jag står bakom mina medarbetares agerande. Men det är ju bra om ni kan fortsätta diskutera i den här tråden du och allhealing och andra som vill vara med och dryfta det ämnet.

Den här tråden låses bara om ni är elaka mot varandra

#0

Eftersom vi har lite svårt att förstå varandras perspektiv på hur verkligheten fungerar så ska jag nu vara extremt tydligt i hur jag tänker.

Då tar vi det från ruta ett igen.

Din fråga på mitt inledande påstående i förra tråden löd såhär:
Varför måste man vara rädd bara för att man skyddar sig?
Bara för att man tar på sig säkerhetsbältet när man kör bil eller tar hjälm på sig när man kör motorcykel innebär det ju inte att man är rädd att det ska hända en olycka. Kör du med eller utan säkerhetsbälte när du kör bil?

Mitt svar var:
Eftersom healingen kommer från helheten.
Om man utför healing med rädslan som ingrediens så blir det en blandning av healing och rädsla.

Mitt förtydligande av detta blir då:

1. Antingen utför man healing utan rädsla.

2. Eller så skyddar man sig och det gör man givetvis eftersom skydd betyder att det finns någonting som man behöver skydda sig mot.

När det är någonting som man behöver skydda sig mot så behöver detta någonting vara av mindre värde än det som man skyddar som då blir av mera värde.

Detta innebär att man delar upp världen i saker som betyder mer och saker som har mindre värde.

Detta är vad rädsla är. Det är separationen från helheten.

#0 Du får tycka vad du vill om mitt agerande. Jag gjorde det jag tycker va rätt just då.

Dina kommentarer om mitt agerande är just det barnsligt. Man kan diskutera på ett vettigt sätt utan o hacka på varandra som ni gör, men varsågoda i den här tråden om ni tycker det är så moget. Men den låses igen om ni fortsätter som i förra och det står jag för.

Dessutom är inte alla inläggen borta. De finns att läsa igen. Och för det behöver du inte grina illa som du gör. Tror du att folk bemöter dig mer positivt och ödmjukt med den tonen du förmedlar. För det känner jag av iaf.

#2

Du har ett par tankefel i ditt resonemang:

1. Du antar att bara för att man skyddar sig mot någonting, att man är rädd för det som man skyddar sig mot. Nog finns det saker som man bör skydda sig mot, men allt måste man inte vara rädd för. Tar du på dig ett förkläde som skydd när du lagar mat eller målar behöver du ju heller inte vara rädd för maten eller färgen, men du tar på dig förklädet för att inte skita ner kläderna för att det är jobbigt att rengöra kläderna efteråt. Precis så är det om du får ett astralväsen på dig eller tar upp negativ energi. Du måste rensa ut skiten ur ditt energisystem efter arbetet och det är onödigt jobb och onödig tid, när det finns möjligheten att inte få skiten på sig. Men det är klart, att om du inte äger en tvättmaskin eller om du inte har möjligheten att få bort astralväsen eller negativa energier, ser du det kanske med andra ögon. Men man kan inte dra alla över samma kam.

2. Ditt andra tankefel är, om jag förstår dig rätt, att du anser att separation är resultatet av rädsla, men egentligen är det tvärtom. Det är rädslan som är ett av resultaten av separationen, men inte bara rädsla är ett resultat av separationen, utan allt som är dualistiskt, alltså även de positiva kvaliteterna som t.ex. mod, trygghet eller glädje kan du bara uppleva i separationen.

3. Ditt tredje tankefel tycks vara att du inte accepterar att förståndet inte kan göra något annat än att separera och bedöma det som separeras (t.ex. i någonting som är mer eller mindre värd) och du verkar tro att du inte gör det. Men titta på dig själv, du klassar ju också separationen som något som har mindre värde än helheten och du klassar rädslan som någonting med mindre värde. Ibland kan rädsla vara värdefull, beroende på vart den uppträder. Men tar vi exemplet med maten, för att jämföra: Mat har ett högre värde om den befinner sig på tallriken än om den befinner sig som klick på dina kläder.  Det är helt ok att tänka så, för fast den fysiska rationala värden är en inbillning, upplever vi den som realitet och vi behöver ett separerande förstånd för att klara av den fysiska existensen. I den fysiska existensen är nerskitade kläder störande, liksom det finns energier som kan vara störande.

4. Inte ens om det skulle finnas farliga och dödliga saker som man skyddar sig mot, betyder det inte att alla som skyddar sig är rädda för det. Om du har kommit så långt i din andliga utveckling, att du accepterar vad som än händer (t.ex. accepterar att du egentligen kan dö när som helst) och har fått ett gudomligt urförtroende, är du inte rädd för döden längre och heller inte för allt farligt som kan döda dig. Du accepterar det helt enkelt. Men ändå kommer du inte att kasta bort livet och inte ta onödiga risker, utan du skyddar dig för att det är ditt ansvar för dig själv och för de människor som behöver dig. Det kallas omsorg. Det kommer du att förstå så snart du själv är där, men tills dess kan du bara bedömma utifrån dig själv och där är det rädslan som du har i fokus. Därför anser jag att du bara projicerar din egen rädsla på andra.

#4

Ett tankefel kan endast uppstå om man tror att verkligheten är separerad från helheten.

Det existerar inget rätt eller fel i den förenade världen.

Däremot så existerar det ett oändligt antal perspektiv att observera verkligheten på.

O du inte ens är intresserad av att förstå en så fundamental sak som att det kan existera flera olika perspektiv på verkligheten så är det ingen debatt som vi för. Då är det endast en makt demonstration av vem som har mest rätt som de försöker genomföra. Dvs en 100% observation ifrån ett separerat tillstånd. Jag har inget behov att ta fram mitt sandpapper och gnugga det mot ditt för att skapa en konflikt.

Eftersom du inte ens lyssnar på mitt påstående som jag gör i inlägg #2 utan istället väljer att direkt påstå att det jag gör är fel så begår du själv exakt det tankefel som du beskriver. Du observerar verkligheten enbart från ditt eget perspektiv och har föga förståelse för att det skulle kunna existera andra sätt att observera hur verkligheten fungerar.

Jag ställer då åter igen frågan till dig på ett än mer tydligt sätt.

Eftersom healingen kommer från helheten.
Om man utför healing med rädslan som ingrediens så blir det en blandning av healing och rädsla.

Vad är det som är oklart för dig i detta så grundläggande påstående?

#5 Får jag fråga dig om du vet vilka som använder sig av rädsla när de ger healing? Du verkar kunna väldigt mkt, så det är därför jag undrar vart det kommer ifrån ditt påstående att vissa healar med rädsla.

#6

Så fort man skyddar sig emot någonting så talar man om för universum att man är i avsaknad av någonting. Eftersom universum arbetar likt en magnet med två poler så kommer önskan att uppfyllas. Dvs att det man beställt nämligen avsaknad av någonting kommer att levereras.

Eftersom väldigt mycket av vår värld består av en blandning av dessa energier så kommer det att i praktiken alltid att existera såväl rädsla som kärlek i det man gör. När man väl inser att det fungerar såhär så blir det möjligt att göra någonting åt det. Det man kan göra om man då önskar släppa lite gamla rädslor och istället ersätta det med lite mer kärlek är att byta ut gamla tankemönster.

Man tar ett tankemönster som inte längre gagnar den man är och ersätter den med en lite mer kärleksfull tanke. Det finns ingen anledning att göra det svårare än så. Inom en inte allt för lång framtid så kommer omgivningen och speciellt barnen att vara de första som kommenterar denna förändring som man själv valt att göra. Genom att själv föra dagbok så blir det även lättare att själv följa sin egen utveckling från "ett genom tiden när allting började förändras perspektiv".

Om man då kallar de två polerna på magneten för kärlek respektive rädsla som finns det två tillstånd. 100% kärlek eller  X% kärlek samt X % rädsla eller 100% rädsla.

Ska man dra detta till sin yttersta gräns så levererar man antingen 100% kärlek eller så gör man det inte.

Det finns inget rätt eller fel i denna observation av hur det fungerar.

Det är dessutom nödvändigt att det fungerar på det här sättet för att vi över huvudtaget ska kunna komma till insikt att det faktiskt går att påverka sin egen verklighet och det mycket mer än många av oss tror.

#7 Ok. Jag själv tror inte att det ger så stor skillnad för att man väljer att skydda sig. Det är av ren omtanke till sig själv och den man ger healingen till. Inte för att man är rädd. Skulle mer vilja säga att det beror på att man inte vill ta in negativ energi utifrån.

