#0

Rore jublar och dansar inombords av glädje över din inre upptäckt.

Åhh, så himla roligt och upplyftande att höra.

Jag blir jätte glad för din skull.

Visst blir man förvånad när det ramlar sanningar ur munnen på en, som inte är övervägdaeller ens färdig tänkta

Men tillväxten inombords blir ju så fantastiskt mäktig.

Grattis!!

Grattis underbara nillan!  Visst känns det härligt att visa att du inte ställer upp på att andra trampar på dig. Du är strong tycker jag.

Förr i tiden vågade jag inte säga ifrån men händer det sådana episoder nu, säger jag ifrån det finns gränser för vad man ställer upp på.

Det bästa med att säga ifrån är känslan att visa att hallå här är jag och mig behandlar du inte hur som helst! Det kallas självrespekt.

Ha det gott nillan.

Kram från mig

Nämen oj !!!!

Vilken reaktion från er ,

jag blir alldeles varm inombords, tack !!!

Jag var så stolt över mitt plötsliga lugna mod, som bara överrumplade mig.

Vet ni jag har alltid varit konflikt rädd, och nästan kunnat vända mig själv ut och in, för att slippa såra någon.

Personen i fråga tjurade under hela yogan, 2 tim. lämnade sedan gruppen 20min tidigare och sa, du åker inte hit med mig mer i alla fall!!!

Skönt tänkte jag…

#3

Ja, det är för härligt att höra.

Äntligen har du vuxit ur dom för små skorna *ler*.

Grattis till att du litar på din inre röst och till din inre styrka!

/kram Spanaren

Fantastiskt nillan!!! Grattis säger jag med!

Vilken vinst att bli av med en sådan energitjuv! Och visst är det härligt när kraften rinner till och man vägrar låta sig trampas på och hunsas med mera!

Kanon, bara fortsätt så!

Kram!!

Tack Spanaren och Hoppfull

Jag som inte riktigt visste om jag skulle våga berätta detta här!!!

Självklart! Jag är en sådan som jobbat med samma sak hur länge som helst. Jag är bättre nu men inte fullfjädrad så det här är kanon att få höra!

#0 HÄRLIGT att du stod på dig nillan! *applåder*

Energitjuvar har jag inte mycket till övers för och jag är så glad för din skull att du blev av med denna. Lägga sina personliga tillkortakommanden på dig, hmpf, ja mycket ska man höra! Har dessvärre också råkat ut för liknande situationer alltför många gånger utan att våga stå på mig men inte nu längre och jag vet hur mycket styrka det krävs för att kunna säga "NEJ, nu får det räcka!"

Adrenalinet flödar och man undrar vad det var som hände och vem som tog över ens kropp, hihi.

Fy så fegt att skälla ut dig offentligt, riktigt lågt. Usch!

Toppenbra att du sa ifrån, mer sånt till folket!

Ha nu en riktigt härlig fredag och njut av din nyfunna styrka.

Kramar Nessa

Jag håller fullständigt med alla andra här!

UNDERBART att Du tog bladet från munnen. Jag har varit precis (och är fortfarande ibland) som Du. Och dom gånger man känt att nu dj----ar får det vara nog så GUD så underbart det känts efteråt!

INGEN absolut INGEN har rätt att kommendera och styra ens liv. Och fy vad lågt att skälla ut Dig offentligt, den personen är INGET att ha i sin närhet!

LYCKA TILL och STÅ PÅ DIG

Kram/Inga-Lill

Tack

Va bra ni är på att ge kraft åt mitt beslut.

Jag vågade utan att skämmas eller bli generad.

Nillanb: Grattis till att du visade att du tror på och förstår ditt eget värde!!

Det är riktigt härligt och inspirerande att läsa. Varför tror vi att vi inte får säga ifrån, stå upp för oss själva, säga vad vi vill och inte vill?

Varför är vi så konflikträdda och tror att vi gör något fel när vi säger "nej, jag vill inte detta."

För att vi fått lära oss att det är att vara självisk. Och det ska vi inte vara, för det är fult får vi veta.

"Var inte självisk", får vi höra av vår omgivning när vi växer upp. "Tänk inte på dig själv". "Gör som jag vill, inte som du vill".

Men de som lär ut det är ju själva just det som de inte vill att man ska vara; självisk. (Fast alla lär ju bara ut precis det de själva fått lära sig..och så går det tillbaka i en hel massa generationer..)

Kanske dags att bryta trenden då?

