Jag själv är oxå en väldigt känslig person.. och det kan vara så jobbigt.. Jag tror att vi påverkas av varandras känslor och är man mer öppen och mottaglig, så kan det bli väldigt jobbigt om man inte har lärt sig att hantera det, vilket jag nog än inte gjort..

Puttar upp denna lite

Där tar du upp något intressant, Maria.Jag är en mycket känslig person och det har varit både positivt och negativt.Det positiva är att jag kan känna in hur någon annan människa mår och om det är spänt mellan två människor tex. då kan ju jag försöka hjälpa till att stämningen blir bättre.Försöka visa att jag tar in och förstår…………..Det negativa är ju om det är mycket negativa och tunga saker att inte ta känslorna ända in om du förstår hur jag menar.Har alltid haft problem med detta att inte ta på mig det jag inte bör göra och att hålla saker ifrån mig på rätt sätt.

Det där att våra tankar påverkar andra och vice versa är jag helt övertygad om att vi känner av. Kommer någon som är ledsen eller arg eller glad in i ett rum känner jag det direkt så det gäller att tänka sig för vad man sänder ut för energier själv.Tankens kraft är nog bland det starkaste verktyg vi har och tänker man efter kan man nog åstadkomma mycket med av vad man tänker.En sak som jag tänkt på är att sänder jag ut kärleksfulla tankar till någon som är stridslysten eller arg så brukar personen ifråga lugna ner sig.

Jag måste också säga att jag hela tiden får tänka efter så jag inte tar för mycket kraft från mig själv på grund av min känslighet men som sagt dettaq med känslighet är på gott och ont……Man skall väl vara glad att man kan känna av sig själv och sina medmänniskor.

Kram

#1 Soffe man blir aldrig fulllärd men jag är övertygad om att både du och jag försöker så gott vi kan! Kram

Jag är också känslig både då det gäller andras känslor och temperaturväxlingar. Både då det för låg temperatur och för varmt innomhs får jag problem att t ex tänka och röra mig.

Då det gäller andra människors hurmör och ibland hur de mår känner jag av direkt. Samma sak när någon kommer in i ett rum jag befinner mig känner jag av det, ibland till och med utomhus. Om jag frågar någon hur läget är som och de säger att det är ok, vet jag att de ljuger. Om står på mig, så brukar sanningen komma fram, framför allt då det gäller min familj. Det är jobbit att vet av och känna andras känslor, men jag tränar på att inte tänka på det.

Vi är nog många som är så här känsliga, men det är inte presice man pratar om. Jag har tur som har en släkting som är likadan och vi brukar prata om det ibland.

Kram

#4 Det tror jag oxå! Nu är det ju mer än 1 år sedan jag skrev det inlägget och jag måste få säga att jag mår mkt bättre och lärt mig mer att hantera mina känslor och energier, men mer att lära som jag ser fram emot :-)

Kram

Jag är väldigt känslig gentemot andras energier, nu arbetar jag som städerska med ett gäng som är totalt oförstående för allt vad andligt heter och det märks en enorm skillnad på dessa människor och Er på Forumet tex, jag kan inte uttrycka en enda tanke om healing. Dessa kvinnor( för det är bara det) är otroligt elaka mot varandra, pratar skit bakom ryggen, tillockmed chefstäderskan, hon är värst.

Jag mår fruktansvärt dåligt i den här miljön, för mig handlar det ju om att ta lillvara på allas egenskaper och erfarenheter och sprida kärlek.

Hur orkar man det ensam med all elakhet.

Tyvärr är jag tvungen av ekonomiska själ att vara kvar, hoppas jag snart hittar något annat att jobba med. Det tär inte bara på kroppen, psyket är värst.

Kram cilla.

Jag har upplevt att jag ibland kan känna in människors sinnesstämningar om de befinner sig nära mig, t ex någon som sitter bredvid mig på bussen. Detta kan vara väldigt jobbigt ibland, vill jag lova!

Annars brukar jag kunna sätta på mig en bubbla när jag är ute bland folk, men det verkar som om när jag kommer in i deras aura-område så påverkas jag.

Jag kan känna av stämningar land människor.
Påverkas lätt av andras humör.
Kan vara jobbigt eftersom jag lätt blir bekymrad och nere.
Har svårt för ilska. Kan få hela mig att gå i baklås. Försöker göra allt för att få den arga personen att sluta vara arg. Och tokigt nog letar jag allt som oftast orsaken till ilskan hos mig själv. Även om jag vet att jag inte kan ha med saken att göra.

Har ingen strategi för att "försvara" mig från dåliga energier
och inte heller någon strategi för att använda min känslighet till något bra. Kanske kommer det med tiden.

Jag känner in personers känslor direkt, om någon har en depression så slår den emot mig. Likadant med glädje eller om personen är ilsken på mig, då känner jag den ilskan ända in i själen, och sedan sitter den kvar och rusar runt i mig i flera dagar…jag kan inte värja mig för det går så snabbt och är så starkt.

Men det att sända kärlek till de som är arga..det ska jag träna på, eftersom jag inte har lyckats att skydda mig med bubblor och annat…

Jag är också mycket känslig för andras energier, funderar på att söka ett jobb i Stockholm då är snabbaste vägen att åka pendeltåg till Centralen och sedan gå en gång till tunnelbanan, det är så mycket folk där som stressar så mycket, det bävar jag för.

Annars tycker jag att jag har lärt mig mycket att genom tankens kraft tänka att det jag känner hos andra "är deras problem".

Att jag inte tar in det utan acceptera att de har sitt och låta det vara okej.

#11 Håller med dig om att tankens kraft är det starkaste redskap vi har för att inte " ta in andras negativa tankar "

Ja vi har mycket att lära, håller hela tiden på med att inte bli påverkad av " andras problem ".

Det blir ju skillnad när man står någon nära med dessa känslor att vilja förstå och visa empati, eller hur?

Lycka till med jobb!

Min känslighet varierar väldigt mycket, som för många andra. Ofta får jag höra att jag är en person som peppar och får min omgivning att må bra, men det har också kostat mig otroligt mycket energi, eftersom jag varit för öppen.

Bara senaste året har jag börjat lära mig att stänga av och inte låta människor omkring mig ta av mina krafter. Jag blir fortfarande väldigt lätt påverkad av personer i min omgivning, och har otroligt mycket kvar att lära.

Precis som #11 skriver försöker jag lära mig att man kan visa empati för andra utan att ta på sig deras problem själv.

För att kunna vara en god lyssnare och hjälpare måste man ju först hjälpa sig själv till att må bra

#13 det är just det jag har så svårt för, att tänka på mig själv…det känns egoistikt att göra det, även om jag vet att det inte är det..Sedan tycker jag om att hjälpa, för det ger så otroligt mycket tillbaka, att se den andres glädje…

#14 Att hjälpa människor som vill hjälpa sig själva ger mycket tillbaka, det håller jag verkligen med om. Men jag har också råkat ut för väldigt många som vill ha hjälp för att de är för lata att ta tag i saker själva (efter att ha hjälpt dem gång efter gång efter gång har insikten kommit), och det tär bara på en, eftersom energin sugs ut.

Visst är det svårt, men ack så viktigt, att komma till insikten att man måste sätta sig själv i första hand, och att det inte är egoistiskt, utan en nödvändighet för att man ska kunna hjälpa andra.