Då det är många lärare och andra som använder sig av ett slags beskydd, så gör dem fel då menar du? Jag tror att när man ger healing, så ger man healing i syfte att förmedla en helande och kärleksfull energi. Då tror jag inte att man sitter o tänker att man är rädd osv.

Det är din sanning och då tycker jag att om du inte vet om de som är rädda när de ger healing, så behöver man inte påstå det heller tycker jag. Jag förstår din tankegång, men tänk om det är så att man inte gör det av rädsla? Skulle alla va rädda jämt, skulle väl ingen ens våga ge healing. Eller?

#8

Du skriver såhär:

Då det är många lärare och andra som använder sig av ett slags beskydd, så gör dem fel då menar du?

Mitt svar:

Det existerar inget rätt eller fel. Det existerar mängder med olika åsikter som kan gå isär mer eller mindre när man observerar världen från ett rätt/fel perspektiv.

---

När du tror att jag inte svarade på en fråga du ställde i inlägg #6 så valde jag att väva in svaret i förklaring i inlägg #7.

Orsaken till att jag vävde in svaret var att jag ansåg att det behövdes ett större svar än ja eller nej för att klargöra på ett mer exakt sätt vad jag menar med svaret. att det sedan blev alltför invävt ber jag om ursäkt för.

Men om det är ett sådant svar som du söker så är svaret ja, ja ser vilka personer som ger healing med rädsla. Men förstå då att mitt sätt inte är inte bättre än någon annans sätt. Mitt sätt är enbart ett annat sätt att observera verkligheten på.

 #5

Jag undrar ju hur du läser mina inlägg. Det är inte i den här punkten som jag inte håller med dig om; att om man utför healing med rädslan som ingrediens så blir det en blandning av healing och rädsla. Nu säger jag uttryckligen att jag håller med om det. Det som jag inte håller med om är slutsatsen som du drar att alla som skyddar sig, skyddar sig på grund av rädsla.  Jag har gett dig olika exempel på anledningar till varför folk skyddar sig utan att dom för det behöver vara rädda för det som dom skydar sig mot, men du har inte med ett enda ord svarat på mina argument. Jag undrar ju ur vilket perspektiv du betraktar det som jag skriver eftersom du ignonerar det helt och hållet. Därför ställer jag frågan som du ställde mig nu till dig. Vad är det som är så oklart i det som jag skriver?

Det här resonemanget är också helt fel: „Ett tankefel kan endast uppstå om man tror att verkligheten är separerad från helheten."

Förståndet fungerar som det fungerar, oavsett om det tror att verkligheten är separerad från helheten. Du har redan ett tankefel i den här meningen, för att det ju är helheten som är verkligheten och verkligheten kan inte vara separerad från sig själv. Frågan är snarare hur verklig är det som förståndet upplever som verklighet? Hur verklig är då rädslan som man upplever? Och om du skulle observera från helheten, hur kan du då se något som inte existerar i helheten ? Det spelar ingen roll från vilket perspektiv förståndet observerar. Förståndet kan bara observera ur separationen som det lever i. Men det är egentligen inte det som jag vill diskutera med dig om, utan det som jag skrev om i den övre delen av mitt inlägg. Jag skulle uppskatta att du läser vad jag skriver och svarar på det som jag har skrivit i stället för att svara på något som jag inte har skrivit och att klaga över att det skulle vara jag som inte lyssnar på dig, när det egentligen är tvärtom.

#10

Det jag försöker att få dig att förstå är att det finns flera olika perspektiv. När du då envisas med att enbart svara mig från ett perspektiv och inte ens försöker svara mig från det andra perspektivet så är det ingen diskussion. Då har du helt enkelt valt att din sanningen och ditt perspektiv är det enda som du önskar se. Då är det inte mycket mer jag har att tillägga. Det blir som att börja från ruta ett om och om igen.

Det är helt ok för mig att du gör det valet.

Men om det är valet du gör så är det ingen diskussion, då är det tillbaka till ruta ett igen och det gör att all diskusson inte ens kan starta att äga rum.

Om det är valet du gör så finns det ingen anledning att fortsätta börja på ruta igen och igen.

#9 Ok. Jag tror att jag hänger med på vad du menar.. Det är en sak om du känner av rädsla, men min tro är att alla behöver inte va rädda bara för att man väljer att skydda sig. Det är positivt tycker jag att föreställa sig ett ljus omkring sig eller hur man nu gör. Behöver inte va rädsla inblandat i det alltid.

#10

Så om jag förstår dig rätt nu, så är det dom olika perspektiven på saker och ting som vi ska diskutera och inte om dom olika sakerna och tingen i sig, dvs hur det egentligen ligger till? Det kvittas alltså för dig, vilken som är den egentliga orsaken till varför folk skyddar sig, utan det som är viktigt för dig är din åsikt om varför man skyddar sig? Jag konstanterar att du inte kan förklara varför alla som skyddar sig, skulle göra det pga rädsla. Om jag alltså skyddar mig för att inte behöva rensa ut skit ur energikroppen, men inte känner någon rädsla inom mig, så kan du se det ur ett perspektiv, där du ser rädsla. Men eftersom detta inte är min rädsla, kan du bara se det ur ett perspektiv där du ser din egen rädsla, eller ur ett perspektiv där du ser någonting som inte existerar (inbilla dig att jag är rädd). Mina argument har du ännu inte svarat på. Är det bara ditt perspektiv som är viktigt för dig? Jag trodde att ditt ego är i pension. För övrigt har jag mitt kvar och därför skulle jag gärna vilja få svar på mina argument :)

#13

Det är så att säga du som flyr från ruta ett och dyker rakt i en värld av separation.

När du gör det så upphör diskussionen och illusionen tar vid.

Jag har full förståelse för det här sättet att skydda sig eftersom det är det som jag arbetar med i mitt företag.

Det var du som var intresserad av att starta diskussionen.

Det är helt ok att du inte är intresserad av att lyssna på någonting annat än separationens sanning.

Lycka till nu med din sanning.

Jag lägger ingen värdering i ditt beslut hur mycket du än väljer att tro någonting annat.

Vill du inte så vill du inte ,det är så basic enkelt som det kan bli.

#14

"Det är så att säga du som flyr från ruta ett och dyker rakt i en värld av separation.

När du gör det så upphör diskussionen och illusionen tar vid."

Diskussioner kan endast vara rationala, dvs. existera i separationen, för att i helheten existerar inga ord, inga tankar, ingen kommunikation och ingenting som kan diskutera eller kommunicera. Vi båda befinner oss med alla våra tankar i separationen, för det är förståndet som ÄR separationen. Skillnaden är bara att jag är medveten om det, medan du inte tycks ha förståelse för vad separation och helhet är och inte bara försöker att begripa helheten med förståndet (med separationen), utan du t.o.m. tror på dina fantasier. I helheten skulle ingen diskussion vara möjlig för att i helheten existerar inte ens självsamtal.

"Jag har full förståelse för det här sättet att skydda sig eftersom det är det som jag arbetar med i mitt företag."

Aha…. som jag sa, är det din egen rädsla som du ser.

"Det var du som var intresserad av att starta diskussionen"

Du var intresserad att hävda att alla som skyddar sig, gör det pga rädsla. Jag har en annan åsikt och försöker att diskutera med dig, men det blir ingen diskussion så länge du ignorerar mina argument och enbart har fokus på dig själv.

"Det är helt ok att du inte är intresserad av att lyssna på någonting annat än separationens sanning."

Det är helt ok att du inte är intresserad av någon sanning alls.

"Lycka till nu med din sanning."

Det finns ingen "din" och "min" sanning, utan det existerar bara sanning och osanning och dessa existerar bara i separationen. I helheten finns varken sanning eller osanning.

"Jag lägger ingen värdering i ditt beslut hur mycket du än väljer att tro någonting annat."

Visst värderar du. Du pratar ju om ingenting annat än om dina fantasier.

"Vill du inte så vill du inte ,det är så basic enkelt som det kan bli."

Är det hit du flyr för att dra dig undan ur diskussionen när du inte har argument för det som du påstår?

#15

Har du inget intresse alls av att föra den dialog?

Jag uppfattar det som att du för en dialog som talar med sig själv.

#16 Om Shakti inte hade haft intresse alls av att föra en dialog med dig, så hade hon nog inte gjort det. Däremot ser jag det som att den dialog du menar och hon menar inte är på samma nivå. Ni förstår inte varandra verkar det som. Att ni bara orkar klaga så på varann gång på gång som ni gör.

Vad ger det er? Tycker ni att ni kommer någon vart med det? Jag hänger inte alls med på vad er diskussion ska leda till.

