Suck, undrar när jag så intensivt bad om att bli så här sjuk så hela mitt liv förföll… det är ingen rolig sak att tänka på

Nej Hoppfull, jag tror inte heller att du bett om att bli sjuk. Ibland förstår vi inte varför saker händer i våra liv?

Det vi kan göra är väl att försöka tänka de rätta tankarna och göra så gott vi kan för att känna frid inom oss,

Jag vet själv av egen erfarenhet att livet kan vara väl så tufft ibland men det brukar komma något gott ur det i slutänden om du förstår vad jag menar?

Massor med kramar till dig!

Tack snälla du!

Just nu har jag så oerhört svårt att se vad detta innebär som är gott för mig. Svårt för att känna frid.

Kanske (förhoppningsvis) är det en process som du skriver så att något gott kommer ur det sen… för som det är nu är det inte särskitl gott att leva i.

Tack för kramarna, de behövde jag idag! Kramar tillbaka till omtänksamma dig!

#3 Hänger du med på en promenad ut i solen om en stund? Jag måste slita mig från datorn en stund det är så fint ute

Här regnar det tyvärr men jag ska yoga lite istället

DEt är inte fel det heller, jag skall göra ett qi gongpass senare.

Ha det gott!

Tack gulliga du och detsamma

Visst är det så att vi har ansvar över våra handlingar.

Att leva i nuet inte i gårdagen för den kan vi inte göra om,utan ta lärdom av.att leva för morgondagen blir allt för nattsvart för mig.då ovissheten gör sig påmind.

Att leva just nu,för dagen är det bästa för mig.

Tack Indiania.

Jag tror att jag är ansvarig för allt som händer mig….

Hur konstigt det än låter så tror jag att jag har varit med och bestämt det som ska ske. Inte små, små saker utan de större… För att jag har det som jag ska lära i det här livet.

T.ex. att jag miste min son…Kan det vara för att jag (m.fl.) ska lära oss att sätta värde på…ta vara på, den stund vi har tillsammans här på jorden och inte bara skjuta upp möten, ta varandra för givet….?! Jaa, jag tror det.

Kan det vara för att jag ska uppskatta det jag har och att jag faktiskt ska glädja mig åt det som är friskt hos mig som jag fått diverse andra "krämpor"?!

Kan det vara för att jag ska uppskatta och ta tillvara på kärleken den dag jag möter den, som jag misslyckats i ett par relationer…?!

Osv, osv.

Ioch med att jag tänker så här, känns livet lite enklare…och jag vet att jag själv har förmåga att ändra mitt tänk och att livet kan kännas bättre då.

#8 Det är nog det bästa att leva på det sättet Loet  Att leva här och nu sedan brukar det fixa sig på det ena eller andra viset.

Tack för dina tänkvärda ord Loet!

#8 Du har ungefär samma tänk som jag har i #9

#9 Jag har också den tankegången Gunilla och ibland kan man undra hur många gånger det skall hända tråkiga saker och hur mycket påminnelser vi skall få innan vi vaknar upp och blir ödmjuka och tacksamma för det vi har.

#11 Det där att ändra sitt tänk är inte så lätt,man är fort tillbaka i sina gamla fotspår.hur än mycket man inte vill vara där,så är man där iaf.fast utgångspunkten startar därifrån.

#9 har också tänkt så,man kanske förväntar sig något större under.fast det kanske redan har skett utan att man är omedveten om det.

#14 Under sker egentligen varje dag…Vi skulle se det om vi bara öppnade våra ögon lite bättre!

#15 Håller med.

Tack för den Indiania. Jag är glad att jag kan styra mitt liv och ta hand om mig själv. Jag har kastat av mig min ryggsäck och det känns befriande.

Kram

Jag håller med om det där att ändra sitt tänk, det är verkligen inte lätt!

Det låter så lätt, när man läser t.ex. The Secret och Tankens Makt, men i verkligheten är det mycket svårare än man tror!

Speciellt när allt börjar rasa omkring en, samtidigt som man läst dessa böcker, då börjar åtminstone jag att tvivla på att det hjälper att tänka positiva tankar, eller det svåraste är egentligen att KÄNNA sig tacksam och att man mår bra, som det står i dessa böcker.

Men det är väl bara att kämpa på och försöka lära om sitt tänk och sen kanske man verkligen också känner denna tacksamhet för sånt som ännu inte har inträffat.