Att inse sitt eget värde och sin fulla rätt att säga och göra det man själv vill är inte att vara självisk i någon slags negativ, egoistisk bemärkelse. Det är att vara sann.

Kram nillanb!

Tack Tunridan

Mitt beslut togs snabbt och instinktivt, nog nu !

Det var en väldans tur det, för hade jag börjat fundera så hade jag böjt mig ytterligare en gång för henne.

Jag har valt nu.

Jag behöver ingen sådan person i mitt liv som dränerar mig på all energi. Jag blir stressad och känner mig  uttmattad av de energier hon sänder ut.

Jag väljer glädje och frid.

Underbart!

Jag kan förstå den lättnad som du kände i och med att du satte ner foten, och vilken styrka. Härligt!

Jag har skrivet lite om energitjuvar på min hemsida

http://www.ayena.onatima.se

grattis! Och jag tror inte jag behöver tillägga mer

#13 Toppen!

Bra gjort! Skönt för dig

Grattis nillan,bra gjort

Tack allesammans

jag känner mig som en tyngd lyfts från mina axlar,

jag har växt och släppt mig fri

Starkt gjort Nillan.

Du inspererar mig ;-)

Härligt och starkt gjort..det är bara att gratulera och visst känns det skönt?

Härligt att få stöd av er

Ja jag tycker att jag varit duktig, men min energitjuv har inte hämtat sig från chocken ännu.

Snäser och är vass inför hela yogagruppen fortfarande, jag förstår inte hur hon kan med att via upp ett sådant beteende.

Men det värsta är att våra små döttrar är kompisar och nu får inte hennes dotter lov att leka inne hos oss med de andra ungarna.

Det är lågt att blanda in barn i detta.

Men jag står stadigt !

Jag slätar inte längre över hennes misstag,  låter henne gasta och gapa åt mig.

Jag känner mig trygg i mitt beslut att inte ha den kontakten med henne.

 Lugnt och skönt 

Härligt att du står stadigt.

#22 Ja, det är lågt att låta det gå ut över barnen. Men du är toppen Nillan, underbart att läsa vad bra du klarar av detta.

Kramar till dig.

YES!

Underbart att Du står på Dig, ja verkligen lågt att blanda in sina barn. Hon skulle behöva hjälp med sitt beteende, hon kan ju inte må bra. Men det är något hon själv måste komma fram till! Hon kanske förstår till slut om inte Du viker Dig!

Kramisar

Måste erkänna att jag började vackla när mitt val påverkar barnen.

Det är det enda som är negativt.

Våra flickor har varit bästisar sedan de var 3 år, de fyller 9 i november.

När vi köpte hus för tre år sedan köpte de hus i samma lilla villa område några månader efter oss, så vi är fortfarande grannar.

Du är stark Nillan och egentligen skulle du säga till din granne, att hon får vara sur på dig så länge hon vill, men hon får absolut inte blanda in barnen.

Du klarar av allt det du vill själv Nillan

Det blir ett sätt för henne att straffa Dig, hennes sätt att komma åt Dig igen!

Verkligen synd om småtjejerna som måste bli inblandade i detta från hennes sida. Men det tyder på en oerhört omogen egotrippad person som ska bestämma och kunna vara hur dum som helst. En sån vill man väl inte ha kvar i sin bekanskapskrets?

Ett alternativ är att helt enkelt tala om hur Du känner och upplever hennes dominans. Vet att det är svårt men samtidigt kan hon få något att tänka på.I Början kommer hon säkert att spåra ur men efter ett tag kanske hon förhoppningsvis tänker till och gör något åt sin situation. Du har ALL rätt i världen att bli behandlad på ett fint sätt! INGEN har rätt att sätta sig på en annan och Du är lika mycket  värd som hon och har ingen anledning att "ta skit". Egentligen är Du MER värd än hon för Du verkar vara en fin ödmjuk medmänniska som till slut orkat sätta ner foten. Heder åt Dig!

Kramisar igen……

Tack alla för ert underbara stöd

Men jag måste erkänna att jag inte fört något samtal alls med min energitjuv sedan jag sa i från.

Det skrämmer mig oerhört att ta en diskution med henne !

Jag har aldrig mött någon som nått fram i ett menings utbyte där, hon får alla att backa.

Jag oroar mig för att ta samtalet då, hon är väldigt högljud och gåpåig och inte slutar förrän man ger upp och ger henne rätt.

Nu vill jag inte bli tillplattad igen…

Jaa stå på dig nillan!!

