På kvällen på valborgsmässoafton hälsar vi våren välkommen genom att samlas kring valborgsmässobålen och sjunga vårvisor. Tal hålls till våren och skålar utbringas.

Valborg, Helgonet Valborg, som har namnsdag den 1 maj, har gett namn åt denna afton. Hon var en anglosaxisk furstedotter som missionerade i Tyskland på 700-talet där hon så småningom blev abbedissa.

 Valborgsmässoeldar Sederna kring Valborg är dels inhemska, dels av tyskt ursprung. Valborgsmässoeldarna tändes ursprungligen för att jaga bort både rovdjur och övernaturliga varelser innan djuren den 1 maj släpptes ut på bete för första gången under våren. Omkring eldarna fördes oväsen - man sköt, slog på trummor, skramlade med grytlock och skrek.

I Tyskland trodde man att häxorna hade häxsabbat på valborgsmässoafton och därför tände man bål i det fria för att hålla dem på avstånd. Valborgsmässoeldarna koncen- trerades till Uppland och angränsande landskap dit de troligtvis införts av tyskar. Först på 1800-talet spred sig seden över landet. I västsverige är i stället påskeldar alltjämt vanliga.

Sjunga maj
Sista april var det i sydsverige sed bland ungdomen att bära maj i by eller sjunga maj. Ett följe drog från gård till gård och sjöng en majvisa och satte en grönsk-
ande kvist, maj, i takfoten på stugan. Som tack för upp-
trädandet skulle majsångarna ha matvaror till ett gille.

Idag är det universitetsstäderna som bjuder på det intensivaste val-
borgsfirandet. I Uppsala och Lund har studenterna sedan lång tid tillbaka firat vårens ankomst med såväl sillfrukost med nubbe som körsång och mösspåtagning.

Tradition som lever kvar
I Dala-Floda har man fortfarande en tradition med valborrar. Valborrar är utklädda personer som helst ska vara "fulare än trollen" och föra oväsen vid eldarna. Traditionen lever kvar från en tid då man trodde på häxor och troll som skulle skrämmas bort inför våren och sommaren.

Källa: Nordiska museet