
Dagens visdomsord
Ur boken Zander och tiden:
"Länge drevs jag av tanken att jag kunde dö vilken minut som helst. Alltså gällde det att leva som om varje dag var den sista. Men jag kan se nu, att det inte var kärleken till livet som drev mig, det var rädslan för döden."
Det där träffade mig rakt i hjärtat - för det är precis så jag tänkt, och jag tror många andra med mig. Man försöker hinna med så mycket som möjligt innan döden kommer, istället för att njuta av livet
Vi måste börja leva för kärleken till livet, inte av rädslan för döden!
Det gäller att ha mod att vara den man är,
och inte tappa modet för att man är den man är.
Ja så är det nog för många. Jag har inte den stressen och jag är inte rädd för att dö eller för den skull, ha dödslängtan. Lite svårt att förklara men jag är nog tvärtom.
Tack för tänkvärda ord
Jag känner ingen rädsla för doden och jag tror livet fortsätter på andra sidan. Den tron kan ingen ta ifrån mig.
Däremot vill jag känna att jag " lever " mitt liv varje dag.Livet är för kort att ursäkta uttrycket " slarva " bort. Så jag kan säga att jag lever för kärleken både till människor, djur och natur.
Tack för du delar med dig av dina tankar!
Kram Indiania
" Var nära naturen - var när dig själv "
Så många kloka ord. Och så mycket att efterleva. Tänk va livet är härligt.
Kram
Försöker att njuta av varje dag, för livet kan förändras så fort 
Tror som Indiania att livet fortsätter på ett annat sätt efter vår jordevandring 
/kram Spanaren

#0 Kloka ord! Och jag tror att många lever sina liv springande i alldeles för hög fart.
Själv är jag nog någonstans mitt emellan. Jag skulle ljuga om jag påstod att jag njöt av varje dag och försökte få ut det mesta av den. Det kan till och med ge mig lätt ångest och stress att det är så viktigt för oss att alltid göra det mesta av varje dag. Jag har fullt upp med att klara de vardagliga och basala sakerna varje dag, så full njutning… nej, det hör nog till de lite mer ovanliga dagarna för min del.
Däremot kan jag njuta av små sekunder i vardagen, som en kopp uppvärmt kaffe… en ostörd stund i en solstol, en riktigt god lunch… men snabbt är jag tillbaka i alla saker jag vill hinna med som tvätt och plock för att underlätta nästa dags vedermödor.
Jag är kanske en ovanligt trist människa, men så här tycker jag att livet är och jag känner mig ändå ganska lycklig faktiskt. 
Behöver du en medmänniska att prata med? Känner du dig ensam?
Titta in här medmanniska.net och se om det är något för dig.