När du träffar dotterns kompis tycker jag att du noggrant ska tala om för henne, utan att göra en stor sak av det att - du vet ju att du ALLTID är välkommen hit för att leka

Barn ifrågasätter själva sina föräldrar så om jag vore du skulle jag låta det gå lite tid så tror jag att det löser sig av sig självt.

Vår dotter har en grannflicka här som hon lekt med dagligen sedan vi flyttade hit för snart tre år sedan, det har alltid funkat kanon. Men flickan har en lillebror som plötsligt ska bestämma över flickorna (de är 7 & 9) och när han inte får sin vilja igenom så ser han till att föräldrarna delar på flickorna. De får alltså inte leka utan grannflickan SKA leka med sin lillebror och får gå hem eller vår dotter får gå hem. Dessutom blev min dotter syndabock allt oftare och kom hem och grät för att pojken hittar på historier om vad hon gjort och mamman köper det rakt av och skäller ut vår dotter…

Så vi införde en regel här att flickorna fick vara här och leka, inte hos dem… det tyckte säkert mamman därinne var urlöjligt men vi brydde oss inte. Vi sa bara varje gång vi träffade flickan att hon var välkommen hem till oss och när hon kom så sa vi -åh så trevligt att du kommer! Vi hade oxå öppet förklarat för flickan att det var för att undvika alla dessa bråk med pojken som de fick vara här. han blev så utstuderad till slut och gjorde allt för att sabba leken för flickorna så de tyckte att det var jätteskönt.

Så prata med flickorna om saken utan att gå in på detaljer, alltså tala om att det är kul när de leker och att hon alltid är välkommen till er så att hon vet att problemet inte finns hos er.

Ofta lägger sig ju den första stormen efter ett tag och det återgår lite till det normala, så jag skulle vänta ut henne om jag vore du! Inte gå dit och prata… jag tror inte att hon är mottaglig ändå i den här situationen, kanske senare då, men inte nu.

Tack Hoppfull

Men jag sa till flickorna i lördags att de skulle komma in och leka för det böjade mörkna, och jag ville inte att de skulle cykla i mörkret.

Flickorna ville gärna vara inne , men granntösen sa att hennes mamma sagt innan de gick ut för att cykla att hon inte fick lov att gå in till oss för att jag var sjuk efter en operation.

Jag sa att det var OK att leka här om de höll sig i lekrummet.

Jag bad tösen ringa och fråga mamma om det gick bra, men mamman sa åt sin dotter att gå hem omedelbart !!!

Då mamman inte var hemma under dagen innan ,hade tösen varit här och lekt tillsammans med min dotter och tre andra kompisar i fyra timmar. Pappan lät barnet leka här.

Hon straffar sitt eget barn allra mest genom sitt beteende !, det sårar mig oerhört mycket.

Min dotter har alltid kompisar hemma, det tycker jag är utmärkt för då har jag koll på vad de gör, och deras språkbruk.

Så nu låter hon sin dotter stå utanför kompis gänget för sin egen stolthets skull.

Det blir ett sätt för henne att straffa Dig, hennes sätt att komma åt Dig igen!

Verkligen synd om småtjejerna som måste bli inblandade i detta från hennes sida. Men det tyder på en oerhört omogen egotrippad person som ska bestämma och kunna vara hur dum som helst. En sån vill man väl inte ha kvar i sin bekanskapskrets?

Ett alternativ är att helt enkelt tala om hur Du känner och upplever hennes dominans. Vet att det är svårt men samtidigt kan hon få något att tänka på.I Början kommer hon säkert att spåra ur men efter ett tag kanske hon förhoppningsvis tänker till och gör något åt sin situation. Du har ALL rätt i världen att bli behandlad på ett fint sätt! INGEN har rätt att sätta sig på en annan och Du är lika mycket  värd som hon och har ingen anledning att "ta skit". Egentligen är Du MER värd än hon för Du verkar vara en fin ödmjuk medmänniska som till slut orkat sätta ner foten. Heder åt Dig!

Kramisar igen……

OOPS!

Sorry en dublett, ta gärna bort den någon!

#31 Det är liknande med min granne! När flickorna leker och sonen inte får som han vill, tvingar mamman flickan att avbryta leken och gå hem… och det gäller från minsta lilla sak till större saker. Han går bara hem och gnäller så ringer de hem dottern omedelbart och hon får inte leka mer på hela helgen med min dotter!

