Först vill jag säga att jag har varit på seans förut, men det har aldrig kommit någon till mig, och trumresa har jag aldrig gjort så det var mest därför jag gick på det här.

I alla fall så kom svärfar fram till mig under seansen, och han var en person som inte sa mycket medan han levde, men igår kväll pratade han desto mer, bl a sa han att han visste att jag tycker att vi har för många rödvinbärsbuskar.

Det var på gång redan förra året att vi skulle ge bort 2 buskar, så det var ju lite kul.

Han skojade med mig och sa att de hade lite roligt åt mig när jag hade bjudit hem folk och inte hunnit städa ordentligt - då var det bra att jag hade skåp o lådor jag kunde gömma saker i. Han visste att jag inte tycker om att städa.

Lite så är det,

Så sa han lite mer privata saker, så det blev lite känslosamt.

Det var en trevlig upplevelse.

Sen blev det dags för trumresan - vi skulle söka efter vårt kraftdjur.

Vi skulle visualisera att vi åkte neråt under markytan, så jag började med att åka kana ner i ett hål i backen. När jag åkt ett tag byttes kanan mot en typ malmvagn som går på räls o då gick det fort.Jag träffade en grupp indianer vid en älv som stod viftade med sina spjut, åk, åk ropade dem, men de var inte aggressiva, då satt jag helt plötsligt i en kanot. Jag såg ansiktet av en indianhövding - lika plötsligt var jag tillbaka i vagnen.

(Det där med spjuten och indianhövdingen var ju lite kul, för det har jag sett förut som "flashbilder" en gång, precis när jag höll på att somna).

Nästan från början så kom det en hund och hoppade upp till mig, men jag litar inte riktigt på mig själv (jag har pratat mycket om hundar ett tag), trodde det skulle dyka upp nåt annat djur. Men det kom fram hundar hela tiden på resan, så jag får lita på att det är mitt kraftdjur. När det var dags att återvända så skulle vi ta med oss vårt kraftdjur upp.

Jag kan ju inte säga riktigt om jag verkligen "var på resa" eller om jag satt o fantiserade, men jag ska definitivt göra om det. Det var en otrolig upplevelse

Hoppas ni förstår vad jag skrivit så att det inte blev alltför rörigt.

Kram Ingela