
Ny kattunge i familjen.
Hej. Jag bor med min 3-åriga honkatt Tuva i en lägenhet. Hon har trivts utmärkt med att bo med mig själv men nu när jag har börjat vara borta länge på dagarna (jobbar) så vill jag att hon ska få en kompis att leka med och ha som sällskap på dagarna när jag är borta.
Ikväll köpte jag en liten röd hankattunge! Jag valde mellan två röda killar. En var jätteframåt, lekfull och "dampig", precis som Tuva. Och den andra var försiktig, trött och ville mest sova. Verkade mer blyg och nästan lite rädd. Jag kunde inte välja eftersom jag har tänkt att skaffa en lugn katt för att "väga upp" mot Tuvas energier.
Men det blev att jag valde den lekfulla "dampiga" katten ändå…
Nu är han här hemma och skriker o klagar o verkar ledsen. Tuva morrar. Det är ju helt naturligt förstås för katter att morra lite innan dom vänjer sig.
Men om nån kunde prata lite med Tuva kanske och "känna av" om det var rätt kille jag valde? Kanske jag borde ha valt den lite mer försiktiga killen istället… Dom som sålde honom ville att jag skulle ta den andra eftersom de hade en annan spekulant på "vilden"…
Jag bara hoppas att det här går bra för jag skaffade honom för TUVAS skull! Vill att han ska gå bra ihop med både Tuva och mig. Men känns dumt att åka tillbaka med honom innan han har fått en chans liksom…
Nu sitter han och biter mig i tårna. :(
Om nån kan snacka lite med Tuva och gärna lillen också så vore ju det fint…

Jag tror inte att det är någon fara alls. Och jag tror verkligen att du har valt rätt. Ge det lite tid bara.

Tack för svaret VoxCelesta.
Jo det ska säkert gå bra. Jag är bara hönsmammig o lite orolig. Går säkert fint :)

Det blir säkert bra, men du kanske ska vara beredd på att två "damp"-katter tillsammans kan ställa till en hel del oreda hemma hos dig
Jag tror du valde rätt, om du valt den mesiga katten kanske han bara gått undan när hon morrar, medan denna pojken inte kommer ge sig och då kommer hon inse att han ju är rätt kul att leka med ändå 
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.

Ja, herregud. Är redan värsta cirkusen här hemma! Men det blir nog bra… Han verkar ouppfostrad! Försöker stjäla min mat och slickar i gamla skålar o sånt. Jamar en massa… hoppas det går att få någorlunda pli på honom… ;) (lättare sagt än gjort med en katt dock, o särskilt en kattunge! men men…)

Haha, vet hur det var med min senaste katt. Som tur var så har jag 3 andra som uppfostrade henne rätt bra ;]
Glad midsommar på er! 