Nej jag känner inte någon begränsning eller hinder även om jag tex har lite värk i kroppen.Däremot skickar jag inte healig om jag mår extra dåligt nå´n dag för då har jag svårt att varva ner och känna det lugn jag vill ha när jag skickar distanshealing.

Det är ju inte jag själv som skickar healing men jag kan säga att vi är en kanal som står i förbindelse med universum och jag ber alltid om hjälp därifrån innan jag skickar.

Däremot ordnar jag det fridfullt omkring mig när jag sänder, tänder ett ljus slappnar av och tar emot universums helande kraft.

Jag har gått reiki 1 och reiki 2 men tycker det är enklare att sända utan ritualer, då blir jag mera spänd.

Min uppfattning är att alla som har " rätt " känsla och vill vara en kanal och ge healing i kärlekens tecken kan göra det Detta är min uppfattning.

#1 Jättefin förklaring, precis så känner även jag.

#1 Tack Indiania för ditt fina svar! Det var till stor hjälp och jag håller med dig om att vi är just kanaler för Gud eller Universums energi att komma igenom.
Det är nog som du säger att det handlar om hur man själv kan slappna av och finna det inre lugnet, även om man har ont i kroppen. Hur pass närvarande man kan vara.
Kan man inte vara närvarande och lugn, så är man själv "i vägen" och stör flödet kanske, så då kanske man ska avstå från att ge healing.

Jag är förresten naturligtvis intresserad av att höra från fler i detta ämne. Så berätta om era upplevelser.

Jag tror däremot att den egna utvecklingen styr hur man tolkar och läser av den man healar. Jag har vartit med om det flera gånger med healare som själva haft stora problem och som gjort avläsningar av mig som varit helt uppåt väggarna.

Nu är ju inte det exakt samma sak, men det hänger ju i viss mån ihop. Nu kanske inte det handlar om fysisk sjukdom i första hand utan mera om den egna inre själskontakten.

jag kan inte skicka healing de dagar jag mår dåligt men jag kan be änglarna om att hjälpa till och det gör de. Jag är ju både den som ser och placerar var healingen ska vara och är kanal för healingen så jag känner direkt när det inte läge att jobba på det viset.

sen vad man uppfattar är ju som med allt, färgat av det man tidigare upplevt och fått till sig ev erfarenheter.

Vad du är klok korseett, tänk om alla hade den insikten!

Jag skulle säga som Indiania - jag påverkas inte av att jag själv mår dåligt fysiskt eller psykiskt, för när jag sätter igång och förmedlar distanshealing så flödar det bara på.

Jag kan t.o.m. säga att det är bra att ge healing ur ett visst perspektiv när man själv inte är helt kurant - för när man kanaliserar healing så kommer en del till en själv också, vilket gör att man mår bättre av den healing som man förmedlar till andra!

Men jag håller med om att man inte bör ge healing om man känner att det blir jobbigt - särskilt då healing när personen är närvarande fysiskt! Men kan jag lägga mitt eget åt sidan så funkar det alltid!

Kram Rickard

#8 "..när man kanaliserar healing så kommer en del till en själv också, vilket gör att man mår bättre av den healing som man förmedlar till andra!"

Detta känner jag igen från när jag fick healing i samband med taktil massage. Hon som gjorde det nämnde just att under healing så gav det alltid henne något också; att hon mådde bra av att ge healing.

Så då är det ju bra för båda parter. Vilket egentligen känns rätt, eftersom vi alla är sammanlänkade som en helhet ändå.

#8 och #9 Ja det missade jag att skriva om när man ger reikihealing så blir det som ett utbyte samtidigt som man ger personen healing så får man healing själv också. Detta känner man väldigt väl vid behandling när man har personen hos sig. Det är en väldigt skön känsla.

Kram på er

Healingen som skickas går aldrig genom en människas kropp. Däremot så är vi i våra kroppar funtade så att vi har ett mer eller mindre starkt kontrollbehov. Detta kontrollbehov gör att vi ibland behöver uppleva någonting i vår egen kropp för att tro på dess existens. Det är därför många lever i uppfattningen att healing går genom kroppen. Det enda som går genom kroppen är upplevelsen som vi tror kommer att ske och äga rum.

All healing är från källan av skapelsen, den är förenad med alltet. Denna energin har därför inget behov utav att kanaliseras genom en kropp som lever i ett universum som är uppbyggt kring separationen som grundtanke. Detta är uppbyggt på detta viset för att vi inte ska kunna kopplas ihop med helheten. För om vi kunde det så upphörde vårt behov av att söka efter vem vi själva egentligen är.

Healingenergin går direkt från källan till målet.

Självklart kan vi som gör healingen ibland känna oss trötta. Det betyder att vi inte är pigga och därför inte heller speciellt inställda på att arbeta.

När det gäller healingenergin så är det inte hur pigga vi är som har betydelse. Det som har betydelse är intentionen som vi har. Det är själva önskan om att en healing ska äga rum som kommer att tillåta energin att göra sitt arbete.

Den är även så att den som ska ta emot healingen själv även har en önskan om att en förändring ska äga rum.

Dessa två saker är det enda som behöver ske från denna sidan för att healingen ska fungerar.

Så uppfattar åtminstone jag det hela.

#11 Det tror jag stämmer alldeles och helt

Det som kan vara knepigt är väl det du skriver om intentionen… för där kan egot spela en ganska stor roll. Om den som healar gör det för att den känner sig duktig som hjälper och en som vill lösa andras problem (inte så ovanligt bland alternativterapeuter) är min erfarenhet att det skapar hinder. För så fort det handlar om den egna prestationen vill jag påstå att intentionen grumlas… och detta är ytterst sällan något terapeuten är medveten om.

Givetvis pratar jag inte om er här för er känner jag inte, men jag har en ganska bred erfarenhet av behandlare och har återkommande mött just detta fenomen.

Likaså det du skriver om att man som mottagare måste vara öppen. Är man rädd för att det ska bli känslosamt eller svårt påverkar det hur man upplever alltihop och sannolikt även effekten av det!