Men söta du, va tragiskt. Sänder dig en stråle av ljus och kärlek till din situation.

Tur är ju att din dotter kunde ta hand om hunden, så du vet att den får det bra och du har en chans att träffa den om du vill.

Tänker på dig kram Marianne

#1 Inte min dotter. Det är exets dotter med sin nya kvinna

Åh Gunilla jag känner starkt med dig, du måste ha det fruktansvärt jobbigt nu….. Jag skickar healing till dig omgående!

 Varma styrkekramar vännen!

Tack söta ni!

Åhhh så ledsamt Gunilla!

Jag sänder ljus och värme…

och en styrkekram!

Tack snälla Nillan!

Åh jag lider med dig stackare…vet när vi fick veta att min dotter var allergisk och mamma skulle ta våran hund. Man ville inte inse det i början men man hade inget val.

Det var så hemskt ibörjan när hon titta på oss när vi skulle åka från henne, hon undrade väl varför hon inte fick följa med.

Tur att hon kunde ta din vovve iallafall. Hoppas du blir bättre i allergin, vi har inte gett upp ännu när det gäller min dotter.

Kramar från oss.

Ja det är väldigt svårt om man måste välja mellan att omplacera djuren eller ……….

Det är väl så att ju yngre djuret är desto lättare blir det för alla parter, men en 16 årig kisse ……..nej. H*n är för gammal och behöver sina vanor och sin trygghet. Då är det bättre att erbjuda en resa till regnbågslandet.

Men jag förstår hur tårarna sprutar och hur eländigt det känns. Det är ju en sorg som ska bearbetas oavsett om djuret lämnas fort eller får avsluta. Det är inget som man bara kan stänga dörren om.

Du får låta dig själv få sörja och sakna. Och under tiden du göra detta så varför inte göra något skapande med händerna. Satsa på ett nytt projekt. Måla om i köket, nya gardiner till vardagsrummet, eller sy, måla, rita, brodera, skulptera, det spelar ingen roll. Man bearbetar sina känslor och tankar mycket bra när man arbetar med händerna och något skapande.

Och för säkerhets skull skickar jag en riktig styrkekram!

Kram!

#7 Jaa, det är hemskt när de tittar på oss med sina kloka ögon. De förstår/vet bra mycket mer än vi tror.

#8 Det var ett bra förslag .. jag har ett par orörda dukar… Men det blir nog rätt så mörka och dystra målningar är jag rädd. Får väl måla över det efter en tid.

Tack för alla kramar Jill, Dottern och Morgaine/Gilla

Sänder dig energi och styrka Gunilla, förstår att detta är jättejobbigt. Jag fick låta min katt åka till katthimlen efter 9 år tillsammans pga av min allergi samt att han var så väldigt fäst vid mig så ett annat boende hade inte funkat för han fick spunk om jag inte var där.

Massa kramar

#10 Tack Mads.

Min katt och jag har varit (är fortfarande) väldigt fäst vid varandra. Han var bara 6 veckor när jag fick honom och han "bodde" inanför min tröja de första veckorna. Han var såå liten…

Han har alltid varit så kelsjuk.

Istället för att fånga råttor och komma hem med så plockar han blommor. Mest maskrosor och dem lägger han framför mina fötter.

Innan jag blev allergisk ville han gärna ligga på min arm, under täcket när jag sov.

Jag fyller på med ljus och värme till ditt sinne och hjärta

# 11 Så mysigt, så hade jag det med min Sylvester också. Han var också bara 5-6 veckor och jag matade honom med liten spruta och ersättning. Vi låg alltid sked i soffan under en filt och han sov alltid på andra sidan i sängen så det fanns liksom ingen plats för nån karl inte

Åhh, Gunilla,,,,, styrke kram till dig,,,

#14 Tack rore.

Jag har nyss fått in katten också. Om ett par timmar kommer mannen som ska hjälpa honom till katthimlen och hämtar honom.

Jag har suttit och talat med Sigge (katten) och berättat att han ska ut och resa. Att han ska till sin himmel…

När jag lyfte ner honom till golvet gick han självmant och kröp in i transportburen han ska åka i… Han vet…

Fy..jag känner mig som världens värsta människa just nu. Men jag har ju inte något annat val.

# 15 Världens största kram ! Min Sly visste också för jag pratade så mycket med honom om det & det var enda gången han självmant åkte bil. Svåraste jag gjort…

Kram igen

#16 Tack Mads!

De är mycket, mycket kloka!

 # Javisst är de, helt otroligt vad de vet och förstår ibland. Jag förklarade allt för honom kvällen innan och det var precis som att han sa att det var helt okej han mådde ju inte bra och så sov vi tillsammans hela natten och på tidig morgonkvist släppte jag ut honom i det fria och snart kom han tillbaka med en present. En liten mus som jag tackade för men släppte iväg när han gick in. Sen tog vi den jobbiga bilresan & han somnade in stilla i min famn…

Men usch så jobbigt för dig

Ta hand om dig så ska jag be änglarna skicka ljus till dig och djuren ikväll!

Kram!

#19 Tack Hoppfull.

Sigge åkte iväg på sin sista biltur för fem minuter sedan.

Skickar styrke kramar till dig Gunilla.

Själv har jag också en katt,tänker om jag också skulle bli allergisk.fy sjutsingen så jobbig det skulle bli,en livskamrat som man inte vill skiljas ifrån.men man måste,alla minnen skulle komma fram.

Kom ihåg alla trevliga stunder du har haft med dina djur.så läker såren fortare.

Kram på dig.

#21 Jag ska gråta ut och sörja sedan ska jag ta fram de fina minnena.

Tack Loet.

Jag känner med dig och skänker dig all ljus, värme och styrka jag bara kan!

#33 Tack MoonGoodess och välkommen hit!

Jag fyller på med ljus och värme..

#25 Tack snälla söta..

Jag packar lite grejer och drar ut till kusten några dagar så jag får nått annat att tänka på. Det är jobbigt att vara hemma just nu.

Ha det så gott allesammans.

Ha det så dra du bara kan Gunilla jag sänder så länge du behöver dagligen.

Ha det så härligt Gunilla du kloka kvinna!  Var rädd om dig också!

Det gör du rätt i Gunilla.och kom hem med förnyade krafter.

sänder dig styrka, kärlek och massor av rosa och gul färg. Känner att du känns tung i sinnet. Glöm inte bort att du är solen för många, jag tror att du vet om det.

Kram Åsa

Guud vad jag skäms för att jag missat detta underbara Gunilla

Stackars dig..

Får jag ge en bamsetröstkram..?

Och det jag tror är att.

Dina små älskvärda djur kommer förstå..

Tänker på dig…/Susanne

Vilket modigt beslut Gunilla. Skickar den healing som behövs både till dig och djuren, var de nu än är.

Kram

Har lånat en dator en liten stund.

TACK alla ni söta rara för ert stöd.

I dag har jag legat vid havet. Solat och badat hela dagen.

Det är helt underbart här ute vid Höga kusten.

Kram till dig Gunilla!

Tack Snoflinga!

Åh vad sorligt Gunilla, mina tårar trillar nu för fullt när jag läste att du pratade med Sigge och han klev in i transportburen….

Kram från mig.

Tack för kramen Jile. Det är fortfarande som ett öppet sår….

Ja det måste det ju vara. Svårt att se djuren i ögonen när man måste ta sådana här beslut…men om det inte går vad gör man.

Kramar om dig…