Ja, jag brukar känna av båda.

Fullmånen märker jag av numera genom att mitt drömmande avtar, eller rättare sagt, minnet av dem! Dagarna närmast fullmåne - får jag inte upp något av mina nattliga resor. Tyvärr! För varje morgon jag vaknar utan att minnas drömmarna är en "bortslösad" natt!

När jag var yngre var det precis tvärtom - drömmarna blev mer och mer aktiva ju närmare vi kom fullmånen. Jag vet inte varför det har tvärvänt… ? Jag har en känsla av att det har med stress att göra - för jag misstänker att det vände vid tiden då mitt liv började bli känslomässigt stressigt…

Åskan - trycket innan åskan bryter ut, tycker jag är jättejobbig. Jag får en tryckande huvudvärk, hela jag känns som ett enda "tryck", vätskan i kroppen samlas och kommer inte ut som det ska - och detta får humöret att bli lika 'pressat' ibland. En kort stund innan åskan bryter ut, så är det som att alla 'besvär' släpper i kroppen - då vet jag att nu är det dags för åskväder inom några minuter.

Känner du själv av åskan och fullmåne, Tobbe?

Månen känner jag inte av mer än att jag är förväntansfull. Tycker att den är så vacker.

Åskan känner jag av som ett tryck inne i huvudet.

jag känner av åskan, men det har blivit svårare att känna av åskan nu tycker jag.  det med fullmånen var intressant , jag kommer inte ihåg drömmarna på några dagar  nu,.

Precis som #1 beskriver det med åskan, har jag det ocskå.
I bland har jag samma vid vanligt lågtryck som kommer hastigt också, men som inte innebär något åska - då försvinner huvudvärken mer sakta och diffust än vid åska då den bara lättar plötsligt.

Fullmåne brukar påverka mig med sömnlöshet och rastlöshet under nätterna. Viss irritation tycker jag mig märka också hos mig själv. Fast det kan ju helt enkelt vara den bristande sömnen.
Senaste fullmånen var ett undantag, jag sov gott och drömlöst (drömmer ganska ofta och mycket annars).
Fullmånen brukar åverka mig ett par dagar (nätter om man ska vara petig) före.

tack för alla svar , huvudvärk ser ut att vara  tecken på åska.

Jag solar mig gärna i månens sken. Älskar månen. Kan dock ibland känna lite oro, eller pirr eller vad det är.

Åskan ger mig tjuvnyp i skallen. Lite som kramp. Är väldigt fascinerad av åska och blixtar, men har stor respekt.

Har varit med om ett åskväder en gång, där det slog eld ur eluttagen, mamma lille, va rädda vi var.

majlar det känner jag igen men  el uttagen .  var några år sen nu det hände , typ 10-20 cm låga ur telejaket och eluttagen

#7 Usch ja, det var riktigt otäckt. Man kände hur håret reste sig på armarna. Det var så laddat så man kunde nästan ta på luften.

men åska tycker jag om och blixtar  så länge det inte skadar nån

#6-7 - Hua, läskigt!

Men jag är också en stor fan av åska och blixt… Trots att tiden innan känns jobbig för mig.

Fullmånen kan jag känna mig pigg av ibland, det är olika.

Åskan kan jag uppleva olika kan bli väldigt trött och lite tung i huvudet innan eller också kan jag få väldig arbetslust innan som städa och annat.

Vid fullmåne blir jag som tokig,kan inte sova och är allmänt prillig i hela kroppen.Åskan kan jag känna av med huvudvärk och ibland får jag migrän av trycket från vädret.

Gillar också åskan men respekten den har jag.När vi bodde i Mockfjärd slog den token ner så nära att förnsten gick i huset och ett svart sotigt streck gick över golven.Vi satt vid matbordet och troligen gick den ner i telefon som fanns bakom mig för jag var alldelse vit i ansiktet och hade lite sot på mig.Så respekt samtidigt som det är vackert.

