Den var bra. Såg framför mig med en gång hur Eken stod i stormen och klamrade sig fast.

Kram och tack för den Indiania.

Så sant Indiania. Tack för klokorden.

Det gäller nog inte bara ekarna…

#2 Nej det är ju symboliskt, tror det gäller oss individer också!

Har ofta tänkt på det vad mycket vi har att lära oss utav trädens styrka.

Jag tror jag har känt mig som ett litet sly de senaste åren - men tame'tusan om jag inte håller på att växa till en ek! :)))

Tack för visdom och klokskap igen! 

#4 Jag tror du redan är en ek Andina!

Då e ja en ek tack för de orden.

De får mig att tänka på min björk som jag har, den äldsta av de tre jag på tomten.

För många år sedan så undrade både jag och barnen över hur länge den skulle vara kvar. Den slog inte ut blad på vissa grenar och var väldigt skruttig. O visst det ramlade ned grenar som var förmultnade. Stormar tog ned dem Först trodde jag att den skulle dö inom några år.

Men nu har det gått dryga tio år…och jag har utvecklats och vågar prata med träden :) o i smyg så kramar jag den, inte ofta men då det känns bäst. Grannarna kan se mig o jag e lite blyg av mig som nu vet. hehe.

Den är så fin ännu och inga grenar är torra eller förmultnade längre. Visst kommer den att dö en dag men det kändes som att den hämtade sig igen. Så vi kan njuta av den ännu.

Senast idag så pratade jag med den och sparade lite svampar som växte vid dess sida, trimmade alltså inte ned dem utan lät dem vara, kände att de hade samröre på något sätt. Grannen sade likadant.