jag tror mer att man kan stöta bort healingen och inte göra sig mottaglig. Har du fått healing generellt eller har du fått som behandling för något?

Det är nog som med det mediala för vissa personer känner man ett motstånd att de blockerar på något sätt!

Kanske ska du prova att gå till någon personligen eller att någon kommer hem till dig först? Så kanske det känns lite lättare, du kanske kan slappna av mer. Men man behöver inte känna av något, det kan absolut göra nytta ändå. Man kan inte styra var healingen hamnar, det kanske inte hamnar riktigt där du förväntar dig? Men gör nytta ändå?

Hoppas du inte ger upp utan fortsätter, för healing är ju fantastiskt! Jag har både fått och gett healing av och till olika personer och jag upplever också att det är olika från vem man får healingen, hur effektivt det verkar. Det kan väl kanske ha med bådas energier att göra, hur mycket den som ger healing har tränat, dagsform m.m.

Vi får inte glömma att vi bara är människor som agerar redskap för andevärlden, och även här kan mänskliga faktorn spela oss spratt…

Kram Anna

Healing och den upplevelse man får är så väldigt individuellt.

Healingen i sig behöver man inte känna av under själva healingprocessen. Många gör det, men inte alla. Healingen i sig når ändå fram och man kan känna av en förändring i kroppen/inom sig.

Min erfarenhet är den att för de flesta sker det ganska påtagligt, men för andra kan det ske successivt så att det kan vara svårt att märka om man inte är uppmärksam på det. Ibland är det till och med så att omgivningen märker det före man själv förstår…

#0

Jag återkommer till din fråga om 13 meningar.

Den som bara vill läsa svaret läser det sista stycket i texten.

Healing betyder balans. En person som bestämt sig för att ta emot healing har alltså en inre önskan om att någonting som för tillfället inte befinner sig i balans ska bli helt eller åtminstone mer balanserat.

Orsaken till varför någonting befinner sig i obalans är givetvis en individuell grej. Varje person har skaffat sig olika erfarenheter under sitt liv och utifrån detta även skaffat sig olika former av bagage som man bär med sig.

Vart finns då balansens referenspunkt? Vad är det som gör att vissa personer är så balanserade medan andra personer ständigt upplever sitt liv som en för evigt pågående kamp?

Svaret på frågan skulle kunna bli kilometerlångt så det korta svaret blir inre frid.

Titta på ett nyfött barn, hur mycket problem utstrålar som egentligen? Inte mycket, eller hur?

Så vart någonstans under livet lastar vi på oss alla problem? Och varför väljer vi så envist att hålla fast vid en vuxen obalanserad sanning som bara ställer till mängder med problem i vårt liv?

Är det så att en del inte har förmågan att inte ta emot healing?

Det handlar snarare om viljan av att inte släppa taget om ett inlärt beteende. Hur tokigt det än kan låta så finns det faktiskt personer som har en sådan stark relation med vissa beteenden som de utvecklat att de svårligen vill skiljas ifrån dem.

Givetvis beror detta på okunskap men detta är någonting som jag observerat hos så många av de personer som kommer till mig för att få hjälp.

Under vår uppväxt så lär vi oss från vår omgivning. Mängder av den information som vi tar till oss är väldigt subjektiv och innehåller ofta andra personers begränsningar och rädslor när vi härmar ett beteenden och gör det till vår egen sanning.

För att besvara din fråga. Ibland väljer vi att behålla ett inlärt beteende framför balans i vårt liv. Om healingen sker på distans eller plats har ingen betydelse eftersom det inte existerar "avstånd" när healing äger rum.

Tack för ditt fina svar allhealing!

Ett mycket, mycket bra svar Allhealing!

#5 Tack snälla för det!

Tack alla för era svar…och till dig allhealing,mycket tänkvärt!

Varsågoda, och tack så väldigt mycket för era fina ord