Jag tycker det är helt okey,vi andra behöver inte alls förstå…vad dom försöker förstå,det kan ju ta sin tid innan man förstår så att säga…och vi behöver alla försöka förstå det vill förstå… det kan ta sin tid med många inlägg såklart…det man vill  försöka förstå.Det är viktigt på för dom som söker kunskapen…för andra kan det tyckas obetydligt men inget är det…Discutioner kan ibland på mina…i början…

Lite som när man har ett förhållande,man försöker prata med varandra men ingen förstår vad den andra säger…helt normalt

#17

Det kallas för friktion.

Det är det som uppstår när det existerar stora avstånd i förståelse mellan personer.

Det krävs alltså att det existerar en ganska stor skillnad utefter linjalen som sträcker sig från rädsla till kärlek för att denna friktion ska kunna uppstå.

Om du tycker att det är jobbigt med denna friktion så är det av den enkla anledningen att det väcker till liv sådant inom din energi som reagerar på det som sker inom det här spannet. Du har helt enkelt bra utvecklade känselspröt.

Det är helt normalt och fungerar så för att man ska kunna ta sig igenom illusionen att det ens existerar rädsla och kärlek som två motpoler.

Självklart är allting i förening när man väl gått igenom illusionen men syftet med illusionen är att lära oss att se igenom den.

Däremot så existerar det energier inom illusionen som får oss att uppleva det obehag som denna illusion kan skapa. Det är när man blandar in egot och gör egot till en del av verkligheten samtidigt som man värdeladdar upplevelsen och lägger denna värdeladdning hos sitt ego som mindre krig kan bryta ut och skapa upplevelsen av friktion.

Det är alltså inte personen i sig som skapar denna dålig i magen känsla upplevelse utan istället den värdeladdning man gett till egot som man helt plötsligt istället identifierar sig med.

Ingen människa är sitt ego. Däremot kan upplevelsen av att vara ihopkopplad med sitt ego upplevas som att man är ett med sitt ego vilket givetvis inte är sant.

Egot kan bara överleva inom det illusoriska spannet av kärlek till rädsla av den enkla anledningen att egot behöver separation för att kunna ha någonting att åtminstone försöka gnugga sitt sandpapper emot.

Det är detta som skapar en sådan friktion i samtalet eftersom bägge personerna som åtminstone försöker föra en diskussion måste göra det på spelplanen i spannet mellan rädsla och kärlek.

Det är avidentifieringen från sitt ego som skapar denna turbulens och det är denna vibration som reagerar med andra läsares energier som hjälper dom att påminnas om sin egen energi att de identifierar sig med den här upplevelsen eftersom de reagerar på den.

Orsaken till att jag deltar i diskussionen är av den enkla anledningen att det påstås att det inte går att kommunicera mellan två olika verklighetsupplevelser. Nämligen mellan den gudomliga helhetens perspektiv och den separerade upplevelse som vi här har i spannet mellan rädsla och kärlek. Jag kommer inte att vika mig en tum ifrån den uppfattningen av den enkla anledningen att det finns ingen chans i världen att helheten skulle kunna vara separerad från sig själv hur mycket än någon påstår det för mig, det är en omöjlighet.

Detta är orsaken till varför jag gör detta. Jag tror på den djupaste sanningen och jag har förmågan att observera detta tillstånd från ett perspektiv bortanför separationen av kärlek och rädsla.

Det är helt ok att den jag samtalar med inte håller med mig men jag ser heller ingen anledning att vika mig från det perspektiv där jag så att säga observerar det som sker.

Självklart skapar den observation jag gör konflikt eftersom mitt påstående helt bryter mot de fysiska lagar inom vilket den jag åtminstone försöker diskutera med befinner sig. De fysiska lagar som den personen grundar sina slutsatser på kräver att det endast existerar ett universum och att detta universum slutar där tid och rum upphör.

Detta sätt att observera en sanning kräver att det finns en början och ett slut, någonting som dessutom endast kan vara sant om man begränsar sig till att tro att det endast är tid och rymd som är de enda byggstenarna som existerar för att bygga upp en verklighet kring.

Om detta nu vore sant så skulle all logik som existerar inom dessa ramar givetvis redan ha räknats ut av de ca 100 miljarder människor som redan befolkat den här planeten.

Eftersom vi inte ens har kunna hitta lösningen på så fundamentala sanningar som mat till alla, husrum till alla, fred till alla så är det inte utan att man börjar undra hur pass stor del av den större mer kompletta sanningen faktiskt ser ut.

Att en skapare som nu 85 % av jordens befolkning nu faktiskt tror på är inte heller det en speciellt låg siffra, den ligger långt utanför den felmarginal på 50 % för eller emot denna teori borde ge i en slumpmässig undersökning. Rent statiskt är det omöjligt att komma upp i en siffra på 85 %.

Frågan är alltså har då någon av oss mer rätt eller mer fel. Svaret är givetvis nej. Det existerar inget rätt eller fel i helhetens perspektiv. Däremot så existerar det friktion när man för diskussionen utanför helhetens perspektiv och på den "separerade" spelplanen där kärlek och rädsla är varandras motpoler. Detta är ingen separerad spelplan men vi har lite svårt att se genom dimröken.

Bara för att jag nu lyckats skaffa mig det perspektivet gör mig naturligtvis till en mindre behaglig upplevelse när jag gör dessa påpekanden för en person som fortsätter att föra diskussionen inom sin verklighetsuppfattning.

Det är som sagt ingen som har mer rätt men det är så här som friktion får oss att må när vi inte är medvetna om varför vi mår som vi gör eller varför vi försöker dra oss undan när det känns mindre bra.

#19 Intressant

#16

Jag är mycket förvånad att du frågar mig om jag inte har intresse att ha en diskussion med dig. Jag har citerat allt som du skrev och har svarat på det, men du ger mig inget svar på mina svar . I tidigare inlägg har jag skrivit varför jag anser att det är fel att anta att alla som skyddar sig gör det pga rädsla, men där har du heller inte svarat på mina argument. Jag har meddelat dig att jag önskar svar på mina argument (för annars blir det ingen diskussion av det), men det har du ignorerat. I  inlägg nr. 5  förklarar du någonting som  inte ens avviker från min åsikt, men som om det skulle avvika, i stället för att svara på poängen, där som min åsikt avviker från din. Det talade jag om för dig i inlägg nr. 10, men du ignorerade det som vanligt. Slutsats: antingen läser du inte mina inlägg för att det inte intresserar dig, eller du har problem att följa med i diskussionstråden. Du har ju ingen plikt att svara mig och diskutera med mig, men då ska du stå för att du inte vill ha en diskussion och inte vända på steken som om det vore jag som inte vill ha en diskussion.

 Sammanfattning:

1. Jag svarar på dina argument, men du svarar inte på mina.

2. Du följer inte med i diskussionstråden.

3. Ändå frågar du mig om jag inte är intresserad av en diskussion med dig.

Pga den här faktan, som man lätt kan observera om man läser tråden, är det konstigt att du frågar mig om jag inte vill ha en diskussion med dig. Vilken slutsats ska man dra av det här. Projektion på mig igen? Kan du ge mig ett logiskt svar?

Min argumentation rör sig om den objektiva sanningen, medan du endast pratar om dina subjektiva perspektiv av sanningen. Men i dina subjektiva perspektiv visar du mig att du inte har förstått vad den gudomliga helheten är och vad separation är. Det har jag redan talat om för dig tidigare, men i ditt inlägg till Soffe visar du mig att du fortfarande inte förstår. Jag citerar dig: "Nämligen mellan den gudomliga helhetens perspektiv och den separerade upplevelse som vi här har i spannet mellan rädsla och kärlek".

Du pratar om den gudomliga helhetens perspektiv, men i den gudomliga helheten finns det inga perspektiv. Perspektiv kan det bara finnas där som det finns dualitet och separation. Men det är helt normalt för dom flesta som inte har haft andliga erfarenheter, att förståndet lurar sig själv på det här viset. Vem som aldrig har upplevt det gudomliga, utan gör sig en föreställning av det oföreställbara gudomliga, han kan gå så långt att han tror att han kan observera separationen från ett perspektiv bortanför separationen (från den gudomliga helheten). Men det är bara en illusion och konsekvensen av att egot inte vill ge upp kontrollen.

När vi diskuterar här, är det mitt separerande förstånd som diskuterar med ditt separerande förstånd och vi diskuterar om saker som endast existerar i separationen (alltså om rädsla). Det gudomliga i mig kan inte diskutera med det gudomliga i dig, för i helheten är det är en och samma sak och i helheten finns det inga ord, inga diskussioner, ingen som man kan diskutera med och ingenting som man kan diskutera om. Men vad ska man göra med någon som inte förstår det här och tror att han observerar separationen från helheten, som inte svarar på argument, men samtidigt ser det så som om det vore jag som inte vill diskutera?