Sonen har blivit så utstuderad så att han säger rakt ut till flickorna att jag behöver bara säga till mamma så får inte ni leka… Med pappan är det annorlunda, då räcker det att sonen går hem.

Så de gör likadant fast bara lite annorlunda utformning. Och då har vi inte ens haft någon konflikt men ändå straffar de flickorna!

Du kan inte påverka det ändå. Visst är det så att de straffar sin egen dotter men det kan inte du ta ansvar för… det är deras val att bete sig så. Och så länge du klargjort för flickan själv att de gärna får vara hos dig kommer hon att veta att det är så. Skulden kommer att hamna på hennes mamma hur gärna hon vill att det ska vara du som är skurken.

Det viktigaste i hela den här soppan är att grannflickan med säkerhet vet att hon är välkommen och att om det finns problem så har de absolut inget med henne att göra. Sedan kommer mamman att göra som hon vill ändå så det är bara att bita ihop och avvakta.

Kram nillan!

Tack Hoppfull

Det känns bra att du delar med dig !

Skönt att få bekräftelse att det räcker att jag välkomnar tösen precis som vanligt att komma in leka.

Att hennes mamma själv får berätta värför hon inte tycker det är lämpligt.

Det gör ont att se tösen behöva gå hem när de andra får lov att leka.

Ja visst gör det ont i en, man blir så arg så man gnisslar tänder… båda töserna här är jätteledsna! Men vi kan ju inte påverka deras mammor hur gärna vi än skulle vilja ruska om dem.

Det är däför det är mer effektfullt om det kommer från deras barn tror jag. För barnen ifrågasätter det är jag helt övertygad om och det biter förhoppningsvis bättre än när vi vuxna bråkar med dem.

Skrämmande hur vuxna människor beter sig!

#35 Vet precis HUR Du känner för en disskution med denna energitjuv. Jag har själv en syster som är alldeles omöjlig att föra en normal disskution med. HON ÄR STÖRST; BÄST OCH VET ATT HELA LIVET GÅR UT PÅ ATT HENNES VILJA, ÅSIKTER OCH ÖNSKEMÅL ÄR DET ENDA RÄTTA! Elaka ogina egotrippade monster som vi kryper för. Egentligen VARFÖR gör vi det, hur kan någon få oss att bli som små tysta möss och säga ja tack och amen för att inte stöta oss? Inom oss har vi så bra argument men när vi ska utveckla i real life så har vi inte mod och kraft.

Usch, nu blev det så negativa känslor inom mig när jag påminner mig om henne!

Känner så väl igen mig,hur svårt det är att säga ifrån och sätta gränser utan att få  dåligt samvete.

Jag har nyligen "sagt upp" ett långt kompis förhållande eftersom hon bara tog och tog.

Jag har lyssnat och stöttat i så många år men aldrig fått något tillbaka.

Trodde att jag skulle må fruktansvärt dåligt då jag  avslutade våran vänskap,men det är precis tvärt om.

Har fått tillbaka energin och ett inre lugn som jag inte trodde var möjligt,så nu inser jag vilken "energi tjuv" hon var.

Så Grattis och stå på dig/Kramar

(Vi är många som stöttar dig i detta beslut.)

 Ps.Tyvärr så har jag inget råd när det gäller barnen,verkligen "lågt" av henne att blanda in dom i "eran konflikt".

Låt bara tiden gå,så ska du se att det ordnar sig till det bästa.

 Så skönt det är att få tillbaks sitt inre lugn…

Ja vi har vågat finna lugnet .

Jag har i detta även jag stöttat, hjälpt praktiskt och lyssnat men fick aldrig ens det minsta tack så mycket.

Det kändes härligt att vinka adjö och gå vidare.

Men nu visar det sig att hon är såå mycket mindre sympatisk  än jag någonsin kunnat drömma om.

Kram

Så var det med min kompis också,jag trodde att jag kände henne utan och innan.

Inser nu att hon saknar både empati och sympati,två saker som är enormt viktiga för mig.

Det är bara att inte "gräva i skiten" utan gå vidare starkare än någonsin….

Kram

Men visst är det väl konstigt hur blinda vi är för våra egna mönster? Jag hade inte en aning om detta förrän jag började gå i samtalsterapi och vi nystade i mina relationer. Samtliga, alltså verkligen samtliga hade jag utformat på det sättet!

Nu ser ingen relation ut sådan längre och det är sååå skönt!

