jo nog är det så alltid. Speglingen kan komma i andra människor, böcker eller drömmar.

Jag ser fram emot den dag då jag enbart reflekterar kärlek

Tack för ett bra citat rore!

Ja första raden där är jag med och så känner jag att det är.

Men nu fastnar jag på de två sista raderna

Vill du hjälpa mig här Rore ?

Så sant så sant! Ibland är det bra att bli påmind genom speglingarna i omvärlden. Ibland åker man ju dit…………..

Tack rore ock kramen!

Vasse goa.

Jag kände starkt att detta stämmer för mig,Trots att det inte alltid är så bekvämt.

Den dag då jag enbart reflekterar kärlek,, åh, det låter så härligt och befriande. Men vägen dit käns verkligen lång, för mig.

Men jag är på väg, sen om jag någonsin blir fullärd,,,, Hoppas kan jag alltid göra. Kram till er.

Känner jag mig upprymd och glad och ger mitt leende så sprids det fort med vindens hastighet. Sen så får jag träna på att känna kärlek även när någon gör mig illa/kram Spanaren

#3

Hej níllan! Har fullständigt missat din fråga Förlåtmej.

"Omvärlden är en spegling av mina egna tankar. Där står all kunskap jag behöver om mig själv att finna."

Som jag tolkar detta beror det på vår egna syn på oss själva och vår sinnesstämmning.

Många saker som vi stör oss på hos andra, handlar egentligen om vår egna skuggsida, eller trauman som skapats utav andra tidigare i våra liv, som förblivit oberarbetat inom oss.

Typ, dålig självkänsla, dåligt självförtroende eller liknande

Det omedvetna i oss tolkar in olika "faror" och aktiverar vårt försvar. Även inför människor som vi inte ens känner egentligen.

Om vi vågar möta den känslan av motstånd och verkligen tar reda på varifrån den kommer så ökar förståelsen och acceptansen inom oss och vi växer i kärlek till oss själva, andra och till livet självt.

Det är ju inte helt enkelt detta och det är inte ens säkert att du håller med mig i min teori. Men sen den insikten kom till mig så har verkligen mitt liv förändrats väldigt mycket.

Kram Rore.

#7 Jag kan inte låta bli jag måste ge dig lite rosor, är imponerad av ditt sätt att uttrycka dig på, du är helt suverän!

Kram till dig!

Indiania

#8

Indiania jag Kramar tillbaka.

Tack så mycket för rosorna *niger fint*

Rore

Tack Så mycket för din tolkning

Jag måste instämma med Indiania

Jag funderar vidare här 

Kramar Nilla 

rore … du kan så mycket och ger så mycket av dig själv!

/kram Spanaren

Tack Spanaren. Kramar till baka. Rore

# 0 Å Rore..det tyckte jag om ..härliga ord! och så sanna

#13

Hej Choklad! Roligt att du tycker om den

hej svejs  Rore! ….jag gillar dina ord jättemycket!

men jag tänker; dåligt självförtroende..hur speglar det tillbaka?Jag har dåligt självförtroende…men möter oftast motsatsen…och då är det jag som blir "överkörd" ..det undrar jag ofta över..om jag ger den personen ljus och kärlek iställer för att strida, vad händer då? ska jag minsann testa..

Hej igen

Visste inte att du brukar vara här också. Roligt att se dig.

Mina och mina ord Citaten är ju hämtade ur en bok Men den har hjälpt mig i mycket kan jag lova. Men det käns roligt att de uppskattas. Kram

#16

"men jag tänker; dåligt självförtroende..hur speglar det tillbaka?Jag har dåligt självförtroende…men möter oftast motsatsen…och då är det jag som blir "överkörd" ..det undrar jag ofta över..om jag ger den personen ljus och kärlek iställer för att strida, vad händer då? ska jag minsann testa.."

Oj! Vad lurigt att förklara, men jag gör ett försök.

Motsatser dras till varandra av en anledning ( i mina tankebanor)

För att mötas.

 Hur mötet blir beror helt på var och en av oss. Misslyckas vi i detta kommer problemet tillbaka tills dess att vi lärt oss.

Om vi plockar bort de "egoistiska" orsakerna, som att styras av viljan att vara till lags, för att själva bli omtyckta och få uppskattning från andra.

Bara för att stilla vårt "Ego" kallar jag det. Ego- Den snabba vägen att nå ohållbar tillfredsställelse.

För mig lämnade det bara ett större tom utrymme inombords. Det svarta hålet vidgades hela tiden. För det spelade ingen roll Hur mycket jag än gav.

Så var det inte nog, för jag uttryckte inte mina tankar, känslor eller behov.

Sakta men säker började förändringen och jag började gå mot min värsta rädsla.

Jag tvingade mig själv att bli ärlig, mot mig själv och mot andra.

Ärlig komunikation är svår och är helt klart en övning för livet. I alla fall för mig.

Det käns som det blev långt och svamligt nu. Hoppas du förstår vad jag menar ändå.

Kram