Det är förstås svårt att svara på. Men de gånger det händer i samband med värktoppar är det kanske lite enklare eftersom värk tar oerhört mycket energi och dagen efter är du slak och behöver tanka igen det du förlorat.

Sedan skulle det kunna vara så att du slarvat med maten någon dag? En del människor glömmer ju att äta… Och dagen efter får du "betala" med trötthet och behov av att återställa balansen.

Jag tror dessutom att man kan reagera så om man ätit saker som kroppen egentligen inte gillar så mycket. Som vitt bröd, socker eller annat som är gott men kanske inte så bra. Då behöver kroppen balansera upp sig och man är trött och hängig av "giftet" som kroppen tar hand om.

Sedan jag slutat med mjölkprod och all säd kan jag märka detta väldigt tydligt. Om jag fuskat och ätit något med vetemjöl i så kan jag vara alldeles slak dagen efter och väldigt hungrig, skakig till och med.

När det inträffar innan värken tänker jag att det kanske är kroppen som är klok och laddar energi inför det jobbiga som ska komma. För kroppen vet alldeles  säkert i förväg.

Så det kanske helt enkelt är så att du har en väldigt duktig kropp som förmedlar saker och ju mer du lyssnar ju bättre kommer du att kunna hantera dina toppar och dalar.

Ladda upp med energirik mat sådana dagar så att kroppen är laddad och utvilad.

Vet inte riktigt här, för jag upplever också det med energisvaghet.

Jag har även jag fibro… men även Morbus Crohns,

Vilket gör att jag är ganska så noga med vad jag stoppar i mig.

Precis som du beskriver Morgaine så kan jag uppleva att ett smärtskov komma efter att all enregi tömts ur kroppen.

Men oftast upplever jag smärta- energi bortfall… När sedan smärtan återgår till mindre intensiv så stannar hela jag kvar i det energi svaga tillståndet ett tag efteråt.

Jag slarvar aldrig med maten utan tvärtom är jag väldigt noga med att äta rätt.

Jag har börjat fundera på om jag gör något som tar energi omedvetet, eller att jag "släpper" energin på något sätt, Att det skulle vara en psykosomatisk effekt.

Funderar lite på just det här med att vakna uttröttad efter att ha sovit tungt en hel natt.

Jag sover nästan aldrig en hel natt…

men när det händer så har jag sovit så tungt!?, att jag är uttömd på all energi när jag vaknar.

Vad är det då för märkligt som händer, när man väl sover sig igenom natten men vaknar och är så trött.

#3 Så bra! Det gör inte jag heller för jag mår pyton då, men nog händer det att jag äter saker som jag vet att kroppen inte älskar… som choklad eller så. Det trodde jag att alla människor gjorde…

Inre processer tar ju oxå energi så det kan ju vara sådant med.

Jag lider ju själv av trötthetssjukdom så jag lever med energilöshet som kommer och går dagligen.

Men precis som det finns människor som finner samband mellan att man gör saker man inte vill eller trivs med och värk, kan det säkert finnas liknande i det här fallet.

Jag sover aldrig en hel natt heller men jag vet att många som sover oroligt upplever att de är mycket tröttare efter en hel natts sömn än annars. Jag tror att det beror på att den djupa och längre vilan låter kroppen få känna hur trött den egentligen är. Annars får man liksom bara bita ihop och orka ändå.

#5 Ja sova en hel natt är ju nu inget vidare, när man vaknar och är så stel och värkig så man nästan blir galen.

Det känns som om min kropp måste upp och stretcha lite om nätterna.

Och det där med chokladen viskar vi väl bara om

Hehehe… typ! Jag kan bara äta mjölkfri choklad så den är ju inte helt kass men ändå…

Choklad, vaddå choklad??? Förstår inte vad ni menar

#0

Morgaine.

Obearbetade och bort trängda minnen, som vill komma upp till ytan. De kan också ta sig sådana uttryck som du beskriver.

Det är bara en tanke som jag fick när jag läste ditt inlägg.

# 9 - Jag har också haft dessa tankar.

Jag har en väldigt stor sorg med mig i bagaget, en sorg som jag blev påmind om just idag. Jag har bearbetat det mesta, men denna lilla bit vet jag inte vad jag ska göra med. "lilla bit" är kanske fel ord eftersom den ligger till grunden för hela min tillvaro. Nej nu blev det krångligt att förklara……….

#10

Jag förstår,, utan att förstå,, exakt vad du menar.

Det kan var på gränsen till dränerande när det är på det viset. Gäller att hitta sätt att hantera och jobba med detta.

Går ej att forcera fram heller tror jag. Det jobbar på inom en tills det är dags att ta i tu med det.

Ju mer motstånd vi gör,, desto hårdare kommer det eller hur jag nu ska säga.

För min del har det handlat mycket om att släppa motståndet inom mig.

Inte så lätt alla gånger Men jag vet att det går

# 11 - Jag skulle kunna svara dig mera ingående så att du förstår, men eftersom detta är ett öppet forum så gör jag inte detta.

Jag har under ganska många års tid bearbetat väldigt mycket och tror inte att jag medvetet ger mig själv något motstånd inför denna känsla. Om här finns ett problem är det nog så att jag inte vet vad jag ska göra med denna sorg. Den är inte något som ligger dolt under ytan. Jag försöker resonera som så att eftersom jag inte kan göra något åt saken så kan jag inte och varför gräva ner sig.

Moment 22 kan tyckas……….

Precis så känner jag mig nu och jag har ju också Dercum..kanske det är mycket det som gör det. Annars skulle jag också vilja ha svar.

Kram Jeremina!

Du behöver inte förklara. Jag är där jag också.

Kanske ser det lite olika ut. Men grund känslan är den samma.(tror jag)

Gäller bara att finna vägar.

Kram

Jag tror att all bearbetning gör sitt till helheten. I och med att du bearbetat mycket under åren så pockar det som ligger under på och det kommer att komma när du är redo tror jag.

Jag har ju haft det likadant och slitit som ett djur för att bearbeta och komma vidare. men nu har jag kommit till en punkt där jag helt enkelt fått "ge upp" eller kanske släppa kontroll, jag vet inte. jag har lagt ner kampen och försöker bara leva i den verklighet jag har nu, med mina smärtor och begränsningar. Och på något plan släpper det fram saker som mitt idoga bearbetande, kämpande kanske hållit tillbaka.

Kan det vara så att man ibland vill för mycket?

Jag har även haft en ovärderlig hjälp av Gårdbäckarna, särskilt Eva som jobbar med ärkeänglarna, deras syn och insikt ligger ju så oerhört långt ifrån vår förmåga så det har varit fantastiskt!