Shakti,

Orsaken till denna uppföljningstråd är att du i förra tråden ställde en fråga på mitt påstående.

Jag skriver: Vad är rädsla? Rädsla är avsaknaden av helheten.

Du frågar: Varför måste man vara rädd bara för att man skyddar sig?

Mitt svar: Eftersom healingen kommer från helheten. Om man utför healing med rädslan som ingrediens så blir det en blandning av healing och rädsla.

Det är detta som jag nu försöker att ge dig en förklaring på. Vill du ha svar på den frågan eller inte?

#22

Tror du verkligen att det finns någon levande varelse som är avsaknad av helheten? Helheten är alla varelsers sanna natur som man kan uppleva om man tystar ner förståndet. Separationen är förståndets illusion och i den illusionen kan rädsla förekomma. Alla människor är olika och upplever rädsla av olika anledningar. Det som är poängen i den här diskussionen är att du fortfarande inte har en rimlig förklaring varför rädslan skulle vara alla människors anledning att skydda sig mot oönskade energier. Din argumentation grundar sig bara på två ord "hel" och "healing". Är orden som människor ger saker och ting den absoluta sanningen för dig?

Bara för att man kallar energibehandlingar för healing och healing betyder att göra någon hel, kan man inte dra sådana slutsatser. Att göra någon hel betyder att göra någon frisk (läkning - exempelvis är det tyska ordet för healing "Heilung" som betyder läkning) eller att hjälpa honom att komma i harmoni, men healing betyder inte att befria honom från förståndets separation (illusionen). Du blandar äpplen med päron och ord har en alldeles för stor betydelse för dig. Försök att glömma alla namn på saker och ting och försök att se bara situationen som den är, utan orden hel och healing.

Jag ska gärna besvara frågan än en gång.

Om man är rädd så tror man sig vara i avsaknad av någonting.

Man tror sig vara separerad från helheten. Det är en omöjlighet att vara separerad från helheten. Självklart är man alltid i kontakt med helheten även om man inte tror sig vara det.

Därför skyddar man sig mot helheten genom att skydda sig mot sig själv genom att inom illusionen skydda sig mot saker som man tror sig vara separerad ifrån.

 #24

" Om man är rädd så tror man sig vara i avsaknad av någonting.

Man tror sig vara separerad från helheten.!"

Nej, förståndet tror att du är separerad från helheten. Nu finns det olika möjligheter att veta att det inte är så. Du kan läsa vad Osho eller andra andliga mästare säger, eller du kan uppleva helheten själv i meditationen elller på annat sätt om du har tystat ner förståndet. Då vet även förståndet att du inte är separerad från helheten, men det  innebär inte att du aldrig mer kommer att vara rädd. Så fort tankar uppstår är rädsla möjlig. Du kan inte tysta ner förståndet resten av ditt liv och om du skulle kunna, skulle det innebära att du inte klarar av din fysiska existens.

 "Det är en omöjlighet att vara separerad från helheten."

 Ja, du ser att du vet det ju även med förståndet men ändå kan du hamna i situationer där rädsla uppstår.

 "Självklart är man alltid i kontakt med helheten även om man inte tror sig vara det."

I kontakt? Med sig själv? Nu ser du hur förståndet ändå lurar sig själv och identifierar dig med något annat än med din sanna natur. Med någonting UTANFÖR helheten. Annars skulle du inte ha skrivit "att vara i kontakt".

"Därför skyddar man sig mot helheten genom att skydda sig mot sig själv genom att inom illusionen skydda sig mot saker som man tror sig vara separerad ifrån."

Nej, man skyddar sig inte MOT helheten, utan MED helheten (oavsett om du ber ljusa krafter om hjälp eller om du visualiserar dom) MOT saker som vi upplever i separationen. Även om separationen och den fysiska existensen är en illusion, är upplevelsen real för oss och påverkar vår fysiska existens. Det är precis så som när du går på toan. Då torkar du ju dig i baken och tänker dig ju inte att skiten egentligen är en del av helheten, som inte är störande. Precis så är det med energier som har en specifik kvalitet (yin eller yang). Bara i helheten är yin och yang förenade, men det finns olika yin-kvaliteter och olika yang-kvaliteter i separationen. I separationen kan energier med specifik kvalitet (yin eller yang) vara bra eller dåliga för vår fysiska kropp eller energikropp. Skyddar man sig mot dåliga energier, skyddar du din fysiska kropp och din energikropp mot separerade energier som inte är bra för din fysiska kropp eller för din energikropp i separationen. Men det måste inte innebära att man är rädd för dessa energier och att man skyddar sig pga rädsla, utan man kan lika gärna skydda sig för att inte behöva rensa ut skiten ur energikroppen efter behandlingen.

Intressant och se vem som till slut kommer till insikt.

Alltid bra att lära sig mer.

#26 Tack Ranamir för rätt ord i rätt ögonblick!

Kram Indiania

#26 #27 Jag tror att var och en redan har sin insikt klar för sej. Men det är intressant att ta del av dom olika insikterna.

#28 Jag menade mer att det är intressant om de kan acceptera varandras insikter…..

Jag vill gärna utvecklas vidare och inte stå och stampa på samma ställe hela tiden. Jag tycker det är bra att man kan få chansen att komma vidare. När två personer diskuterar och inte är överens så kan det ske att någon får en insikt och kommer vidare i sin utveckling, det är ju bra. Lättast då är om man inte är så benhård i sina argument och inser att det kanske finns något här jag kan lära, kanske lite ödmjukhet att vi alla lär av alla och det är inte säkert att jag innehar all sanning. Man ska försöka att inte bränna sina broar, inte låsa sig fast i en tro som kanske inte är bra för en själv och ens inre utveckling. Är det inte så att din största fiende är din största lärare. Slutet gott allting gott.

#30 Mycket bra skrivet!

Mycket intressant diskution tycker jag, det som brister mest i den är väl då acceptansen av olika upplevelser i tänkandet, det är inte så svårt att se vem som är styrd av sitt ego i det hela…

Och som har fastnat i en "situation", vilket känns klart och tydligt i den här tråden..

Allhealing, med all respekt, fortsätt gärna, det kanske ( om vi har tur) sker en uppenbarelse som för människan vidare från den höga andligheten ner till jorden och förståndet igen…

Jag tackar ödmjukaste för dina inlägg, som för mig är helt självklara, om vad helheten innebär mellan kärlek och rädsla…

Med kärlek…

Eftersom det finns så många som har kommenterat diskussionen mellan Allhealing och mig, ska jag ta mig friheten att kommentera några av kommentarerna

En debattör skrev att man lär sig mest av sina fiender. Jag undrar ju vad han syftar på, för jag ser varken Allhealing eller andra som jag inte delar åsikt med som mina fiender. Om Allhealing ser mig som fiende, kan jag inte säga, men jag tror inte det och därför är jag mycket förvånad att läsa sådana här kommentarer i ett andligt forum.  Vanliga människor, som inte ser det gudomliga i sig och i andra, brukar tänka så att vem som tänker som jag och tror på det som jag tror på är min vän. Vem som tänker tvärt emot och inte tror på det som jag tror på, är min fiende. Detta ytliga sätt att bedöma andra på lägger man av med om man ser det gudomliga i sig själv och i andra människor. Jag ser diskussioner som den här som en tennismatch. Man slår bollar mot varandra och efteråt skakar man hand och säger att det här var skoj och var och en kanske har lärt sig någonting av det. Skulle Allhealing eller vem som helst i det här forumet som inte delar min åsikt någon gång vara i knipa och jag skulle ha möjligheten att hjälpa, skulle jag hjälpa var och en av er. Men jag tar mig rätten att hävda mig och stå till mina åsikter, utan att fjäska för att samla poäng bland dom som läser diskussionen. Jag behöver ingen människas respekt och behöver inte vara populär.

En annan debattör skriver att det syns klart och tydligt vem som är styrd av sitt ego. Tja, vad ska man säga om det? Ett ego har vi allihopa och utan ett ego skulle vi inte existera i en vecka. Jag har skrivit längre upp i tråden att jag har mitt ego kvar och det står jag till. Frågan som man ställer sig är, varför ser vissa personer andras ego så klart och tydligt att dom måste kommentera det? Vem som accepterar sitt ego har inga problem att acceptera andras ego och skulle aldrig bedöma andra människor på det här viset. Men vem som förtränger sitt eget ego, lever i en osanning och projicerar sina egoistiska egenskaper på andra. Dom säger t.ex. "det syns vem som är styrd av sitt ego". Ofta kommer dom med fraser som "med kärlek" eller "ljus och kärlek" och tror att dom nu lever äkta gudomlig kärlek. Men det är inte detta som är kärlek. Hur mycket eller/lite kärlek och ego en människa lever, syns för det mesta först i situationer där man ser hur mycket en människa är beredd att offra för en annan människa utan att ha förväntningar på att få något tillbaka.

