Hej

Kan du föreställa dig en ängel som spelar violin och tänk allt du hör låter som ängla musik i dina öron.

Det första jag såg är lång promenad och rensa dina tankar, ser fin kyrkågården i din närhet där kan du gå och känna av och hitta ett ställe där du kan begrava gammar gräl som du bär i ditt hjärta, hon har sårat dig mycket men man ska inte offra sig själv för andra.

Det är alltid lättare att se på avstånd sina problem.

Sen ta ett litet paus och hitta dig själv och fråga varför är det så mellan oss ? vad vill hon och vad vill jag.

Du kan ha det på dina vilkor att du träffar henen när du känenr för det på neutral plats , dvs. park, kafe inte i era boende.

Jag kan ge dig heling på distans för att leka din förflutna.Vill du ha healing skriv PM

Kram Dinengel

Tack för ditt svar, visst finns det en kyrkgård med en speciell vacker plats, jag ska gå dit.

Det är så bra att få hjälp av andra, tyvärr så ligger hon mest i sin lägenhet orkar inte ta sig ut. Du har rätt i att det finns mycket negativa energier där, hon är för det mesta negativ och ser felen hos andra, fokuserar på det.

Kram Anne

tyvärr så ligger hon mest i sin lägenhet orkar inte ta sig ut.

Hon kan och orkar  komma ut om hon vill det finns rullstol all hjälp.

Du kan bara brata med henne du behöver inte hälsa på om hon inte vill komma ut.

Det käns som vissa är ämnade för att vara själsmotståndare.

kyrkgård lägg märke till dom gula blommor på vänster sida när du kommer in och känn av och andas djupt in.

Det är så bra att få hjälp av andra Tur att vi har varandra

 Lycka till

Kram Dinengel

Hej!

Kände bara att jag borde berätta min lilla "mamma-historia" lite kort.

Min biologiska mor har varit i konflikt med hela sin omgivning sen den dan hon föddes. Ingen förstår varför.

Hon har valt att se sitt liv negativt och att alla "vill åt henne".

Efter pappa varit död o borta i 10 år (de skildes då jag var bebis o jag bodde hos pappa) ändrade hon sitt sätt mot mig.

Då hon inte kunde projektera sin negativitet mot honom längre (hans fel att HON inte mådde bra trots att de inte sett varann på många, många år) då utsatte hon mig för den. jag hade inte gjort något/sagt något illa, hon bara bytte ut "syndabock".

Jag bröt kontakten några år. Jag har lärt mig att människor  som inte är bra för mig, mitt liv, eller mina barn väljer jag bort.

Jag vet detta låter jättehemskt och jag vet naturligtvis inte vad som bekymmrar din mor men ibland måste man faktiskt få lov o tänka på sig själv för att inte fasta i andra människors dåliga livssyn eller negativitet.  För vem tackar dig för att du "står ut" med nåt som inte är bra för dig o i förlängningen, de dina?

Men prova gärna det som solvinge säger, det kan ju vara isolation som spökar o hon är deprimerad. Som sagt var, jag vet ju inte problematiken bakom) Finns det något hon gillar att göra? Kanske finns någon förening hon kan bli med i? Behöver kanske inte vara så avancerat, bara att hon kommer ut bland folk så hon känner livslust igen.

Mvh Crowone

Visst är det konstigt hur en del föräldrar/svärföräldrar förstör livet för en del. Som om att man är deras egendom och får behandla sina kära precis hur som helst. Vet inte heller varför din mor mår dåligt. Men jag FÖRMODAR att hon har fastnat i ett negativt tänk som är svårt att ta sig ur. Det låter ju inte kul heller hennes livssituation, hon behöver hjälp att ta sig ur sin negativa spiral. Vilket jag tycker det ser ut som Du försökt.

Egentligen så skulle Du tala om för mamma att nu får Du skärpa Dig och tala om hur DU KÄNNER. Vet inte om Du undvikit ämnet och låtit henne råda. Med erfarenhet från mig själv och mina barn så kan man skärpa till sig och få en tankeställare om någon ryter till om ens beteende. Var rak och tala ut och om inte det hjälper så får Du säga att ni får bryta kontakten isåfall för att Du inte orkar ha det så. Kom ihåg INGEN har rätt att förgifta Ditt liv, inte ens en mamma. Man ska väl inte tillbringa livet med en orgie i "tyck synd om mig syndromet" som Din mammma tycks.

Lycka till och hoppas Du får kraft att säga ifrån!( Berätta gärna!)

Kram/Inga-Lill

Kan ju berätta lite mer. Hon var trevlig och social som yngre, då hade vi bra kontakt.

