Vår katt är en ganska så lättskrämd individ… Tydligen är hans syskon likadana. Vi har skrattat gott åt honom när han blivit rädd för olika ljud på TV´n i olika program, bland annat när vi tittat på "Hål i väggen", där han hatade startsignalen för väggen, och varje gång den kom stirrade han förskrämt och irriterat på TV´n… Och den ljuder ju några gånger i det programmet

Men, den gång jag skrattat allra, allra mest, var faktiskt den här:

Tänk er en vardagskväll framför TV´n. Jag och sambon ligger i vars en hörna i soffan när katten kommer spatserande. Allt är lugnt och fridfullt. På soffbordet står kaffet på sin värmehållare, lite assietter med gobitar till kaffet, tidningar, pennor, lite fjärrkontroller och en telefon. Kattus Emmetus hoppar upp i soffan och går förbi mig. Vid mina knän stelnar hela han till och han börjar råstirra på mina fårullstofflor. Hela katten intar försvarsläge, och jag kan bara inte låta bli, jag bara MÅSTE röra lite, lite på foten…  KABLAMM!!!!!!!!! så studsar katten en meter rakt upp i luften och samtidigt en halv meter åt sidan, varpå han sedan landar i panik på vårt snorhala stensoffbord, där han förtvivlat springer på stället utan att få grepp, och samtidigt får alla saker att flyga iväg åt olika håll! Kaffekoppar, kaffekanna med kaffe i, tidningar, pennor och fjärrisar, ja allt fullkomligen flög iväg! Sambon (som är pedant och alltid extremt rädd om saker) får panik och flyger lika hysteriskt upp och svär och försöker rädda kaffekannan som studsat i golvet, jag flyger upp för att hjälpa till men kan inget annat än att gapskratta. Sambon är arg, katten har sprungit upp på ovanvåningen och gömt sig, och alla grejer ligger utspridda åt olika håll över golvet. Soffbordet är rensopat. Och jag skrattar. Och skrattar. Och skrattar lite till. Till sist börjar även sambon le lite, för synen var obetalbar

Resten av den kvällen fick jag flera plötsliga skrattutbrott - varje gång jag såg synen av en flygande katt framför mig :) Jag önskar så att jag vore en duktig tecknare så jag kunde få ner denna underbart roliga bild så att ni kunde se den, men ni får tänka er den istället

Och nej, vi brukar inte skrämma katten med vilje, men jag kunde aldrig i min vildaste fantasi, tro att en katt kunde göra ett så enormt hopp, i min beräkning skulle han studsa ner från soffan och landa på golvet… Och ja, jag har haft ulltofflorna länge, länge… Han har alltså sett dem förut…