Ett exempel visade mig min man när vi träffades i ett forum för första gången. Jag var sjuk och led av panikattacker. Samtidigt började min kundalini att resa sig. Min kundaliniresning var inte resultatet av ett andligt liv (vid den tiden visste jag ingenting om andlighet), utan det var resultatet av en extrem livssituation. Därför hade jag stora problem. Jag hade så fruktansvärda smärtor när kundalinin for ut ur kanalen (pga blockeringarna)  att jag önskade att dö. Min man som bodde tusentals kilometer från mig visste vid den tiden inte att vi någonsin kommer att se varandra och offrade ändå varje dag 5 timmar av sin tid för att ge mig distanshealing i flera månader, helt gratis. När jag pga behandlingarna var smärtfri brukade kundalinin genast resa sig igen och att fara ut ur kanalen (flera gånger om dagen) och min man fick börja om från början igen och ta bort blockeringarna, ända tills kundalinen var uppe i kronchakrat. Det höll på i flera månader.  Förut var jag hos andra healer, men dessa verkade att betrakta mig som någonting som dom skulle ha större problem med än vad saken är värd. Så dom hjälpte mig inte ens mot betalning. En reikilärare t.ex. som först ville jag skulle lära reiki svarade mig inte mer efter att jag per mejl beskrev mina problem. Man ser tydligt vem som healar av kärlek och vem som healar för pengar. Tänk på det, alla som tar flera tusen kronor för en behandling.

Kärlek syns om man beredd att offra något för en annan människa och  inte att gullegulla. Jag vet att jag med min kritik inte kommer att göra mig populär bland somliga, men jag offrar min populäritet för att visa er hur det ser ut i er, så att ni kan lära av det. Människor som talar sanning är sällan populära. Skulle jag till var och en säga vad han vill höra och gullegulla lite skulle jag nog vara populärare än så, men det vore ganska egoistiskt av mig.

Kärlek är inte att varken "gulla eller att ge på moppo" för deras åsikter.

Min avsikt med det jag skrev vad inte att såra någon eller ge kritik, det är bara ett gammalt ordspråk.

Det är du själv som valt din reaktion på det jag skrev #33, det verkar som du tar för givet att jag vill illa, så är det absolut inte. Du kanske skulle försöka tro lite mer gott om mig istället för att tro att jag menar illa. Men jag bestämmer inte hur du ska reagera, det bestämmer du själv. Min avsikt är aldrig att skada. Jag hoppas bara att vi lär av varandra och kommer vidare med kärlek. Vi måste tro gott om varandra.

Frid

Grundfrågan som jag hela tiden försöker besvara är:

Varför måste man vara rädd bara för att man skyddar sig?

Det är den enda frågan jag har försökt besvara hela tiden från ett antal olika vinklar. Jag ska ge ett till exempel med en ny vinkling.

Om vi antar att det här universumet som vi lever i har en skala från ett till hundra.

Ett är 100% rädsla och 100 är 100% kärlek.

När man förflyttar sig utefter denna skala så förflyttas man mellan ett mer eller mindre kärleksfullt tillstånd.

Det som sker när man förflyttar sig in i tyngre längre vibrerande energier som rädsla så låser sig såväl kropp som tanke inom oss mer och mer.

När vi kommit ner till närmare ett på skalan så är vi helt omottagliga för argumentation och har ingen vilja att lyssna på några som helst argument av den enkla anledningen att man i ett låst läge tom har svårt att andas.

Man drar ihop sina axlar, man sänker sitt huvud, man ser inte personer i ögonen man är inte intresserade av andras åsikter, man har så att säga kommit till vägs ände.

När detta inträffar så letar man även fel hos andra personer eftersom det absolut inte kan vara fel på en själv.

Det är såhär det fungerar när man observerar verkligheten med enbart ett fokus på verkligheten i världen mellan 1-100.

När man å andra sidan befinner sig i ett betydligt mer glädjefullt tillstånd så går man med rak rygg, armarna hänger löst vid sidorna, bröstkorgen bär man stolt framför sig, man ser folk rakt i ögonen och man lyssnar gärna på andras åsikter.

I det här tillståndet så finns det heller inget behov av att leta fel hos andra personer.

Alla människor befinner sig på mängder av olika ställen utefter denna skala beroende på vilket området de är som berörs i personens liv.

För att det ska kunna föras en vettig diskussion så krävs det att de två personer som diskuterar har förmågan att befinna sig på ett lämpligt ställe på denna skala för att denna diskussion ska kunna äga rum.

Med denna nya vinkling på min frågeställning så besvarar jag då frågan med ett nytt perspektiv.

Varför måste man vara rädd bara för att man skyddar sig?

Av den enkla anledningen att man befinner sig på skalan någon annanstans än 100% kärlek.

När man befinner sig någon annanstans än 100% kärlek så blandar man in väldigt lite rädsla eller en större portion av rädsla i sitt agerande.

Att man ens tror att man behöver skydda sig beror givetvis på att någon har berättat eller att man kanske har läst någonstans att det är viktigt att skydda sig. Det finns mängder med sätt att få reda på detta. Jag har slutat att räkna de gånger jag läst den texten.

Att en person som skyddar sig använder det som ett bilbälte kan jag förstå men i längden så innebär det i alla fall att det existerar en avsaknad av tilltro till sig själv.

Jag har full förståelse för att utveckling tar tid och att alla vägar leder till sanningen. En del gillar helt enkelt att ta lite mer omständiga vägar en de nödvändigtvis hade behövt.

#34

Jag håller helt och hållet med dig.

#35

Ett ordspråk bara, som naturligtvis inte har något med den här diskussionstråden att göra. Jag förstår :)

Varför tror du förresten att jag tror att du vill mig illa?

#36

"Om vi antar att det här universumet som vi lever i har en skala från ett till hundra."

"Ett är 100% rädsla och 100 är 100% kärlek."

Aha, så enligt ditt resonemang har någon som bara har en procent  kärlek i sig 99% rädsla. Jag ser universet inte lika svartvitt. Det som du beskriver och klassar är inte universet utan din föreställningsram för den dualistiska existensen.

"När man förflyttar sig utefter denna skala så förflyttas man mellan ett mer eller mindre kärleksfullt tillstånd."

Det är inte det kärleksfulla tillståndet som är poängen. För att uppleva rädsla behöver människan en anledning att vara rädd. För att älska behöver människan en anledning och det är förståndet som bedömer om man behöver vara rädd för någonting eller om någonting är värt att älskas, t.ex. avgör förståndet; "jag älskar dig för att du är… eller för att du gör…." I såfall rör du dig bara mellan dualiteterna i den fysiska världen. Det är bara den gudomliga kärleken som är villkorslös som befinner sig utanför dessa dualiteter. Det innebär att älska alla varelser lika mycket oberoende på vem dom är och vad dom gör. För den gudomliga kärleken finns det ingen skala. Så länge det finns människor som du älskar mer eller mindre än andra är det inte gudomlig kärlek utan du pendlar bara mellan dualiteterna (mellan 1 och 100 i din klassificering). Det spelar ingen roll var på skalan du i så fall för tillfället befinner dig. Det känns bara bättre att uppleva kärlek än att uppleva en negativ dualitet som t.ex. rädsla, men det är inte den enda negativa dualiteten.

"Det som sker när man förflyttar sig in i tyngre längre vibrerande energier som rädsla så låser sig såväl kropp som tanke inom oss mer och mer."

Så länge som du bara rör dig mellan dualiteter befinner du dig i de tyngre, lägre vibrerande energierna, oavsett var på skalan du befinner dig och om tankarna skulle låsa sig skulle rädslan heller inte existera, för om du inte har tankar skulle du sluta upp att bedöma vad som är värt att älskas och vad man behöver vara rädd för.

"När vi kommit ner till närmare ett på skalan så är vi helt omottagliga för argumentation och har ingen vilja att lyssna på några som helst argument av den enkla anledningen att man i ett låst läge tom har svårt att andas."

Hur mottaglig är du för min argumentation? Har du en enda gång brytt dig om mina argument? Eller har du bara upprepat din åsikt ur olika synvinklar. Men jag dömer inte över dig lika hårt som du själv gör.

