självklart! Jag skickar healing och ber att du får det du behöver till dig för att bli bättre

Skickar också.

Sänder till dig,,,,,,,,,,,,,,

Jag skickar healing till dig!

Skickar en dos jag med….

Energier till dig kommer här

Tack alla

Är ju lite skeptisk eftersom jag aldrig provat förut men blev faktiskt förvånad. Jag tog en promenad efter att jag skrivit här och när jag kom hem kände jag mig mycket mer avslappnad i ryggen men hade huvudvärk. Däremot kom tonårssonen hem ett tag senare och idag kände jag att jag inte tålde något så när han började tjafsa kom tårarna direkt och sen har jag gråtit för minsta lilla. Undrar om det är spänningar som släpper eller om jag är på väg att må sämre? Kan inte avgöra själv. Tack för att så många svarar. Kan man be om healing då och då eller håller det i sig det man fått en gång?

Förresten….är det någon som har ett tips på hur man ska göra för att få mer positivt tänkande? Jag vet att tankar gör mycket för kroppen men när jag tänker på mig själv, hur jag mår och min kropp blir det bara tankar om att det aldrig blir bra, att jag mår dåligt eller ett försök att snabbt hitta en lösning för att bli av med det onda t.ex. en kiropraktor (går inte dit numera för jag blir beroende av knäckandet). Hur mycket jag än försöker tänka på bra saker eller tänka att det ordnar sig så glider tankarna in på det negativa efter en stund. Jag är också ganska van vid att allt strular och inget blir bra så jag tänker oftast på det värsta.

När spänningar släpper kan man få gråtattacker om det är sorg som vill ut. Fullt normalt och bara var kvar i känslan för det renar.

Att tänka positivt är svårt många gånger. Det finns flera sätt att göra det på. Ett är att när det blir tungt och jobbigt och att du märker att du är negativ är att helt enkelt titta på din situation och se det positiva i det hela. Det kan vara småsaker eller stora saker. Ett annat sätt är att varje dag skriva ner i en anteckningsbok tre saker som du är glad och tacksam över. Ett tredje sätt är affirmationer.

Ytterligare en sak att tänka över är din besvikelse över dig själv- är dne rimlig? står kroppen och skriker att den inte vill eller orkar och du inte vill lyssna till den? Tänk dig själv som ett nyfött barn. Du tvingar inte barnet att gå direkt efter att det har fötts eller hur? Små, små steg är utvecklingen från att vara hjälplös till att springa. Den första tiden tar lite längre tid men när väl barnet har fattat det här med ben och fötter brukar det gå undan.

Lyssna på din kropp-ditt undermedvetna, släpp alla krav på dig själv och börja känn efter hur du vill att ditt liv ska gestalta sig. Har du rimliga förutsättningar för det just nu eller behöver du uppnå andra mål före? För att springa behöver man lära sig att gå

träning kan du prova med Qi Gong, Yoga eller annan form. Den Qi Gong jag utövar kan man göra utan att lyfta ett finger för allt sitter i tanken

Du har fått bra tips för att gå vidare smilax,vill tillägga det du skriver om ditt negativa tänkande.backa bandet,betrakta dig själv en stund.vadför tänker jag i negativa termer,är det i jobbiga situationer,trötthet eller är det miljön runt omkring dig som får dig att tänka så här.stanna av och betrakta dig själv när du kommer i en negativ spiral.kan jag handla annorlunda,låt en tanke slå rot.

Jag tycker att affirmationer är ett jättebra sätt att tänka positivt!

Lycka till med alla bra tips du fått!

Kan bara hålla med övriga,

men  en osteopat skulle jag rekommendera dig att gå till, dom arbetar lite annorlunda än en kiropraktor, jag tror  att du skulle ha stor behållning av det..

Har man aldrig fått healing förut, är sorg det första som man måste släppa ut innan man kan hela sig själv, så acceptera att det kommer, då släpper det fortare, om du gör motstånd får du släpa på det mycket längre….

och be gärna om mer healing mellan varven, då går processen mycket lättare att ta sig igenom, ju fler vi är desto bättre för dig……

Tack alla!

