Att se livet på detta sätt kräver ett stort mod, tro och hopp.

Vi har sett tidigare händelser som på liknande sätt berört oss alla och som förändrat vår respekt och kärlek, ta till ex. Andra världskriget, Tsunamin.

Jo, jag funderade faktiskt på om detta hade någon större innebörd. Ett av världens fattigaste länder som blivit snuvade på regeringar, ett folk som kämpat i flera hundra år. Det första folket som frigjorde sig från slaveriet men sedan inte kunna leva i den demokrati som de har velat ha utan stormakter hela tiden varit med och dragit i trådarna, bla a Frankrike och USA. Diktatorer har tagit makten, som Papa Doc och Baby Doc, men som sedan störtades.

Nu har stora delar av bebyggelsen blivit jämnat med marken, bokstavligen utraderat. Det finns ingen regering eftersom den senaste presidenten drevs på landsflykt för några år sedan.

Men………….som alltid när det händer så här stora katastrofer så blir man omskakad inombords och lider med dem som har drabbats. Men vi ska kanske försöka förstå att för att kunna bygga något nytt som måste det gamla rivas. Vi människor och andra levande varelser bebor bara i våra kroppar, så egentligen överlever vi oavsett vad som händer.

Men att se alla dessa barn som bokstavligt talat lemlästas och som måste gå igenom alla dessa fruktansvärda ingrepp av kirurger och läkare utan bedövning………………….

Sen frågar man sig, måste det till så här stora uppoffringar och så stort lidande för att våra hjärtan ska öppna sig?

Ja, det är många frågor man får som inte är lätta att svara på.

Jag kan endast säga att allt hade varit bättre om alla ledande och styrande i världen styrde med sunt förnuft för alla och att ingen styrde för att tjäna på det själv eller för att hålla oss maktlösa mot allt som sker i världen.

Kanske byggen då inte skulle tillåtas på vissa ställen där risker fanns etc. etc. Alla skulle tänka på alla och hjälpas åt för det bästa.