen för oss själva många gånger…….. egots plan är så liten i jämförelse med den andliga planen .Roligt att du beskriver livet som en resa, jag har precis skrivit en liten bok som heter "Min resa"( skriven till nära och kära och ej utgiven). För visst är väl livet en resa !
Tack ska ni ha och era ord värmer verkligen !
fri
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack för din berättelse, Fri!
Så väldigt klok du är (och har varit i många år)! Tänk vad mycket bekymmer, plågor, dåligt samvete osv många skulle bespara sig om de tänkte så som du gör!
Och just det du skriver att "du behöver kunskapen". Så är der enligt mitt sätt att se på livet ocksåom varför vi är här. Det är just för att få kunskap, lära oss. Vi behöver både det som är jobbigt och mindre jobbigt för att lära!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack Gunilla ! Visst är det så och det gäller att känna in och lyssna. Min resa skulle kunnat vara riktigt bitter om jag inte sett den röda tråden och lärt mig att jag är gudomligt beskyddad. Min tro har växt, för jag är inte från ett troende hem…….. det var nöden som lärde mig att be och det var svaren på mina böner som gjorde mig övertygad.
Jag tror nog att även den här situationen kommer att föra något gott med sig. Känner mig märkligt lugn och accepterande.
Jag får återkomma och berätta sen, ifall det blev nåt bra av det !
Tack från fri
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#5 Jag känner igen mycket av ditt tänk! Jag tror också att hur sorgligt och bedrövligt det än är det vi går igenom så är det någon (konstig kan man tycka när man är mitt i det!) anledning till varför det händer.
Du får gärna berätta både efter och under tiden.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag bor på Gotland men har hela min familj i Dalarna, så jag kommer att tillbringa ca 3 månader där, men jag får säkert tillgång till någon data där så att jag kan skriva några ord.
Jag tror nog att du Gunilla och de andra här kan känna igen er, ni har också gjort era resor och stått inför många utmaningar.
Jag tror också att ni delar min tacksamhet över att känna er vägledda och beskyddade. Slutresultatet är inte så tokigt i alla fall !
fri
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vill bara tillägga att alla är gudomligt vägledda och beskyddade så klart !
Kom på att jag formulerade mig lite dumt !
fri
Tack för att du delar med dig. Din resa har varit svår, men som du säger så har du ju fått insikt. Och det är väl det största man kan ta till sig. Tro på sig själv, och ta hand om sig själv. Då orkar man så småningom ge till andra, med glädje.
Kram och lycka till på din fortsatta väg framåt.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack majlar ! Ja visst finns det mer att ge när man känner glädje och tacksamhet ! Jag upplever mig nog ändå som ganska lyckligt lottad på min väg, fast den varit guppig !
Tack för de värmande orden, kram på dig med !
fri
Fri! Vad klok du är och vad glad jag blir när jag läser din berättelse.Vilken insikt du har fått med dig under tiden och vilken go individ du är.
Har faktiskt tänk när olika krämpor och sjukdomar dykt upp, räcker det inte nu? För min del är jag säker på att jag skall lära känna ödmjukhet på rätt sätt.
Tack för du delar med dig av din resa! Kram och Lycka till! 
" Var nära naturen - var när dig själv "
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tack Indiana ! Jag brukar också tänka att nu får det räcka ibland ! Det kanske är så med mig också… att jag ska lära mig ödmjukhet.
Efter en speciell sjukdomsperiod som var tuffare än de andra, så var jag euforisk av lycka över att vakna och må bra ! Jag var outhärdligt lycklig och dryg för min omgivning !
För de mesta bleknar tacksamheten efter ett tag men den upplevelsen sitter kvar än, jag kan ta mig dit när jag vill.
Så den blev en gåva.
Just idag kände jag mig ensam och trött, så era ord värmer !
Tack för all uppmuntran och omtanke !
Livet är en resa och ingen destination, jag är blott en del av en stor komposition.
fri
Starta ny diskussion