Yodhe: Jag har funderat på det förut men just nu går jag till en sjukgymnast som arbetar med psykodynamsik kroppsterapi samt en annan sjukgymnast där jag tränar Feldenkraisrörelser. Har fått mycket hjälp av båda dessa. Det som händer när jag går till en kiropraktor eller naprapat är att jag mår mycket bra någon dag efter jag varit där och sedan sätter låsningarna och smärtorna i musklerna igång nästan ännu värre. Som om kroppen vill skydda sig mot det som har hänt och slår på fullt muskelförsvar. Ett tag var jag inne i den svängen att jag var hos kiropraktorn ett par gånger i veckan och däremellan han jag få panik för jag kunde knappt andas, så hårt fast satt det i nacke och rygg.  Enligt min ena sjukgymnast fungerar min kropp inte riktigt som de flestas utan reagerar mycket starkare på allt som händer med den. En liten knakning i nacken som inte är något farligt uppfattar min kropp och tanke som fara så panikläge slås på i musklerna och jag får kramp, en låsning eller smärta i området. Enligt sjukgymnasten har jag hållit inne med så mycket känslor och bara skyddat mig hela livet och satt all oro och ångest i kroppen. Jag börjar känna av lite mer hur jag mår nu men det är jobbigt på ett annat sätt då när jag istället blir ledsen för minsta lilla. Verkar vara den känslan jag kommer åt först.

Det här gör att jag just nu är lite rädd för att prova något nytt för jag har ständigt sökt nya saker förut för att akut få hjälp att få bort det onda. Men det hjälper bara kortvarigt. Tydligen måste jag först och främst få lite ro i kropp och själ och lita på att min egen kropp fixar det här. Vara lite "cool" som sjukgymnasten uttrycker det. Lättare sagt än gjort. När kramp och panikkänslorna kommer är det lätt att börja slåss mot sin kropp igen och knäcka och bända för att få det att släppa isället för att försöka slappna av i tanken. Oj det här blev långt men jag ville bara förklara lite om hur mitt läge är just nu,

det är klart att problemen kommer ju tillbaka när inte orsaken är borttagen. Det är känslor och minnen som sätter sig så och inte bara rena låsningar.

korseett: Men nu har jag jobbat med sjukgymnasten med samtal i fyra år snart och först för ett år sedan sa hon att vi kom åt lite känslor. Men det känns inte bättre utan i vissa fall sämre. Hur ska man komma åt dessa känslor och minnen som ställer till det som jag inte själv vet vilka de är?

Jag skulle då råda dig att uppsöka en healer och gå ett par gånger där för att starta en riktigt ordentlig utrensning,

4 år är en hiskiligt lång tid utan att komma nämnvärt långt i en processen….det går fortare i healing, dessutom är det bestående, det som kommer ut brukar förbli där också..

Sen vad jag menade med osteopat, dom jobbar inte alls som varken kiropraktor eller naprapat, har själv  gått hos kiropraktor i 10 års tid och inte blev det bättre i längden, bara som du beskriver för stunden, men en osteopat går in på kärnan, jag gick 3 gånger och är idag helt sympomfri och frisk i kroppen…jag hade då en rörelseförmåga som en 90-åring,och var helt sned i kroppen..

Men du gör bäst som du känner själv…lite tips bara..

Hypnoterapi är kanon till sådant. Jag har själv gått igenom en "kur" och den värk jag har haft mycket av har minskat nåt otroligt. Enbart massage och kiropraktik hjälpte inte. Det var så påtaglig skillnad före och efter så jag skulle kunna sälja min själ för att andra ska få samma hjälp.

Skulle gärna prova både osteopat, healer och hypnoterapi men vart hittar man någon bra? Jag bor norr om Stockholm så det borde väl finnas några att välja på här men jag vill inte gå till någon jag inte blivit rekommenderad då det finns så många att välja på.

#19 Healing kan du få på distans. Du behöver alltså inte vara fysiskt närvarande hos healern.

Precis som #20 beskriver så är det möjligt att lösa detta på distans. Ofta med så lite som ett samtal. Åtminstone är detta min upplevelse när jag arbetar med hjälp på "distans". Det är givetvis på distans när man tänker linjär tid. Dock arbetar inte en healer med enbart den linjära verkligheten. Därför är distans healing bara ett ord för att få en linjärt tänkande person att på något sätt greppa vad det rör sig om.

Sänder en stråle av ljus och kärlek till dig

Kram