"Man drar ihop sina axlar, man sänker sitt huvud, man ser inte personer i ögonen man är inte intresserade av andras åsikter, man har så att säga kommit till vägs ände."

"När detta inträffar så letar man även fel hos andra personer eftersom det absolut inte kan vara fel på en själv."

Man kan även gå med rak rygg utan att höra på andras argument och leta efter fel hos andra personer.

"Det är såhär det fungerar när man observerar verkligheten med enbart ett fokus på verkligheten i världen mellan 1-100."

Nej, så här fungerar det om man är fången i sin egen dualistiska föreställningsram.

"När man å andra sidan befinner sig i ett betydligt mer glädjefullt tillstånd så går man med rak rygg, armarna hänger löst vid sidorna, bröstkorgen bär man stolt framför sig, man ser folk rakt i ögonen och man lyssnar gärna på andras åsikter."

Som jag redan skrev längre upp finns det folk som går med rak rygg som ändå inte gärna lyssnar på andras åsikter.

"I det här tillståndet så finns det heller inget behov av att leta fel hos andra personer."

Eller att klassa dom på en skala? Men varför finns det då så många som går med rak rygg, är glada och ändå letar fel hos andra personer. Svar, du glömde en annan dualistisk egenskap, högmod.

"Alla människor befinner sig på mängder av olika ställen utefter denna skala beroende på vilket området de är som berörs i personens liv."

Bara för att du klassar andra människor efter en skala innebär det inte att människor befinner sig på din skala.

"För att det ska kunna föras en vettig diskussion så krävs det att de två personer som diskuterar har förmågan att befinna sig på ett lämpligt ställe på denna skala för att denna diskussion ska kunna äga rum."

Nej, det skulle räcka om man svarade på varandras argument i stället för att upprepa sin åsikt ur olika synvinklar.

Agående din argumentation om varför man måste vara rädd för att man skyddar sig så finns det inte en enda människa här på jorden som lever bortom dualiteterna helt i den gudomliga kärleken. För att alla människor har ett förstånd där det kan uppstå rädslor. Men så länge det inte finns någon anledning att vara rädd uppträder rädslan ändå inte. Du skriver å ena sidan att dom som skyddar sig skyddar sig på grund av rädsla men å andra sidan skriver du själv att det också kan bero på att någon kan ha läst det någonstans eller att någon kan ha berättat det för dom. Hur ska du ha det nu egentligen? Jag ser det så, att vi har en fysisk existens (ett tonal) som jag måste ta hand om så bra som möjligt. Vi måste städa upp i vår kropp, precis som vi måste städa upp i våra lägenheter och precis som vi försöker att hålla våra lägenheter rena för att slippa onödigt jobb kan man också göra det med sin kropp. Din jämförelse med bilbältet låter ungefär så som om du skulle säga att ett bilbälte bara är någonting för dom som inte kan köra bil.

# 33

En sak att skilja på, att kritisera en personlighet och en åsikt…..jag har kritiserat det sistnämda, men tyvärr som alltid så väljer du att se det från din personlighet, om du nu vill att detta ska vara som en tennismatch, se de så då också, vilket jag inte tycker att du gör.

Fortfarande motsätter du dig själv i dina inlägg, något du behöver göra är att lära dig observatören, att kliva utanför sig själv och betrakta ditt egna mönster i det du skriver, ( OBS!nu är jag personlig)

Du finns ju på många andra sajter och för liknande diskutioner som vi andra ser som ren provokation.

Vems sanning har du? Vilken rätt har du att yttra dig om den?

Det finns tolkningar på saker och ting, men det är ju en helt annan sak, för i det kan man låta andra få ha sin upplevelse, att frånta människor den rättigheten är inte i min mening andligt, det är rent fanatiskt. 

Och, om jag nu ska fortsätta på det personliga, så är det så du uppfattas av ditt skrivande i inläggen.

Ja, vad är kärlek Shakti? har du alla svar på det också?

Om du såg hur du ser ut inför oss andra, skulle du också reagera som vi gör..

Du är ingen fiende, jag ser inte någon människa så, jag ser dig för vad du är….precis som det jag skriver ovan…

Med ljus och kärlek…

 #38

Nu citerar jag dig ur ditt inlägg 32:

"det är inte så svårt att se vem som är styrd av sitt ego i det hela…"

Och nu citerar jag dig ur ditt sista inlägg: "En sak att skilja på, att kritisera en personlighet och en åsikt…..jag har kritiserat det sistnämda, men tyvärr somalltidså väljer du att se det från din personlighet,"

Vill du verkligen påstå att du har kritiserat min åsikt när du skriver att det syns vem som är egostyrd? Otroligt att du inte är medveten om ditt eget beteende. Och nu citerar jag dig igen: "Fortfarande motsätter du dig själv i dina inlägg," Eftersom vi nu har kommit fram till att det är du som motsätter dig själv och inte jag, ser jag detta som att du projicerar ditt eget beteende på mig.  Därför måste jag ge dig det tillbaka som du skrev till mig, jag citerar dig: "något du behöver göra är att lära dig observatören, att kliva utanför sig själv och betrakta ditt egna mönster i det du skriver,"

„Du finns ju på många andra sajter och för liknande diskutioner somvi andraser som ren provokation."

Hur andra ser det som jag skriver är out of my control. Var och en ser saker och ting ur sitt eget perspektiv.

"Vems sanning har du? Vilken rätt har du att yttra dig om den?"

Sanning kan man inte äga men alla har rätt att yttra sin sanning. Skriver man i ett diskussionsforum måste man vara beredd att ställa sin åsikt till diskussion.

"Det finns tolkningar på saker och ting, men det är ju en helt annan sak, för i det kan man låta andra få ha sin upplevelse, att frånta människor den rättigheten är inte i min mening andligt, det är rent fanatiskt."

Vill du säga att om jag väger upp min åsikt mot en annans åsikt att jag fråntar honom rättigheten till sin åsikt eller upplevelse?  Varför?

"Och, om jag nu ska fortsätta på det personliga, så är det så du uppfattas av ditt skrivande i inläggen."

Är du färdig med det personliga nu? Jag skulle hellre diskutera om ämnet.

"Ja, vad är kärlek Shakti? har du alla svar på det också?"

Jag skrev lite om det i mitt sista inlägg. Om du vill veta mer kan du ställa konkreta frågor.

"Om du såg hur du ser ut inför oss andra, skulle du också reagera som vi gör.."

Om ni stället skulle se mig som den jag är, skulle ni inte reagera som ni gör.

"Du är ingen fiende, jag ser inte någon människa så, jag ser dig för vad du är….precis som det jag skriver ovan…"

Nej, du ser mig inte som den jag är, utan du ser mig hur jag ser ut inför andra och i den bilden finns allt med som ni projicerar på mig.

"Med ljus och kärlek…"

Var? Men huvudsaken att du tror det :)

# 39

Oj, detta var tydligen väldigt känsligt, men som i all fanatism, finns det ju bara en väg??

#37

Ja det var ett ordspråk, hur du tar det, det kan jag inte påverka. Vill du ta det negativt så gör du det. Men jag tror du hade mått bättre av att tro gott om min avsikt att skiva ordspråket, inte visa taggarna utåt.

Min tanke vad mer att när man är exempelvis är arg på någon, då har man lämnat sitt inre lugn (frid) och identifierar sig mer med dom negativa känslorna. Personen man är arg på visar vad ilskan sitter i dig själv, han gör dig en tjänst som visar dig där det nu sitter ilska, där ska bara finnas kärlek.

Personen man är arg på har inte satt igång ilskan, den har man själv valt. Tyvärr så lägger man så mycket makt på andra människor då man låter sig påverkas av vad andra gör och säger, ingen kan tvinga någon att känna någon negativ känsla överhuvudtaget, det väljer man själv, fast det kan upplevas som andra gör detta mot en, precis som om dom hade en fjärrkontroll och ger dig en lämplig negativ känsla med en knapptryckning.

Jag vill dig allt gott, tro inget annat Shakti.

Frid

Ja, OJ med stora bokstäver. Du är dig lik Shakti, håller inte folk med dig så mal du på fullständigt fanatiskt.. Med alla taggar utåt, precis som sägs här, och sedan är du förvånad att du blir avstängd från vissa sajter och redigerad i andra..

Intressanta är att det inte bara är på min sajt dom/vi tycker så..

#41

Jag undrar fortfarande varför du tror att jag tror att du vill mig illa och varför du tror att jag är arg. Varför skulle jag vara arg på någon? Jag brukar vara bestämd när jag skriver vad jag tycker, utan att hyckla poäng hos någon. Om någon inte kan hantera det och ser mig som arg har det ingenting med det att göra som jag känner i mig.