Kanske lite svamligt skrivet, men hoppas nån förstår vad jag menar.

Tack Indiania!

Och för alla er  andras tänkvärda inlägg….

#18 Det är inte lätt att " tänka rätt " när allt rasar runt omkring dig som du  skriver Mysan.

Men när du kommit ur det värsta av kaoset, det är nog först då du kan anamma tanken, du är ju inte mer än människa…Tror nog att vi är många som trillar dit med jämna mellanrum men då gäller det att ta tag i sig själv igen.

Mår du bra är det ju lättare att känna tacksamhet, samtidigt som om du kan känna tacksamhet så tror jag du mår bättre också. Det går in i varann helt enkelt.

Jag tycker inte du har skrivit svamligt på något vis.

Du kanske tycker jag gjort det i stället.

Tack för ditt inlägg och se tiden an!

jag är tacksam över att få läsa era funderingar om den här lagen.

kram till er alla

Tack Indiania! (#20) Nej jag förstår precis vad du menar.

Skapa sin verklighet. Skulle jag ha skapat verkligheten?

Verkligheten kan man inte göra någonting åt väl? Den är som den är, väl? Det är väl andra som skapar verkligheten - politiker , bostadsföretagen, massmedia och alla andra. Jag bara väljer och vrakar bland det som andra skapar, ok?

Det är klart att man har sin längtan. Men den ligger mer oförlöst. Jag är bara rädd att pengarna ska ta slut eller att hyran ska höjas eller att få punktering på cykeln. Å så gör det det. Ofta.

Jag förväntar mig ingenting. Har slutat göra det, Det är onödigt att förvänta sig för mycket eller något alls. Bara solen går upp som vanligt är jag nöjd, ja att allt är som vanligt vore bra. Det förväntar jag mig. Det visualiserar jag vanligtvis.

Jag är nöjd med det liv jag har i den värld som de mäktiga skapat och skapar. Jag tar ansvar för min bit. Ni kan lita på mig - jag sopsorterar. Är noga med att ställa mig ordentligt i busskön, tar gärna med mig en begagnad plastpåse till Konsum. Betalar mina räkningar i god tid och skäms när det inte är möjligt. Bannar mig för att jag inte avsätter mer pengar till insamlingsorganisationer utan prioriterar wienerbröd. Vet att jag borde vara bättre.

Så vad tusan kan jag skapa med min verklighet - mer tristess? Mer meningslöst underhållningsvåld på teven? Eller måste jag inse att verkligheten är något jag skapat genom att vara flat och undergiven, passiv och tillbakadragen ? Verkligheten är som den är därför att den inte blev som den skulle.

Man kanske behöver bildterapi ?

#23 - Yepp, vi skapar vår bild av verkligheten (tycker i varje fall jag).

Om du skulle bli av med ditt jobb t.ex. - vad skapar du för bild av det? Ser du det som "världens straff" (trots att du kanske inte njöt av ditt jobb varje dag)? Eller ser du dina möjligheter att nu skaffa dig ett arbete som du verkligen njuter varenda dag av att få gå till…?

Det är det jag menar med att skapa min verklighet - hur jag uppfattar den!

\Rickard

Men egentligen så handlar det väl om hur vi ser på den verklighet vi lever i? Vår attityd till verkligheten… attityden skapar sedan vårt mående.

Verkligheten finns ju därute som den är, hur vi sedan väljer att vistas i den och bemöta den är en annan sak. Men det är förstås min syn på det hela.

Vad skapar verkligheten?

Jag måste erkänna sanningen alltså. En lag är en lag. Andlig lag är av himmelen, gudomlig himmel dvs himmelsk ordning. Det går inte att undfly, komma undan ordningen.

Min verklighet skapas av:

Visualiseringar.

Affirmationer.

Böner.

Relationer.

Inre och yttre Längtan.

Önskningar.

Pos och Neg Förväntningar.

Skräck och Fasa.

Håller med om att verkligheten är då den uppnådda attityden gentemot omvärlden. Den omvärld som resten av mänskligheten utgör.

Vad som är viktigast av dessa punkter varierar för olika personer - en del har kraftiga bönesvar, en del är duktiga visualiserare. En del har starka skräckupplevelser och en del förväntar sig bara att bli utskällda.

