Att lyssna på sin intuition
Ja, varför är det så svårt? Är ni likadana?
Idag när jag satt på jobbet och åt lunch fick jag en förnimmelse eller vad man ska kalla det, det känns som Deja vu ungefär, och jag får ofta lite olika sådana känslor (jag har en annan som kommer regelbundet och sedan många år, men som jag inte förstår, undrar när jag ska få veta vad den gäller??? Jag har till och med ett namn på den).
Denna gången upplevde jag att jag bara skulle få besvär med de ärenden jag skulle uträtta efter lunchen. Jag hade en liten överläggning med mig själv och bestämde mig sen för att strunta i förnimmelsen/upplevelsen. Och visst strulade mina ärenden till sig såklart!!! Inte så att något hemskt hände eller så, men allting strulade till sig och jag insåg såklart att jag borde ha följt min intuition.
Är ni likadana? VARFÖR är det så svårt att följa intuitionen???
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Funderade vidare medan jag bytte om till stallkläder och kom själv på svaret - för att man inte tror på sin intuition… Såklart!
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Intuitionen är inte rationell och kan därför inte förstås av logiken. Omedelbart efter att du haft en intuitiv upplevelse så kommer den logiska tanken och säger någonting logiskt till dig.
Eftersom logiken är begränsad till det konkreta landskapet och saknar förståelse för det som är abstrakt kommer logiken att bortse från all form av abstrakt verklighet och enbart ta hänsyn till det som är konkret.
Detta betyder att intuitionen som har sin fot i det abstrakta såväl som i det konkreta eftersom du snappar upp det abstrakta budskapet i din konkreta fysiska kropp så MÅSTE det som vi kallar för logik förklara för dig att detta är nonsens. Hur kan någonting som inte är konkret vara sant?
Snacka om att den logiska verkligheten slår knut på sig själv eftersom man rationaliserar bort det abstrakta och enbart tar hänsyn till det konkreta. Om detta vore sant så skulle inte heller den allomfattande kärlek existera, då skulle enbart den kravbaserade konkreta kärleken existera efterom den kräver rädslan som sin motpart för att skapa en konkret friktion när rädslan och kärleken friktionerar mot varandra.
Idag lyssnade jag på min intuiton. Var till sjukgymnastiken och det finns aldrig någon parkering där så jag parkerar alltid en bit ifrån. Idag var det nåt som sa mig. Åk du dit upp, det finns en plats till dig där. Mycket riktiigt, precis när jag kommer så åker det en bil och det blev en plats till mig. Då blev jag glad att jag lyssnade.
Jag har i och för sig inte svårt att gå och borde lämnat plats till någon som kanske hade behövt den mer.
Men det var kul att få lite feedback för min intuition har varit lite dålg ett tag.
![[GunillaF]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag försöker att så långt det går, lyssna till min intuition.
Den har hjälpt mig många gånger.
Det är ju lätt att lyssna på intuitioinen när den vill samma som det logiska jaget - men när den inte vill det, det är då det är svårt att lyssna :)
Tack för era svar - det är så kul att läsa hur ni ser på saker och ting, och din förklaring, allhealing, är ju verkligen helt rätt. Det är så lätt att förstå när du skriver det, men så svårt att se när man själv är mitt i det :)
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
hmm.. jag funderar på att om du kände så kanske hjärnan ställde in sig på det och därför fick du strul. Jag menar, om du inte känt så hade det ändå strulat till sig?
Jag vill inte vara negativ på något sätt. Jag tycker mycket om intuition. Jag vill bara visa på att man kan se det från ett annat håll också.
#8 Nej, det var inte så. Det var inte en känsla i maggropen, det var en upplevelse jag fick, precis som en deja vu-känsla. Alltså inte något som jag hittade på utan något jag fick till mig :)
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Starta ny diskussion