Ungefär när vi alla barn flyttat hemifrån så började hennes sjukdomar, hon har verkligen gått in i "offerrollen", har man som jag lyssnat på hur ont hon har i 30 år så bli man till sist väldigt trött på det, dessutom drar hon ju till sig fler och fler sjukdomar.

Nu seaste åren så får jag höra varje gång hur trött hn är och tyvärr känner jag hennes trötthet.

Jag har skrivit ett brev för 10 år sen och ett förra vintern och förklarat hur jag känner, att det kan vara roligt att höra hur glad hon är för att man bryr sig, blev bara arg och ledsen och tyckte att jag var en hemsk människa som behandlar henne så illa. Då har jag försökt att ta det så positivt som möjligt.

Jag är sån som inte vill såra andra, sen har jag ju uppfostrats att vara en"snäll flicka"

Förra vntern bröt jag kontakten med henne några månader.

Hon har nog aldrig kunnat visa känslor och aldrig sagt att hon älskar mig, så det är svårt att ta såna här saker öga mot öga.

Hon är sån där som insinuerar istället för att vara rakt på sak,

Hon är nog väligt sjuk nu.

Det jag känner nu att jag kommer inte att höra av mig på länge, sen när vi pratar så bara måste jag göra samtalet kort, säga ifrån att jag inte orkar, hon får ta det.

Flera år så har jag dragit ner på besöken och telefonsamtalen, gjort det jag klarar av.

Men ex; om jag säger att nu måste jag laga mat, så blir hon sur, man måste prata minst en halvtimme för att hon ska bli nöjd.

Har försökt skicka healing till henne för några år sen,men det var stopp, hon skulle inte ha.

Jag har tänkt, hon förstår se när hon kommer till andra sidan.

Men kanske måste jag ryta i åt henne, hon kanske inte förstår annat,

Nu har jag varit på kyrkogården och bett Änglarna ta hand om all negativ energi! 

Tack för all hjälp! Kram Anne

Tack för historien Solvinge!

Det är ju inte det att ni inte BRYR er i alla fall, man gör ju så gott man kan o orkar, sen får det vara nog, eller hur?

Alla barn, så även mina, behöver en trygg o harmonisk uppväxt. För att lyckas uppfylla dom basbehoven kan jag inte låta min mor suga musten ur mig, That's it!

Och om jag skulle lyssna på människor som gnäller (för ingenting egentligen) och som bara vill prata om sig själva skulle jag "gå bananas". Nä jag har lärt mig att sålla och jag mår såååå mkt bättre.

Men idag har jag kontakt med min biologiska mor och det fungerar ganska bra. Okej fortfarande är det så att hela världen kretsar runt henne o hennes liv, men vi kan hålla en hyfsad kommunikation.

Så det KAN bli bättre. Man får ta det för vad det är bara och inte känna sig som en "dålig människa" bara för att man har lite självbevarelsedrift.

Lycka till!!

Ja andra människor påverkar inte mig någon längre stund, man kan känna av energierna och sedan släppa det.

Tack för hjälpen.

Varma hälsningar Anne

Vad jobbigt du måste ha det solvinge, det är ju svårt att inte bry sig om henne, det är ju ändå din mor.

Detta med att du försökte förklara i dina  brev försiktigt vad du kände, så tog hon det helt fel.

Du skrev att kanske jag måste ryta i åt henne så hon förstår, ja jag tror nästan det skulle göra susen. Hon kanske behöver det, hon vet att du är den snälla gulliga dottern som aldrig blir arg på henne, och när du kommer så tycker hon ännu mer synd om sig och beklagar sig för dig ännu mer. Det kanske är dags att du får säga som det är, kan vara bra för er bägge.

Då kanske hon får upp ögonen för hur du känner det också. Hon kanske blir ledsen först , men kan också få sig en tankeställare senare.

Kände bara att jag ville skriva dig detta.

Har länge gått och varit arg på min farbror, men så sa han en sak som retade mig och då kom allt upp (också varit den där snälla som ej velat bråka) han blev ju arg, men sjutton så skönt det var efteråt. Att bara få höra hans dumma uttalande och att jag haft svårt att säga till honom hur ledsen man vart för det. Nu fick han ju veta vad jag kände innerst inne, och idag är han vänligare , jag hoppas det gått upp ett ljus för honom. Ibland kan det vara bra att rensa luften, än att gå och älta och inte våga säga vad man tycker till någon som sårar.Allra värst när de ej fattar heller :-)

Kram Jile

Att skriva brev är viktigt man behöver inte lämna den till personen i fråga , man kan kasta den i havet eller bränna. Det är viktigt att skriva sina känslor på papper eller måla det är befriande och hjälper. Vi kan bara ändra oss själva inte andra. Vi har ansvar för vårt liv andra väljer sin egen lycka.

Kram Dinengel