Har så många funderingar att jag fullständigt bombarderar detta forum, och det skäms jag lite för, men kan inte låta bli

Så, tre funderingar…

Guider: Kan någon se mina guider? Om jag själv får gissa är det en kvinna, och sen är det en man, men sen är det precis som att det är en man till med honom fast han hörs liksom inte, utan är bara med i bakgrunden och delar samma åsikt som mannen? Är det här bara inbillning eller verkar det stämma? De har varit där en gång för att verkligen tala mig tillrätta, i tonåren. Känns som att de ställde mig mot väggen i en viss fråga, där de "tvingade" mig att välja rätt väg.

Lite besökare: Känslan är att min morfar är med en del och spanar, inte så att han lägger sig i men att han kollar upp mig då och då. Morgonen han dog drömde jag att jag kvävdes och krympte ihop i dödsångest, och på morgonen fick jag dödsbeskedet. Därefter har jag en gång fått se hur han tittade ner på oss när vi pysslade i hans trädgård. Utöver det är det mest en liten känsla som kommer över mig ibland att han är med oss. Sen tror jag min farmor är och kollar ibland, men kanske inte så mycket mig utan mer att katten trivs med oss. Och så fick jag besök av en kompis en gång i en dröm, jag minns att vi skrattade och skrattade, och jag sade tack för att jag fick träffa henne en sista gång. Det var så underbart, men visst kan det ha varit mitt psyke som skapade drömmen för att lugna och trösta mig, det vet man ju inte. Jag tror dock hon känner min sorg över att hon inte får uppleva livet. Sen tror jag att även folk från sambons släkt kan hälsa på ibland, det känns så iaf. Men, det är svårare att uppfatta folk som man inte känner igen.

Och så var de det där med konstiga möten: Ibland händer det att man möter speciella personer, som man inte ens pratar med, utan man går t ex förbi varandra och får ögonkontakt. Sen ses man aldrig mer, men man kan aldrig glömma mötet. Hur kan ett möte bli så speciellt att man aldrig glömmer det, trots att ens ögon bara möttes en kort sekund?