Har släppt en rädsla
Ja, så har jag äntligen förstått en del av det som jag läst i någon klurig tråd här för längesen. Jag är en sån som läser även om jag inte förstår, och sen ibland har man tur och så kommer förståelsen längre fram i livet.
I alla fall så är jogging en utmärkt terapi och meditationsövning har jag märkt. Häromdagen fick jag nämligen ett "tips" från en okänd avsändare till min mail, om en artikel på svt om klimakteriet. Jag blev genast väldigt ledsen då jag tolkade det som att någon tycker det är på tiden att vi skaffar barn (vilket jag upplever det som att faktiskt hela världen förväntar sig när man närmar sig de 30, är förlovad och har villa, bil och katt).
I alla fall så insåg jag under joggingturen hur LEDSEN jag blev, och då kom såklart insikten, VARFÖR blir jag ledsen? Varför påverkar detta mail mig? Jo, såklart, för att det faktiskt är så att det berör mig. Det är ju min tolkning av världen, och det är alltså således jag som själv pressar mig angående barnfrågan, och också min egen rädsla inför barnskaffandet. Jag fick en rejäl insikt, och allt går ju inte att förmedla med text här, men slutsatsen är att jag kunde släppa min rädsla för barn och barnskaffandet. Och ändå måste jag inte skaffa barn. Det handlade liksom inte om att ha, eller inte ha, barn, utan om mina rädslor för barninförskaffandet. Jag vågade tidigare inte släppa rädslorna, för jag kände det som att utan rädslorna skulle det betyda att jag tvunget skulle ha barn. Vilket ju faktiskt inte stämmer - jag kan släppa rädslorna, men blir ju inte gravid för det.
Så, det känns så bra, inte själva "släppet av barnrädslorna" utan mer det här att jag kommit en bit i min utveckling, att jag förstått en del om livet och mig själv och egot och själen 
Tyvärr har jag tusen saker till att reda ut, massor av frågor som uppkommer som jag inte får svar på, men det är som en vis person här skrev, man måste ha tålamod 
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Känner igen mig i dina tankar om barn. Jag vill inte heller ha barn. Nästan alltid får jag förklara mig varför. Ibland ställer jag motfråga. "Varför VILL du har barn?" Många blir stumma och kan nästan inte förklara varför utan måste tänka efter några sekunder extra..
Ibland kan det bara vara men ibland så är det jobbigt att alltid få förklara sig. Jag har många anledningar varför jag inte vill ha barn, förutom att jag inte tycker om barn allmänt.
Så ja, jag förstår dig. Det var mest det jag ville berätta. Det är också skönt för mig att veta att jag inte är ensam om detta.
Man ska väl inte behöva förklara sig varför man inte vill skaffa barn?! Jag har själv 2 barn och de är frukten av kärleken till livet men man kan älska livet på andra sätt!!!
Varför måste vi människor alltid rätta in oss i små fack?
Nä dax att vidga vyerna lite, people ,och låta folk få vara som de är!
Det är inte konstigt att man får ångest om man väljer en annan väg än den som är mest förutsägbar. Det är andras rädslor inte dina. Tycker du har ganska klart för dig vad du vill och inte vill!
Stå på dig. KRAM
Medarbetare på Tarot
Jag vet faktiskt inte varför jag måste förklara mig. Men så är det..oftast.
#3 Skönt att inte vara ensam, även om jag nu släppt det här. Barnlösheten är inte mitt problem, utan det är de som spekulerar som har problem. Låt dem få ha sina problem om varför vi inte skaffar barn, men gör det inte till ditt problem :)
(Säger jag, som fram tills för någon vecka sedan kände mig tvingad att dricka någon alkoholhaltig dryck, fast jag inte ville, bara för att inte få den gamla vanliga frågan - Är du gravid???)
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Japp ska försöka tänka så, eller jag vet det. Men de frågar ju, och vad ska jag svara då?
#5 På frågan om jag är gravid säger jag bara "Nej". Vid andra frågor säger jag bara "Jag vill inte ha barn" och sen går jag inte in på varför utan avslutar diskussionen så. Fortsätter de tjata (som en del onyktra ibland gör) går jag därifrån, för jag tänker inte ge mig in i diskussionen ang varför man bör/inte bör skaffa barn - för det är ju upp till var och en :)
Men jag håller med dig, alla andra slipper förklara varför de väljer att skaffa barn, varför de äter kött och varför de dricker alkohol - bara för att den största mängden av befolkningen gör det :) Medans jag förväntas förklara varför jag inte vill ha barn, inte äter kött och inte MÅSTE dricka alkohol eller äta onyttigt, även om jag gör det om jag känner för det - men som sagt, det stör mig inte eftersom det inte är mina problem. Vem har det jobbigast, den som stör sig på att jag är annorlunda eller jag som mår bäst av att vara som jag är? ;) Tror inte det är jag i alla fall :D
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Stort grattis till dig Snöflinga! Härligt att du kunnat identifiera denna rädsla och sedan släppa den
Med ljus och kärlek... Tina
Ja så ska jag med göra, det låter vettigt. Tack Snöflinga och härligt att du kommit fram till detta!
Grattis snöflinga
Tack Tilja och tack rore
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Jag tycker det är starkt av dig att inte falla för trycket som jag antar att du är utsatt för. Många människor skaffar barn för andras skull alldeles för ofta. Och det är ju barnet som blir lidande till slut.
Min äldsta son vill inte ha barn. Och jag ifrågasätter inte det beslutet, det är hans grej.
Visst kan det kännas lite snopet att inte få bli farmor, men det är ju mina känslor och dom kan jag ju inte projektera på honom. Det skulle jag aldrig drömma om.
Jag tycker du är fin som människa och framför allt att du är ärlig mot dig själv.
Skit i vad andra tycker. Det är ju du och ingen annan, som skall ta hand om barnet om du skaffar ett en dag.
Kram
bra jobbat!
Förstår också hur det är men jag är 38 i år och inga barn men så har jag ju också haft endometrios som nu är förhoppningsvis botad. Vi har sagt att blir det barn så blir det för vi sitter inte med jättesug efter bebis precis men om nån kommer så är den varmt välkommen
#11 Tack majlar :)
#12 En nyfiken fråga, hur "botades" din endometrios? (håller ju tummarna att den är botad!)
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
jag har varit i kemiskt klimakterie- fått hormonsprutor i nio månader. Jag mådde förträffligt då. Den sista sprutan tog jag i slutet av april och jag väntar ännu på att äggproduktionen ska komma igång. Jag blöder iallafall inte eller har ont nu så jag hoppas verkligen på det.
#14 Spännande. En vän har samma problem och man undrar ju om det inte går att lösa - hon får svimningsattacker av smärta och det händer med jämna mellanrum så att hon får ligga inlagd pga smärtan.
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
en av mina bästa väninnor fick värsta scenariot så där fick de till slut operera bort livmodern, del av urinblåsan och del av tjocktarmen, sen fick hon gå med stomipåse över ett år så tjocktarmen fick vila och läka innan de kopplade på den igen. Nu fungerar systemet utom att hon inte kan få barn
#16 Ja, jag tror min vän vill ta bort livmodern, men läkarna anser henne för ung. Vad hemskt att det kan påverka även urinblåsa och tarm!
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Starta ny diskussion