Jag försöker att föra en saklig diskussion om ämnet med Allhealing, och vill inte att tråden ska bli låst. Kommentarer som "fiender" behöver jag inte, särskilt om det inte stämmer, för jag anser att det är som att hälla olja i elden.. Det förklarar jag för dig för att jag tror att du förstår.

Sen ber jag även er andra (särksilt Yodhe) som inte kan hålla sig till diskussionsämnet att inte förstöra diskussionen. Jag kommer inte att svara på personangrepp och provokationer. Om ni har något att säga mig som inte har med ämnet att göra så kan ni skriva PM till mig. Jag skulle själv gärna fortsätta diskutera ämnet här.

Som man kan se är det sällan substans bakom ljus och kärleks bla bla.

Det som jag skrev ovan gäller också Aldebaran.

#43 Men om du inte vill att tråden ska bli låst, så behöver du inte svara de andra om du känner dig så påhoppad. Du behöver inte använda taggarna utåt så som jag håller med de andra om att du har. Inte hela tiden, men emellanåt märks det väl.

Vem har sagt att du ska just hyckla poäng hos någon?

Det gäller alla här på forumet att hålla en saklig diskussion och inte slå taggarna utåt för att andra kommer emellan och säger sin åsikt. Ja det beror såklart på vad man använder för attityd.
Men det här är en tråd där andra oxå får säga vad man tycker. Det är inte sagt att tråden bara är till för dig och allhealing. Alla andra har lika mkt rätt att ställa frågor osv.

# 43

Jag försöker att föra en saklig diskussion om ämnet med Allhealing,

Shakti! Ett förslag är då att du tar den diskutionen via Allhealings PM.

Och Varför jag inte håller mig till sakfrågan?? Ja, kan det bero på din attityd kanske?

Svårt att diskutera sakfrågor med en person som beter sig som ett litet barn som inte får som hon vill..

Jag känner stort medlidande med dig…

( Inget gulligull här inte)

Fortfarande Med ljus och kärlek

Jag upprepar igen en gång för alla som har svårt att förstå innebörden i mitt sista inlägg. Alla är välkomna att diskutera om ämnet här med mig, men dom som vill diskutera med mig om min person bör skriva PM till mig i stället och inte förstöra diskussionen. Jag hoppas att det här var tillräckligt tydligt nu.

#47 + 48 Och jag upprepar än en gång det jag skrev. Nu räcker det!

Shakti

Att föra en dialog innebär för mig att två personer på ett ej personligt sätt försöker att hitta en gemensam plattform att resonera utifrån.
Jag tycker verkligen att jag står stilla och väntar på en neutral spelplan men jag upplever inte att det finns något intresse från din sida att infinna sig på densamma.

Att föra en dialog innebär inte att man sluter sig inne i en bubbla och i den dialogen för en monolog med sig själv. Det blir liksom ingen diskusson i det fallet om nu inte syftet med den dialogen är att föra en monolog med sig själv.

Har du över huvud taget något intresse av att föra en neutral diskussion?

#50

"Att föra en dialog innebär för mig att två personer på ett ej personligt sätt försöker att hitta en gemensam plattform att resonera utifrån"  

Ja! Men jag har inte märkt att du är beredd att rubba 1 cm från plattformen som du står på.  

"Jag tycker verkligen att jag står stilla och väntar på en neutral spelplan men jag upplever inte att det finns något intresse från din sida att infinna sig på densamma."  

Jag står inte och väntar på att en neutral spelplan ska dyka upp från någonstans eller att du ska servera den. Eftersom du helt ignorerar mina argument har jag försökt att diskutera utifrån din plattform och svarat på dina argument, men inte ens dessa svar har du kommenterat. Du ignorerade mina svar på dina argument och upprepade din åsikt ur olika perspektiv.  

"Att föra en dialog innebär inte att man sluter sig inne i en bubbla och i den dialogen för en monolog med sig själv. Det blir liksom ingen diskusson i det fallet om nu inte syftet med den dialogen är att föra en monolog med sig själv."  

Håller med, men vem är det som befinner sig i bubblan? Den som svarar på den andras argument eller den som ignorerar den andras argument och enbart upprepar sig ur olika perspektiv. Du klagar över att vi inte hittar en gemensam plattform, men vad kan jag annars göra än att argumentera och att svara på dina argument? Tala helt enkelt konkret om för mig vad jag annars kan göra än att argumentera och att svara på dina argument, så som jag konkret har talat om för dig vad du skulle kunna göra (att svara på mina argument). Tala om för mig varför du inte svarar på mina argument och varför du tycker att det är riktigt att du inte svarar på mina argument. Jag kan verkligen inte förstå det.  

"Har du över huvud taget något intresse av att föra en neutral diskussion?"  

Jo, det syns ju, för jag svarade ju alltid på dina argument. Men var i diskussionen syns det att du är intresserad att föra en neutral diskussion? Visa mig.

Shakti

reflekterar du ens över att det existerar en enorm friktion från din sida inte enbart mot mig utan även mot en antal personer i det här forumet.

Tror du inte att det betyder någonting att det existerar ett sådant motstånd du upplever att så många motarbetar dig(dvs åtminstone upplever du det så)?

"reflekterar du ens över att det existerar en enorm friktion från din sida inte enbart mot mig utan även mot en antal personer i det här forumet."

Det går ju inte att överse att min åsikt skapar en viss friktion på den här sajten.

"Tror du inte att det betyder någonting att det existerar ett sådant motstånd du upplever att så många motarbetar dig(dvs åtminstone upplever du det så)?"

Jag upplever inget motstånd mot mig personligen, men jag ser ju att vissa har problem med att hantera min åsikt och problem med att föra en saklig diskussion med argument. Om brist på argument leder till att vissa går över till personangrepp i stället för att diskutera ämnet, är det ingenting som jag tar personligt, för att personangreppen bara är resultatet av deras mentala koncept att försvara deras ego med.

Vissa ser mig så viktig att dom hellre diskuterar om mig än om ämnet. Själv tycker jag inte att jag som person är så viktig att jag vill diskutera om mig. Men eftersom du ställer en konkret fråga ska jag ge dig ett utförligt svar. Dessa personer kämpar egentligen mot sig själva eftersom dom projicerar deras egna egenskaper på mig för att sedan bekämpa dom på mig. Dom är bara inte medvetna om det. Om dom skulle lära att acceptera och älska sig själva med alla deras egenskaper som dom inte vill se, skulle dom inte ha några problem att acceptera mig och andra som inte delar deras åsikt.

Men för mig är det inte så viktigt utan jag är här för att diskutera om ämnet. Säg bara till om du vill diskutera om ämnet med mig eller inte, för det är trots allt det som jag hellre skulle vilja lägga ner min tid på.

#52  

Me, my self and I av stora mått…  Hade du trott något annat…

Som Sajtvärd undrar jag om ni kommer nån vart i den här diskussionen eller om ni ska enas om att ni är oeniga och inte förstår sig på varandra?

#55 Ja det har jag oxå undrat länge nu. Det bara mals på o på samma sak hela tiden känner jag. Tråkigt när det blir så :-/

Shakti

Då lägger jag ner försöket att kommunicera med dig eftersom vi hittills inte ens lyckats ta oss till en neutral diskussionsplats. Det existerar helt enkelt ett för stort avstånd mellan oss två.

#57

Var har du försökt att kommunicera? Jag har ju alltid svarat på dina argument och t.o.m bett dig i inlägg 53 att tala om för mig vad jag annars kan göra än att argumentera och svara på dina argument. Men inte ens det kunde du berätta för mig. Du springer i väg från mig för att sedan säga att avståndet mellan oss är för stort. Det skulle vara mycket ärligare att skriva att du ger upp för att du inte har några motargument.

Hmmm hur länge orkar du….

Shakti

Det är precis det jag försökt säga dig hela tiden.

Nu ber du mig även om det.

Vinnare och förlorare.

Snacka om att du delar in världen i rätt och fel.

Sedan undrar du varför jag inte lyckas kommunicera med dig.

Kommunikation handlar inte om att vinna eller förlora.

Jag observerar världen där du så att säga vinner eller förlorar.

Det är inte på den spelplanen som jag försöker föra diskussionen.

Kanske du kommer att förstå det längre fram, kanske inte. Hur det än blir, just nu befinner du dig inte i en verklighet där du ens klarar av att diskutera. Därför är det inte ens lönt att försöka trots att jag verkligen gett dig så många olika vinklar att förstå detta.

