Hej snöflinga.

Många frågor och jag tror att du får dom bästa svaren om du frågar dig själv och….om det känns rätt för dig litar på att det är sant, för dig i alla fall

Så gör jag och det fungerar så bra att jag frågar ingen längre

Jag ska iaf berätta hur jag upplever det. När jag själv fick healing var det en upplevelse jag aldrig nånsin haft vare sig före eller efteråt.

När jag själv ger healing känner jag på sin höjd svaga skillnader i temperatur, inget annat i händerna. Oftast känner inte ett smack i händerna men jag ser och hör ju att nåt pågår som jag är tacksam att få vara en del av

Däremot får jag en form av "vetskap" eller förnimmelse om var jag ska vara hela tiden och ju mer jag kan släppa taget och vara närvarande ju tydligare uppfattar jag dessa förnimmelser eller vad jag ska kalla det för.

Börja träna hästen du fast du kan även träna healing utan att gå på kurs för du kan redan heala. Du kan få en kurs nu:

1. Var snöflinga till 100%! Då finns ingen plats för någon "teknik" annan än den som känns bäst för dig. Gör som det känns bäst för dig vare sig du lägger händerna på eller står 5 meter från, spelar ingen roll bara det känns rätt för dig.

Det finns heller inte plats för en massa prylar som stenar, Kristaller eller nåt särskilt vatten om Du är där till 100%

2. Intension. För att alla ska få bästa utbyte av healingen tror jag att om avsikten är att vara en ren kanal för den helande energin och att personen som tar emot får vad som är bäst för dom just nu för deras högsta bästa är allt möjligt.

3. Närvaro. Fast inte för att styra något utan tvärtom. Ju intensivare vi kan vara närvarande desto lättare är det att inte få en massa förväntningar och förhoppningar om något särskilt och samtidigt blir vi mer delaktiga i vad som faktiskt händer på bänken

Sagt av mig som faktiskt gick en kurs hahaha

Nu lärde jag mig inte healing på kursen utan fick med mig något mycket mer värdefullt för mig

En sak till…allt detta jag sagt är såklart MIN sanning så ta till dig bara vad som känns bra för dig.

Lycka till, kram

Björn

Hej Snöflinga!

I början när jag hade lärt mig healing kände jag lite grann i händerna när jag gav - ungefär som när man fryser om händerna och det börjar värka. Men det försvann ganska fort. Idag känner jag just ingenting alls när jag ger healing - men så har jag tillit till att det fungerar och då behöver jag inte känna någonting heller :-)

När jag tar emot healing brukar det som regel kännas avslappnande och skönt. Ofta är det varmt eller kallt också. Men det är ingen märkvärdig känsla, utan kan likställas med att jag ligger och mediterar - en skön känsla helt enkelt :-)

Känslan av lugn och harmoni försvinner så fort jag "stressar iväg" - så den försvinner ganska omgående efter healingbehandlingen. Däremot fortsätter healingen att arbeta med mig och det kan hålla på hur länge som helst (månader!).

Så jag säger som Björn - börja använda healingen som du redan kan när du känner inspiration till det! Ha tillit till att det fungerar och att även du kan!

Som med allt annat här i livet - det vi fokuserar på är det som tar mest plats. Därför, fokuserar du på att du inte kan så kommer du alltid att tvivla (vare sig du går kurs eller inte) men om du är helt övertygad om att du redan kan så är det det som gäller!

Kom till träffen hemma hos Tunridan 24 april och visa att du kan healing!

Kram Rickard

Tack för era härliga inlägg! Jag SKA våga tro på att jag kan  Och som sagt, jag ser ju på hästarna att det nog är något som händer, för de står hela tiden med öronen framåt just när jag inbillar mig att jag ger dem healing. Och ridhästen flyttade ju till och med runt själv så att jag hamnade på rätt ställen - det borde också betyda något.

Skönt i alla fall att läsa att ni inte känner något direkt i händerna, det är det jag har hängt upp mig på - trodde det skulle kännas en jättestark energi från händerna som inte gick att ta miste på.

Tack igen för era fina svar!

Ja ibland känner jag mycket och ibland inget men det har inte varit någon skillnad på healingen vad det verkar. Ibland känns det i händerna men för det mesta i huvudet då jag öppnar upp mig. Även jag vacklar ibland men det handlar ju om min självkänsla och det här duktighetssyndromet och egot som vill "vara någon". Men jag är ju någon redan, jag är ju unik, så egot kan dra åt pipsvängen numer.