Men jag har även problem med människor som inte är vad de utger sig för att vara. De är så trevliga och stöttande så länge man tycker och gör som de vill. Men gud förbjude om man kritiserar dem!! Då går de i taket och drar sig verkligen inte för att säga och göra nästan vad som helst för att skjuta ansvaret på mig. Och de fortsätter avreagera sig genom att vräka ut skit bara för att må bättre själva.

De slutar alltså skilja på sak och person och går till personangrepp och talar om att man har problem privat eller är si eller sån, eller tycker det ena eller andra.. helt taget ur luften. Allt för att själva slippa ta ansvar för de misstag de faktiskt gjort. Eller helt enkelt stå för att man är och vill vara sådan.

Det är mitt nya träningsläger

Jag tror att vi alla lite till mans är konflikt rädda.

Det säger sig självt att det inte är kul att bli ovän med någon,men när man själv nästan utplånar sig själv för att vara någon till lags ,då har det gått för långt.

Jag har också hela mitt liv haft svårt att säga ifrån,(men har dom sista åren "bättrat mig)

Jag har inte "jamsat" med  ,utan har vågat säga vad jag tycker(på ett fint sätt),men inte vågat sätta ner foten när det verkligen gäller att stå upp för mig själv och sätta mina gränser.

Jag är också en stark känslomänniska,har lätt att leva mig in i andras situationer på både gott och ont.

Ja,det är inte lätt att var människa…….men man gör så gott man kan.

Kram på er alla.

#0. Ett jättegrattis till dig. Jag håller precis på att jobba med det här för att orka och kunna stå upp för mig själv men har ännu inte kommit så långt som dig.

Jag övar hemma på olika meningar jag kan säga samt att läsa mycket böcker. Hoppas jag också kommer till den punkten snart.

Kram på dig.

#41. Har EXAKT samma problem som du. Har (eller snarare har haft) folk i min närhet som hävdat att vi är såååå bra vänner men jag har på senare år upptäckt att det helt varit på deras villkor och att de helt enkelt valt att finnas där för mig då de passat DEM. Resultatet blev att jag på något konstigt sätt kände mig tvungen att anpassa mig efter dem, dvs jag blev tvungen att välja när jag skulle må dåligt lite grann… Skumt jag vet. Nu har jag sagt ifrån till en av dem som jag trodde stod mig närmast och han reagerade starkt och menade att det var MIG det var fel på. Han i ett nötskal - kan inte ta kritik utan slår bara ifrån sig hela tiden och det gör mig vansinnig! USCH! Nu har jag valt att avsluta den relationen pga hur dåligt den fick mig att må och han har mage att ifrågasätta mitt val?!?! Jag fattar inte hur vissa människor orkar med sig själva.

Lycka till och kramar till alla

Nillan.

Om det blir något mer resonemang eller konflikter då hon sätter igång att gapa och skrika, så sänk rösten och fråga henne sakligt:

 - Vad är det som får dig att må så dåligt så att du beter dig på detta viset?

Vänta inget svar. Gå därifrån och vänd henne ryggen.

#44 ja det liknar mitt problem till viss del men de relationer jag tänker på har inte handlat om att jag anpassat mig utan de har känts jämlika och bra så länge vi tyckt lika om saker. Men när jag tyckt annorlunda om något så kommer yxan fram… då är man inte alls jämlik längre utan personen ifråga vill gärna trycka ner en och försöka bortförklara det man tycker med att man är på något sätt eller känner på något sätt för den personen. Vilket är helt fel.

Bra att du avslutat en sådan relation! den bär ju inget gott med sig i alla fall och jag gissar att du känner dig rätt lättad?

#45. Det var ett riktigt bra svar. Det ska jag lägga på minnet.

#46. Jag har faktiskt stött på ett par personer som beter sig så här på healing. Hur snälla och hjälpsamma som helst men om man inte stryker dom medhårs så blir det ett jävla liv. Tycker faktiskt att när man frågar om kritik så ska man även kunna ta den om det inte är bara gulli gull.

#45

ja visst är det ett bra sätt att få personen att tappa hakan på

# 48 - Det bästa med dessa ord är att hon kommer själv att ställa sig frågan. Kanske inte i din närhet och i det ögonblicket, men hon kommer att tänka efter. Det är säkert som Amen i kyrkan!

#49 Klockrent! Ska jag testa nästa gång någon beter sig illa.

Kanske vi kan slå våra kloka huvuden ihop och komma på flera bra svar. Kan vara bra att bygga upp en lista att öva in för framtida behov.  

