Har precis kikat färdigt på dagens Det Okända på TV4 Play - tur att det finns!

Är så grymt imponerad av Terry Evans, han är ju jättejätteduktig! Har inte sett så mycket av Det Okända förut, då sambon totalvägrar (därav min tacksamhet till TV4 Play), men någon gång förut har jag sett honom och även då förundrats över hur duktig han är  Undrar dock om det inte är lite jobbigt att vara så mottaglig, det kräver ju att man verkligen är i balans med sig själv och förmodligen också att man kan stänga av ibland? Kan man det?

Blir också så tagen av de hemskheter som förekommit, det gör mig så sorgsen och ledsen och ger en känsla av vanmakt. Blir extra ledsen, då jag vet att sånt här pågår fortfarande, även i dagens samhälle, det gör precis lika ont som det som hände då, vetskapen om att det fortfarande händer om än på andra sätt.

Sådan är jag, det som fick mig att må så extremt dåligt att se "Luftslottet som sprängdes" är inte filmen i sig, för jag vet att den är påhittad och den slutar ju dessutom lyckligt - det som sliter i mitt hjärta är det faktum att sånt händer hela tiden

Usch nä, nu ska jag fokusera på något positivt istället, måste bara komma på vad… Jo, nu vet jag - det positiva är ju hur familjen kämpat för att få det här slottet underbart vackert och i jättefint skick! Med tanke på hur nedgånget det varit, måste det ha varit ett enormt arbete och att döma av programmet är det ju underbart vackert numera!

God natt allihop, hoppas ni får sova sött och vakna utvilade med lycka i bröstet!