Kunskapen att den visionära upplevelsen i dödens närhet är vekliga och att de kan förvandla oss bekräftar att vi är andliga varelser.. Dessa upplevelser lär oss mycket och framför allt att det finns en livets källa som vi alla kommer ifrån. Alltför många av samhällets problem - narkotikamissbruk, depressioner, storstädernas kaos och desperation, de miljökatastrofer vi utsätter oss själva för - pekar på vår egen brist på förståelse för att allt liv hänger samman och har en mening.

Mänskliga varelser har förmågan att låta sig inspireras av ett ljus som har makten att förvandla dem. Vi behöver inte lära oss någonting från dessa upplevelser. Det enda vi behöver göra är att öppna oss för deras budskap. Jag har aldrig hört detta buskap beskrivas bättre än av Jaimal Lovitt, en high scool-student som beskrev ljuset så här:

En gång såg jag Ljuset, det var någonting som man inte kan föreställa sig, för det var som ett ljud som bara existerar i den tystnad som finns där det är kolmörkt. Det är ljudet av livet som söker efter en plats att komma till vila, nästan som om det var alla människors existerande energi som blandats med varandra till ett vitt Ljusklot som klingar med livets ljud så högt det kan, men ändå så svagt att de omedvetna inte hör det de medvetna bara tror att de gör det.

Ljuset är ett mönster som somliga kallar liv. Medgång och motgång, det lyckliga det sorgliga, det goda det dåliga, det enda som är verkligt och som vi inte riktigt kan nå, människor talar och sedan förlorar sitt tal. Tystnaden på eftermiddagen, tanken att slutet är nära. Världens längtan att ropa och skrika " Jag lever, fattar ni inte det, så ge mig förmågan att höra det härliga ljudet för jag har hört det en gång och det kommer inte att göra mig besviken".

Jag ska se Ljuset så vitt som det är, men när jag dör ska det för alltid vara med mig. För när allt är över och blivit grått kommer mitt Ljus att vara där och stanna för alltid för det tar aldrig slut, det är evigt och klart och det kommer alltid att finnas med mig, till och med i det eviga mörkret.

Av Melvin Morse.

Skrivet av Cilla.