I naturens cykliska förlopp befinner sig allting i förändring och varje stadium leder ofrånkomligen till nästa. Månen måste avta och försvinna för att en ny cykel ska kunna ta sin början. Nästa grupp med gudinnor återspeglar den visdom och erfarenhet som kommer genom födelse och förverkligande. Med all sin samlade kunskap har dessa gudinnor uppnått en djup insikt om naturens omvandlande kraft och har därigenom blivit sierskor - mysticismens beskyddarinnor bevarande i många former av magi. Lilit, Kali,Hekate, den mörka månens gudinnor som fruktades för sin makt att åstadkomma förstörelse, äger stor visdom och mognad och lär oss behovet av reflektion och andlig upplysning. Bortom sina mörkaste och mest dystra sinnesstämningar har de förmåga att erbjuda tröst, frid, helande och vila. Men framför allt bär dessa den mörka månens gudinnor med sig löftet om återfödelse och regeneration.

LILIT

Bland sumererna och babylonierna i Mellanöstern var Lilit känd som "den vackra ungmön" som födde fram månen, men sedan förvrängdes hennes legendariska skönhet och förföriska väsen i den hebreiska folkloren i syfte att undergräva den sumeriska gudinnekulturen. Så kom det sig att den vackra Lilit förvandlades från den fria, bevingade "fågelgudinnan" till en kvinnlig demon - en farlig, ond, skönhet vars starka erotiska dragningskraft ofrånkomligen drev männen till fullständig galenskap. I sina tidigare inkarnationer förknippades Lilit med ugglan - en stark symbol för visdom, natten och månen.Hennes namn är en tolkning av ugglans hoande, men även det förvanskades senare till hondjävulens blodisande tjut. Lilit förvandlades till en ond trollkvinna som besatt mörka krafter. Men även i denna dramatiska identitetsomvandling ser vi återigen den ständigt föränderliga månen som går från nymåne till fullmåne och sedan tillbaka till mörker igen.

KALI

I Kali, den hinduiska dödsgudinnan, ser vi förstöraren. Hon avbildas med ett tredje öga mitt i ansiktet, som är insmort med blod och omges av slingrande ormar. Om halsen har hon ett halsband av dödskallar och hon visar upp en verkligt skrämmande bild av död och förstörelse. Denna skräckinjagande, fyrarmade varelse besitter en tveeggad makt - både att erbjuda kärlek och utmäta fruktansvärda vedergällningar. När hon väl har fått ett utbrott av förstörelselustan är det bara Shiva - Kalis gemål, vars säd hon bär som ett löfte om nytt liv - som har någon makt över hennes omättliga törst efter blod.

 HEKATE

I Hekate, de gamla grekernas mångudinna, ser vi den avtagande månens kloka kvinna, vördad som den stora modersgestalten som bar själva naturen som sin mantel. I egenskap av de mörka timmarnas gudinna, av somliga även kallad för "den avlägsna", personifieras hon som en häxa eller en ful gammal kärring. Hekate är kunnig i svartkonst och mycket skicklig i att byta skepnad. Hon kan både byta ålder och form med vilje - en passande metafor för hennes herravälde över livets förändringar och olika stadier. Hennes särskilda djurtotem var ugglan och fladdermusen, båda välkända nattvarelser, liksom hunden och paddan, båda symboler för befruktning. Hon sökte sig till gravar och vägskäl där motstridiga krafter möts, och man dyrkade henne under de mörka timmarna med flammande facklor som lyste upp den svarta natthimlen.