
Att lämna blod?
Är lite nyfiken kring era tankar på detta. Jag har lämnat blod i ungefär sex/sju år (från att jag var typ 20), men sedan kände jag bara att jag inte ville lämna mer. Konstigt - för jag ser egentligen bara vinster med det, dels blir min kropp van att förlora blod och klarar en blodförlust vid t ex olycka bättre, dels gör man en god gärning gentemot någon som behöver och som en bonus får man sitt Hb kollat med jämna mellanrum. Ändå fick jag en tydlig känsla av att jag inte ville längre, så jag slutade.
Undrar nu lite nyfiket hur ni tänker ang att lämna blod?
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.

Jag har försökt lämna två gånger, första gången hade jag för dåliga järnvärden och andra gången var det både järn och hemoglobin. Hon sa att jag behövde mitt blod så väl själv så det blev inget av denna gången heller
. Har bara hört hälsovinster och många på jobbet lämnar så jag hade verkligen velat göra en god gärning. Dessutom är det ju en gratis hälsoundersökning
.
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus
Snöflingan, de här är en knivig fråga tycker jag, och intressant att du tar upp den.
Min spontana känsla när jag läser det du skriver är att du självklart ska avstå just nu när du fått denna motvilja. Den är ju ett tecken på att du lyssnar på något som kommit fram i dig.
Sen kan du ju välja att stanna vid det och det kan vara helt okej. Du kanske också kommer att få fler insikter som har med din motvilja att göra - bakomliggande orsak, nyvunnen insikt osv…
Jag är blodgivare sedan många år och är nöjd med det, av samma anledningar som både du och Elpida nämner. Har också tänkt på gamla tiders åderlåtning, och kännt det som att det är nyttigt för min kropp att byta ut blodet lite mera "drastiskt" ibland.
Det som kanske påminner om din känsla är det här med organdonationer… jag var som ung mycket villig att dela med mig av mina organ, men numera kan jag själv inte tänka mig att ta emot ett organ från någon annan. Jag tror att jag i så fall skulle få till mig för mycket av den unika människan…
När det gäller mina barn känns det däremot helt okej och självklart, för vi har ändå så mycket som är lika.

Oj, det glömde jag skriva. Snöflinga, om du känner så starkt att du vill sluta tycker jag du ska lyssna på det. Det finns kanske som frodig säger, bakomliggande orsaker som du inte ser klart just nu. Om du skulle ändra dig är det ju bara att ta upp det igen…
Kram på dig!
"Du har alltid två val"
Medarbetare på Spiritualism iFokus

Ja, det där med organdonation känner jag samma för, både blod och organ känns bra för mig att kunna lämna till andra (även om jag inte vill lämna just blod mera) men jag skulle INTE vilja ta emot någon annans blod eller organ - men förmodligen ändrar man sig den dagen man inte längre har något val :)
Jag var med mitt inlägg också lite nyfiken om någon här hade något negativt om säga om t ex kroppens balans/aura/chakran och blodgivning :)
När jag var piercad t ex, fick jag höra att det inte alls var bra för auran och att energin läckte ut genom piercingarna. Dock har jag aldrig känt någon skillnad mellan piercad och opiercad :D
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Du får förhoppningsvis svar från någon som har synpunkter och kunskaper om blodgivningens eventuella förändringar på balans/aura/chakran.
Under tiden - skulle du kanske kunna sätta dig i meditation och be att få veta hur du påverkas av blodgivningen - be dig själv om svaren. För nånting inom dig vet ju tydligen något som du blivit uppmärksammad på…