Det handlar inte om att ge upp Shakti, det handlar om att våga släppa taget så att man inte mer behöver vara begränsad av rätt eller fel. Det är det kraftfullaste fängelset som existerar idag. Endast vi själva håller oss fånga där. Snacka om frivillig tortyr.

Välkommen åter när du släppt taget, fast då kommer vi inte ens att behöva argumentera eftersom argument inte existerar i det tillståndet.

 #60

Alla är vi någon gång vinnare eller förlorare, men det är inte så viktigt vem av oss som får kalla sig vinnare. Viktig är bara frågan om alla som skyddar sig gör det pga rädsla eller om det också kan finnas andra anledningar till det. Det är ämnet som vi diskuterar om och vem som har fel måste väl leva med att vara förlorare i den här diskussionen. Om du inte kan leva med att förlora ibland, bör du inte diskutera i forum eller du bör arbeta på dig själv så att du inte ser dig som en förlorare eller som något sämre, bara för att du har fel ibland. Man är ingen förlorare för livet bara för att man förlorar en diskussion. Du får helt enkelt inte identifiera dig med ett nederlag.

Att dela in världen i dualiteter (rätt eller fel) är helt normalt för förståndet och i den fysiska dualistiska världen som vi lever i kan vi när vi diskuterar inte tänka eller skriva på ett annat sätt än dualistiskt. Utan dualistiskt tänkande är ingen diskussion möjlig. Släppa taget, för att inte vara (dualistiskt) begränsad kan du göra i meditationen, men inte i diskussioner när man behöver förståndet. När du klassar alla som skyddar sig som folk som skyddar pga rädsla, är du också begränsad av ditt dualistiska förstånd. Det är helt normalt. Så fort man tänker, drar slutsatser, observerar sätter man igång det begränsande förståndet. Acceptera det helt enkelt. Ett fängelse är det bara om du inte kan stänga av dina tankar och tror att det inte existerar något annat än dualism.  Eller om man tror att man med sina tankar befinner sig utanför den dualistiska begränsningen. Då har förståndet lurat sig själv. Gör det helt enkelt så som schamaner gör, skratta åt ditt förstånd och acceptera att du har det, men se det inte som hela världen.

Och snälla allhealing, sluta upp med att tramsa dig om att det är jag som lever i en värld som jag inte klarar av en diskussion i. Du ser ju att jag argumenterar och svarar på dina argument. Ser du inte att det är du som inte svarar på mina argument och inte klarar av en diskussion?  Det är ju uppenbart att du har fel och att du drar dig undan i en diskussion. Det är det som gör dig till en förlorare. Att inse att man har haft fel är ett tecken på styrka och om du skulle övertyga mig med argument att jag har fel, skulle jag göra det. Om du klarar av det är du en vinnare i livet fast du har förlorat i den här diskussion. Än så länge är du bara förloraren, inte bara i den här diskussionen, utan även i livet.

Men det är ju det du gör hela tiden Shakti, du går ju alltid in i en diskution med en färdig inställning (din sanning) och sedan mal du sönder hela diskutionen till mjöl när du inte får medhåll.. Och andra har sina ideer.

Det är ju bara din "sanning/tolkning" som gäller, och det är ju nu helt tydligt inte bara jag som tycker det, det har jag ju fått se i denna tråd och även i andra trådar även utanför min sajt.

I inägget ovan så går du till angrepp ganska rejält med påståenden, det har du förövrigt gjort i dom tidigare inläggen också.

Se själv hur du skriver till människor lite varstans, du är ju snudd på folkilsken emellanåt..

#61

Som sagt, du gör det igen, du tror att det handlar om dualitet och du fångar dig själv i fällan när du gör det till en vinnare/förlorare debatt.

Det är redan förklarat långt tidigare i tråden att det inte handlar om dualitet. Jag förstår att du inte förstår det och därför lägger jag ner samtalet.

Fortsätt gärna din illusoriska dialog med mig som du istället för som en monolog.

Du bad om ett råd tidigare. Jag ska ge dig det nu. För att förstå att det verkligen är du och inte jag som sitter fast i illusionen så räcker det med att observera det som sker i ditt eget dagliga liv.

Om det som sker där hela tiden fungerar som ett sandpapper som behöver slipa ner andra personer för att du ska få rätt så är det ett bra sätt att observera att du likt så många andra sitter fast i illusionen.

Ett ypperligt sätt att observera sig själv är att studera de reaktioner som skapas i din kropp när du läser det jag skriver här. Om de inte skapar ett lugn inom dig utan istället rör om dina känslor så vet du att detta är en reaktion som kommer från det som kallas egot inom oss alla. Du är ALDRIG ditt ego, men egot är livrädd för att tappa kontrollen över dig.

Ta små vardagliga situationer och observera om du verkligen upplever allting utan friktion eller om det ständigt dyker upp friktion i mycket av det du gör.

Genom att under en lång tid göra dessa observationer och på ett så neutralt sätt som man nu förmår våga se att det verkligen är så så kan man slutligen om man nu verkligen vill det peta hål på illusions bubblan och därefter påbörja den resan som sedan inträder.

Att du har svar på mina argument betyder väldigt mycket i världen av illusion den har föga betydelse i den mer expanderade verkligheten, men eftersom vi alla även är en den av upplevelsen i vårt fysiska kroppar så betyder det inte att det är ok att påstå att den ena är bättre än den andra, det är aldrig ok. Det existerar ingen som är bättre eller sämre, det är detta som startar krig på vår planet. Det finns ingen anledning att upprepa det som sedan tidigare inte visat sig fungera. Att trampa på någon annan har aldrig varit ok, det kommer inte heller någonsin att bli ok.

Det jag skriver här är inga bevis, de är till för att svara på din fråga om vad jag kan erbjuda dig som en kreativ möjlighet att hitta en väg ut ur illusionen.

Detta kommer dock ALDRIG att fungera in du själv inte VILL göra denna resa SJÄLV.

Det är faktiskt så enkelt, det är därför som vi tror att det är svårt.

Nu har du allt du behöver veta för att förstå att det inte handlar om att veta eftersom vetandet begränsar sig till just vetandet och på så sätt håller dig borta från lösningen som står att finna i varandet.

Det är varandet som gör att egot som huserar i vetandet vägrar att släppa taget eftersom varandet gör att egots territorium kommer att mer eller mindre upplösas.

Det kallas för dragningskraft det som sker i vetandets värld som naturligtvis är en dualistisk uppfinning för att skapa just friktion som är byggsten för att vinna/förlora tänkandet fungerar så effektivt som det gör. Det är en görande process, det är allt det är.

Fortsätt att göra och du skall stanna fången, börja vara och rädslans moln kommer att skingras om än långsamt.

Detta är min sista tanke i denna väldigt långtgående önskan om att uppnå en dialog. Det är nu upp till dig om du önskar kommunicera på ett mer öppenhjärtligt sätt i framtiden i andra trådar här eller annorstädes, tills dess,

fred.

Det behöver inte vara så att en har rätt och en har fel,.kanske man kan överväga möjligheten att det finns flera än ett  rätt?

Man kan ta till sej andras åsikter, utan att värdera och gå upp i försvar så fort det skiljer sej  från ens egen uppfattning

Anta att det är sant att det finns en rädsla när man har ett behov av skydd, om man ser det på allhealings sätt. Jag ser ingen anledning att förkasta möjligheten att det kan vara så,kanske är rädslan omedveten? 

Eller kanske det inte alls behöver finnas någon rädsla inblandad när folk skyddar sej? Det möjligheten skulle oxå kunna vara riktig.  Jag är öppen för båda möjligheterna. För mej är det intressant att läsa hur olika personer resonerar, och att försöka sätta sej in i flera olika synsätt och acceptera andras tankegångar utan att värdesätta.

För mej är universum mängdimensionellt och oändligt ,det ger plats för många olika tankegångar och synsätt.

Varför skulle den egna sanningen vara mer san än någon annans,vem har befogenhet att avgöra vad som är rätt och fel ?varför är det så viktigt att tävla om att ha rätt och ogiltigförklara andras tro/sanning/förklaring och bara låte sin egen få vara den enda godtagbara?

Ni har olika åsikter och kommer ingenstans i den här diskussionen. I mina ögon finns inga vinnare eller förlorare i en diskussion och i och med att en person vill lägga ner sin diskussion så betyder inte det att den har förlorat och inte heller att den andre har vunnit.

Så härmed avslutar jag nu den här diskussionen och fortsätter det i nya trådar tar jag bort dom direkt.

Slutsatsen från mig är att ni två står på helt olika planeter så då är det lika bra att sluta prata för döva öron eller hur?

#65 Jag håller fullt ut med dig korseett! Mycket bra skrivet!