Jag är idel öra - eller öga kanske.

Ska klia mig i huvudet lite……………

Min erfarenhet är att tyvärr så spelar det ingen roll vad man säger till dessa personer,hur fyndigt och träffande det än är.

Eftersom dom oftast saknar inlevelseförmåga som empati och sympati,så "rinner det bara av dom".

Och eftersom dom också ofta är fullbordade egoister,så bryr dom sig inte ett dugg.

Någon eftertanke tror jag knappast att dom får och skulle det vara så,så skulle dom aldrig erkänna det.(tråkigt nog)

Kram på er alla/Lena

De jag träffat på är tyvärr av samma kategori som tantleen beskriver och att ens kommentera är bara att öppna upp för ytterligare elakheter från deras sida. De är en sort man inte kan "vinna" över om ni förstår, man kan inte få sista ordet eller lämna en eftertanke.

Däremot om de är av en mildare grad så kan det säkert vara effektivt.

#54 Håller med till 100 %

Gäller det en psykopat så kommer saken i ett helt annat läge. Det ända då är att avbryta all kontakt snarast möjligt - även om barnen är inblandade.

Absolut, men man behöver inte vara så störd som psykopat för att vara hopplös att kommunicera med Det räcker med att man är narcissist!

#56 och #57

Nu har ni prickat in min energitjuv exakt !!!

Narcisistisk psykopat ?!

Kan hon vara det tro, för det känns riktigt…

Psykopater är ofta narcissiser… kolla här om du vill… Psykopat

#59

Slående likheter med dom som jag också träffat.

Men tack och lov så  är dom ett fåtal(jag har träffat ca.3-4 st under mitt 48-åriga liv.)

Vad jag nu vet ompeppar,peppar…….

Näämen oj !

Himmel det stämmer ju !

Hur dum är jag egentligen,  att jag inte förstått det här !

Du är inte dum,utan fullt normal.

Dessa människor är så duktiga på att "lura" oss normala,så det kan ta år innnan man ser igenom dom,om ens då….

Kram på dig

Hehehe nillan, man går ju liksom inte runt och förväntar sig att ens omgivning ska ha beteendestörningar eller hur? Det här är ju kanske inte så allmänt känt så det är verkligen inte konstigt att du inte känt till!

Det var samma för mig, innan jag insåg att hon hamnade inom dessa ramar och att det faktiskt inte betraktas som normalt.

Skulle säga en sak till… jag tror att en del av oss, vi som är snälla och har svårt att bita ifrån, vi liksom drar till oss människor med sådana här störningar lättare än andra. Så vi råkar ut för dem mer frekvent än människor med lite starkare självkänsla.

Människor av den här typen dras säkert till sådana som är lättare att utnyttja, som de kan ha i sitt våld längre än sådana som ganska snabbt biter ifrån och bryter.

Tack snälla ni alla

#64

Ja så måste det ju vara…

Jag ska aldrig mer vara så mesigt snäll, för att jag inte vill/ är för att såra någons känslor,

Sugs all emotionell kraft ur mig och jag nästan blir sjuk (fysiskt) av en sådan människa, så kan man ju undra varför jag lät detta pågå under sex års tid ?!

Men jisses nu skäms jag…

Men vi försöker ju bara vara hyggliga och hur ska man kunna veta att man har en störd person i sin omgivning?

Aldrig att jag skäms över att jag försökt vara snäll och inte velat bråka! jag är uppvuxen med en fullblodsnarcissist till syster och då har man ju ingen chans att värja sig, plus att det är en normal relation för en så hur ska man kunna veta…

Jag fattade inte det förrän jag träffade min man och han sa: men ser du inte att hon inte är snäll mot dig? Hon hade ju duperat mig under hela min uppväxt så att jag på fullt allvar trodde att hon var den enda som var snäll mot mig… alla andra var onda… Senare började jag i samtalsterapi och där fick jag betydligt större inblick i hur sjuk vår relation verkligen var.

#64    Det kan nog stämma,+ att jag är ganska naiv, vill gärna tro gott om alla jag möter.

Tack det här öppnar mina ögon på ett helt nytt sätt…

Har alltid haft lättare att lägga skulden på mig själv, svälja och ta emot.

Jag förstår att bita ifrån kanske inte hjälper och kanske inte får den andre att tänka till heller MEN det får i alla fall mig att må bättre av att ha stått upp för mig själv.

Har man dessutom tur så kanske dom drar sig i framtiden för att försöka "trycka till en".