Lagen är tydligen ändå att verkligheten måste manifestera sig utefter hur vi lever enligt dessa variabler. Det blir ju rent vetenskapligt så att det skulle kunna mätas och vägas vetenskapligt hur var och en av oss skapar vår verklighet - och hur vi skulle kunna förändra det.

Frågan är om vetenskapen skulle kunna erkänna att den sysslar med andliga lagar?

Tack Indiania!

Så tänkvärt och så sant. Det vi fokuserar på blir vår verkligehet

Jag gör ett inlägg till i detta spörsmål. En aspekt av verklighets-skapandet som är kanske det viktigaste av allt. Det som föregår våra attityder och mer är bestämt av vår astrala personlighet - nämligen hur vi hanterar Tid och Språk och Pengar.

Hur vi hanterar detta formar våra attityder som sedan skapar vår verklighet som vi lever den.

#28 - Jag vet inte riktigt vad du menar med att dessa tre ting är del av min astrala personlighet, men jag ska beskriva hur jag ser på dem.

Dessa tre är bara delar av min verklighet - och de är alla yttre faktorer som inte berättar om vem jag är. Däremot så finns det en inre aspekt av personligheten som rör dessa tre - och det är hur jag förhåller mig till dem.

Tiden existerar egentligen inte - det är människan som mäter den (för det mesta linjärt - dvs. att allt sker efter varandra). Men eftersom människan har skapat tiden och gjort den till en viktig del av vårt (västerländska) samhälle så behöver jag förhålla mig till den på något vis, om jag ska agera tillsammans med andra. Så mitt förhållningssätt till tiden berättar om min verklighet.

Språket är det samma sak med. Om jag vill förhålla mig till andra människor så behöver jag ett språk (eller flera) för att göra det på ett begripligt sätt. Så mitt förhållningssätt till språk generellt (t.ex. om jag koncentrerar mig på bara ett språk eller flera) berättar om min verklighet.

Till sist kommer pengarna. Min attityd till pengarna påverkar hur min ekonomi ser ut - inte om jag har bra betalt eller ej på mitt arbete. Mina föräldrar var båda heltidsanställda och när jag och brorsan var barn så hade vi konstant slut på pengarna dagarna innan löningen. Det berodde på mina föräldrars attityd till pengarna, inte på inkomsterna!

Så hur jag än vänder och vrider på det hela så blir det fortfarande så att jag påverkar hur min verklighet ser ut genom min attityd till det vi kan kalla "verkligheten". Så är det i min värld i varje fall…

\Rickard

Vad kommer först - hönan eller ägget ?

Är det våra inre faktorer som skapar hur vi hanterar tid, språk, pengar eller är det hur vi hanterar pengar,tid,språk som bestämmer våra inre faktorer som då skapar verkligheten ?

"hur jag än vrider och vänder på det hela så blir det fortfarande så att jag påverkar hur min verklighet ser ut genom min attityd till det vi kan kalla "verkligheten" "

Men om de nu är så att det som en lag är så att våra förhoppningar,förväntningar,böner,drömmar,längtan SKAPAR vår verklighet - hur kan vi då ha en attityd som påverkar den ?

Det enda svaret skulle då vara att det är våra kollektiva förhoppningar,förväntningar,drömmar och böner som Skapar vår Kollektiva Framtid vilken vi kan ha en personlig relation och attityd till.

#30 - I min värld så kommer de inre egenskaperna först - dvs. genom den miljö jag lever i och med de karaktärsegenskaper jag föds med så påverkar jag det som så småningom får ett värde: språket, tiden och pengarna.

Ursäkta mig - men i min värld (återigen) så är mina förhoppningar, förväntningar, böner, drömmar, längtan redan attityder. T.ex. mina drömmar är en del av min attityd till livet - utan drömmar så har jag en drömlös attityd.

Samtidigt kan jag ändra min attityd - från att vara pessimistisk till att världsekonomin kommer att bli bättre i år, till att bli optimistisk när det gäller både den och min egen :-)

Samtidigt vill jag inte säga att du har fel i din attityd till denna frågeställning! Jag presenterar bara min egen syn på detta ämne och jag har inget behov av att övertyga någon annan om att min attityd är den rätta! Det är bara så här jag själv tycker att det funkar bra att leva för mig - jag får så mycket positivt tillbaka av att ha denna attityd.

\Rickard