Nog kan den vara ett riktigt hot en kollega var vid Rolambhovsparken på Kungsholmen och tog skydd med sin systerson under ett träd då blixten gick ner och det var slut med en gång.Han kastades ut i och en ledig brandman försökte få liv i honom men det gick inte alls.

Vacker men även farligt om oturen infinner sig.

tack alla för ni delat med er. .

Jag kan inte sova vid fullmåne, gäller flera nätter. Ligger och vrider och vänder mig men det är helt omöjligt att somna. När det kommer en sömnlös natt så vet jag… jaha, fullmåne på G… och fler sömnlösa nätter.

Vet inte hur jag reagerar på åska, har faktiskt inte tänkt på det. Så kanske inte alls, tycker åska är härligt och spännande och läskigt på en och samma gång :)

Älskar fullmåne, men har svårt med sömnen, och kan känna mig knasig (mer än vanligt :-)

Älskar Åska, men får en molande huvudvärk innan, och så händer det att när blixtarna är riktigt nära påverkas mina händer som blir varma och dunkande. Har även känt av det i magen

Vid en fullmånenatt för ca 2 år sen, så vaknade jag av att fullmånen hypnotiserade mig genom fönstret med dess ljus. Jag kunde inte röra mig och atmosfären i rummet fylldes med ångest. Sen låg jag och skakade. Väldigt obehagligt och märkligt. Lyckades somna om och efter en stund vaknade jag på samma sätt igen. Det kändes verkligen som att fullmånen tittade på mig. Och den var hur stor och vacker som helst. Jag vet inte varför det blev såhär, har inte fått svar från medium/healers jag frågat. Eller läst om liknande upplevelser. Det kanske är så att jag frigjorde massa energier, fick ny energi eller att det är något annat andligt. Innan har jag aldrig haft nån slags "relation" med månen. Nu tycker jag den är väldigt speciell och kraftfull. Känner mig hemma med den på ett sätt. Familjär känsla, om ni förstår vad jag menar.

Uppdaterar. Ingen som känner igen sig i inlägget #16? Eller har hört talas om liknande? Om nån vet sidor på nätet man kan läsa om sådana här upplevelser så länka gärna.

#17 Jag har inte hört talas om något sådant som du beskriver. Jag har inga känningar av månen alls mer än att jag tycker den är vacker.

Hej Sushi8! 
När jag läser din beskrivning så tycker jag det låter som att du haft en UKU - utomkroppslig upplevelse.
Många gånger upplever man just en "paralyserande känslan" - då man inte kan göra eller röra kroppen alls, vilket också skapar en rädsla/ångest ofta. Att du sedan upplever dig skaka efteråt kan bero på just rädslan/ångesten - men troligt är också att det kan röra sig om energivibrationer som man också kan känna av, ibland väldigt tydligt, vid just UKU:er.

Jag anser inte att månen har "hypnotiserat" dig. Kanske har du blivit påverkad av den energi som skapas vid t ex fullmåne dock. Annars kan detta med månen vara en tillfällighet - om vi då pratar om UKU:er.

Googla på UKU eller Utomkroppsliga upplevelser eller Utanför kroppen-uipplevelser så tror jag att du kan känna igen en del.

De kan upplevas väldigt dramatiska och skrämmande om man inte upplevt dem tidigare, och särskilt om man inte vet något om dem. Men när man väl tar till sig att det är helt naturliga upplevelser - så kan de bli något av det härligaste man upplevt!

En del människor kan göra dessa "Utomkroppsliga Resor" medvetet - d v s de kan styra det med sitt medvetande. Själv har jag bara gjort (många) UKU:er spontant - d v s det "bara händer". Jag önskar jag kunde styra det själv - för mellan mina "resor" längtar jag enormt mycket efter dem!

