#0

Steg ett är att vara medveten om att man önskar en förändring.

Fokusera på dig själv. Du är du och du är din energi. Andras energier är deras, lägg inte ditt fokus och din energi utanför dig själv då tappar du ditt eget fokus och då ger du bort din energi.

Fokusera, det är svårt och det är mycket känslor inblandade i detta och man vill så gärna hjälpa andra…men….om du verkligen menar det du skriver, fokus på dig själv och ingen annan.

Om du gör detta så behöver du inte skydda dig eftersom du lägger all kraft på dig själv. Din kraft kommer inte att rymma någonstans om du inte själv tappar fokuset och istället återgår till att hjälpa andra. Det är så enkelt att tappa fokuset, speciellt för dig. Jag tjatar verkligen om det här men precis som du själv skriver "Glömmer så lätt att ta hand om mig själv." Sluta upp med att göra det valet, välj istället att fokusera på dig själv.

Det finns ingenting att finna utanför dig själv, du har redan all kunskap som du behöver i ditt eget hjärta.

Men fokus ett för dig, fokusera på dig själv. Det är en tuff nog inledning för dig att börja med.

Lycka till nu med resan.

Hej!

Absolut fokus på dig själv… men du kan också välja att bara acceptera andra för vad dom är, ju mer du släpper taget om själva kampen att " stå emot" desto fortare kommer du vidare….

Till slut infinner sig känslan av att ingen kan nå dig med negativ energi, för att du inte är mottaglig…

Lycka till

Hej!

Tack så mycket för era svar! Väldigt fina svar. Jag ska begrunda och ta in.

Periodvis har jag varit så enormt stark i mina egna energier, med stark kommunikation med mitt högre jag, och med drömmar jag vet jag kan förverkliga.

Jag kräver så mycket egentid och lugn för att realisera allt det goda jag har. Och jag har mycket gott att ge!

Men jag vill ge fritt från mitt hjärta och i min takt.

Jag har haft rollen i min familj att bära upp en känslomässig styrka och andlig närvaro. Och jag orkar inte längre med det längre.

Jag lägger lätt mina energier utanför mig själv. Skakas ibland i mitt inre av den disharmoni andra känner. Det går rätt in i mig! Människor med hjärna med disharmoniskt hjärta känner jag av så starkt.

Det är som om jag borde be om ursäkt för min egen harmoni och ett öppet hjärta.

Vad gör man när samtalen handlar om kritik som återkommer mot sin egen person. Och som är ogrundad, ska man vara som en gås?

Eller ska man sätta gränser?

Tack för era svar än en gång!

Nej, du skall inte be om ursäkt för din harmoni! Verkligen inte! Jag tror att man mår som man förtjänar och om man mår bra och är i balans och harmoni så är det ju helt underbart! Njut av det, känn inte skuld i hur andra mår. De är ansvariga för dem själva, det kan du inte axla.
Visst man kan få andra att må bra/bättre men om man inte vill eller orkar så ska man inte göra något, och det utan att känna samvetskval. Det är så svårt, speciellt om det är människor man älskar. Självklart så vill man läka andra och göra sitt yttersta. Men inte till priset av sig själv och sin hälsa/harmoni.
För vem tar hand om dig?
Bara du själv är ansvarig, och det är ens skyldighet (enl. mig) att må så bra man kan och sedan riktar man blicken utåt mot världen.
Man måste älska sig själv först innan man kan verkligen älska andra. Du måste vara i harmoni och balans för att kunna ge andra den upplevelsen eller känslan. Allt börjar med en själv.
Vissa tycker här att man är ego men nej. Gör man det med ödmjukhet - mot sig själv och mot andra - hur kan det då bli fel?

Våga sätta gränser! Och kritiken, går det att prata med kritikern? Att vara som en gås, ja det önskar jag ofta att jag var, men tyvärr så är det så svårt. Men tankesättet är att om kritiken är ogrundad så ja, den åsikten får kritikern ha och att acceptera det. alla skapar vi ju vår verklighet och kritikern får ha sin, kanske inte så ljus och positiv verklighet men han/hon har valt att spaka det så.

Lycka till!
PS. skriv gärna lite om dig själv på din sida :))