Vi är alla vår egen berättelse, ingen annan har levt vårt liv. För var ny dag tillkommer det nya händelser som vi lägger till vår berättelse. Vi är alltså den som skapar oss själva genom det vi väljer att göra. Ingen annan skapar oss, vi skapar alla våra egna liv. Vår kropp är skapad av två andra kroppar men dessa två kroppar är inte vårt liv. Våra föräldrars kroppar tillhör våra föräldrar och dom skapar var för sig sina egna liv. Det vi väljer att göra är det som formar oss. Det vi väljer att tro är det som formar oss. Det vi väljer att ta avstånd från är det som formar oss. När vi tror att det är andra som väljer åt oss och vi själva står maktlösa inför deras val så väljer vi att begränsa vårt synsätt. Vi väljer då att ge bort vårt eget val till någon annan, även det är ett val.

Att ta eget ansvar för sina egna handlingar kräver att vi tar fullt ansvar för vårt eget liv. Det kräver att vi först och främst blir medvetna om att det faktiskt alltid handlar om att det är vi själv och ingen annan som skapar vårt eget liv. Detta är för många ett väldigt kraftfullt påstående och när kraftfulla påståenden yttras så uppstår gärna friktion först i de tankar som inte stämmer överens med någon annans påstående. Ibland tar vi dessa tankar ytterligare ett steg och sätter ord på dom. Ibland öppnar vi till och med vår mun och yttrar dessa ord. Ibland hör även någon annan våra ord. Ibland lyssnar till och med någon annan på det vi säger. Ibland reagerar den andra som vi talar med på de ord som vi yttrar. Ibland händer det att den andra inte instämmer i det vi säger. Ibland händer det att den andra instämmer med sina ord men i hjärtat så önskar personen inte säga det han känner utan väljer istället att säga det han tror den andra personen vill höra. Ibland händer det att vi agerar på det här viset för att vi inte vill såra den vi talar med så därför väljer vi att såra oss själva istället. Ibland fortsätter vi att göra detta livet ut. Ibland tror vi oss inte ha något annat val helt enkelt för att vi valt att stänga in oss själva i våra tankar eftersom vi tror att vi är våra tankar. Vi tror att vi är våra tankar i ett begränsat landskap som vi kallar för vårt medvetande. Hur medvetet är det egentligen att tro att vi är våra tankar och ingenting annat än våra tankar?

Vi är inte våra tankar, vi är inte heller våra känslor, vi har alltid möjligheten att omforma såväl våra tankar som våra känslor när vi inte längre gillar det vi ser. Att gilla sig själv handlar alltid om att erbjuda sig själv nya större möjligheter till en självvald framtid. Gillar du inte det du tänker, byt då ut den tanken mot en närliggande men något mer för dig passande tanke. Att skriva en bok gör man en mening i taget, att förändra sina tankar gör man en tanke i taget. Det tar tid, ibland många år men om det skedde här och nu, hur skulle du då kunna uppleva förändringen och få möjligheten att njuta av den en dag i taget? Tanken är snabb men livet är långt. Vill du uppleva allt omedelbart eller vill du njuta ett helt liv av din egen skapelse?