Så ser jag på det du berättat. Och om det känns rätt - bejaka det och öva på att inte bli rädd. Det kan ibland ta lite tid - men plötsligt så är du där - du "reser" utanför din kropp utan rädslor! Se fram emot det! ;)

läs boken astrala resor  ( ut ur kroppen  )

Thomas Karlsson . har läst den en gång ska läsa den igen om ett tag

Hello Andina.

UKU, sover man inte när detta händer? För jag var vaken och förstod vad som hände, men atmosfären i rummet tryckte liksom ner mig så jag inte kunde röra mig. Vet inte, vi hade problem här hemma med någon som besökte mig varje kväll i ett års tid tills jag fick hjälp, det krävdes dock 3 olika personer. Det kan ha varit något gammalt som frigjordes. För jag tror inte det var en UKU. Och det första jag gjorde när jag vaknade var att vända mig om och titta på månen.

Ca 2 veckor efter detta låg jag däremot paralyserad i min säng, då ser jag en svart skugga, liknande bläck, komma emot mig och sen stå vid sidan om sängen. "Hej Céci, vi är här för att hjälpa dig" sa denna röst, dom tog något ur min kropp/strupe/bröst, fick svårt att andas under tiden men somnade efteråt. Det har hänt ganska mycket här hemma alltså, haha. Så jag tror de första två hör lite ihop med varandra. Men vet inte hur, det är bara en känsla jag fått.

#21 - Nej, uku'er kan man vakna av efter att man har somnat. Men uku'er kan man ha även utan att först gå in i sömn - det är precis det de gör, som medvetet kan styra när de ska gå in i en UKU. Spontana UKU'er kan man göra dels i vaket tillstånd men även i sömntillstånd. 
Enligt mig, så gör vi dessa utomkroppsliga resor varje natt - i våra drömtillstånd. Ibland vaknar vi av dem - och blir medvetna om dem - ibland inte, och då upplever vi dem "bara" som drömmar eller minns dem inte alls.
Ibland vaknar vi/blir just medvetna när vi är "på väg ut ur kroppen" eller "på väg in tillbaka i kroppen".
När vi blir medvetna om det som sker kan kroppen fortfarande sova - men medvetandet är vaket.

Om det du har upplevt var en UKU eller inte - ja, det kan bara du själv svara på. Och som du själv upplever så var det inte det. Och kanske är det så då. Men jag är förstås inte övertygad… ;)

När vi är i "utomkroppsligt tillstånd" då är vi aldrig ensamma. Då har vi alltid med oss guider och andra 'hjälpare'. Så jag kan tro att det var just de som talade med dig! 
Och att du var i ett utomkroppsligt tillstånd! :) För det du beskriver är precis det man ofta upplever. Även detta med "atmosfären", som skulle kunna vara ett annat "tryck", en förnimmelse av energier som ju faktiskt känns annorlunda när man inte "bär med sig" sin fysiska kropp jämfört när man är i vår 'verklighet' i en fysisk kropp.

Men - det är din upplevelse. Och du är den som därför vet allra bäst! Jag kan bara tolka utifrån det du skriver. Din upplevelse är den allra viktigaste - någon annans tolkning av det du berättar kan ge dig något, eller inte.

Hur som helst så verkar det som att du haft upplevelser som också frigjort dig från 'betungande känslor'! Vilket ju är alldeles suveränt bra! (Om jag får, så vågar jag drista mig till att säga, att det är ofta också precis så man upplever UKU:er från början… en slags 'befriande känsla' - men som sagt, jag tolkar bara det du skriver:). Jag hoppas att du inte tar det som att jag försöker knäppa dig på näsan eller inte tror på vad du skriver?!)

Hur det än är, vad det än är - så tror jag att du ska lita till dig själv och samtidigt se att det faktiskt är någonting positivt. 
Jag hoppas att du kan se fram emot en ny "resa" med optimism!

Jag längtar efter mina UKU:er i alla fall! Det var allt för länge sedan!
Och var inte din upplevelse en UKU, och om du aldrig upplevt en sådan, så hoppas jag att du får göra det någon gång framöver - medvetet! ;)